.

Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar
Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma.

Det är bara så som det blir när man tappar kontrollen, som man aldrig har haft.

Förlåt.
Det blev visst inget mer bloggande och "hörs senare" för min del idag.
Jag har helt enkelt inget att berätta.
Nu ska jag faktiskt sova, så vi försöker imorgon igen.

God natt.

Himlen är klarblå, och aprilsolen liknar mer en sommarsol.
Det är över tjuograder varmt ute. Det gillas.
Jag har ägnat förmiddagen åt att sitta ute på en stol och läsa.
Det är fint när man kan sitta i bara klänning ute, utan att frysa.
Mmh. Det här vädret gillas av mig.

Det är fredag, snart helg.
Fyra timmar till i skolan, sen två dagars ledighet.
Solen lyser utanför fönstret och det är 15 grader varmt ute.
I eftermiddag ska jag hem till Emma och leka.

Underbart.

Vet ni en sak?
Jag gillar kommentarer, eller nej förresten jag älskar kommentarer.
Jag älskar när ni mina fina läsare ger små avtryck i min blogg.
Det kan jag inte neka. För det är faktiskt ni som får mig att vilja fortsätta blogga.
Men något jag inte gillar är reklam kommentarer i stil med "hej läs min blogg"
You can go and kill your self, eller åtminstonde låta bli att kommentera.

Något annat som har dykt upp lite titt som tätt är anonyma kommentarer.
Och det är framförallt ni som borde läsa nu.
Jag tycker om er också så länge ni skriver fina och snälla saker, vilket det flesta gör.
Men vet ni vad som skulle förgylla mina dagar ännu mer?
Om ni kunde skriva ut ert namn.
Ni får veta vem jag är, ni får till och med ta del av mitt liv.
Kan inte ni då skriva ut ert namn, eller är det för mycket begärt?

Jag bara undrar liksom.

Efter en lång dag så är man äntligen hemma.
Dagen har bestått av skola, med en hel del plugg och en plågsam idrott.
Efter det var det Emmapemma en stund.
Sedan så bar det av till Falun och Kdumöte, som gick mycket bra.
Nu ska jag plugga in för för provet imorgon.

Och om ni vill veta
så pirrar min mage fortfarande efter det underbara beskedet från Kent.
Puss.

Det är sånt här som får hjärtat att stanna.

Det är vår ute, och det blir mer vår för varje dag som går. Det gillas.
Jag tycker om att känna gruset under mina coverse skor när man är ute och går.
Det är extra fint när man lyssnar på Lars Winnerbäck i ipoden och han sjunger
solen i ögonen, precis när solen bländar mig.

Det finns fortfarande små vita fläckar kvar på åkrarna med snö, men om man blundar för dem
och koncentrerar sig på de lilla gröna som finns i vissa trädet så blir man glad.
Jag har länge varit emot sol och värme, men jag får nog ändra den åsikten.
För jag hade faktiskt glömt bort att solen är rätt fin ibland.

Himlen är oskyldig blå sa en man en gång och ja, visst är den blå.
Mums.

Nu ska jag lyssna på Jonathan Johansson, drömma om peace and love och andas.

Puss

Jonathan säger att vi kan en del om ensamhet och håller i varann.
För två andetag i takt kan krossa en hel värld, och det är det finaste som finns.
När vår solen bländar våra ögon och du håller i min hand så glömmer jag
nästan bort att vi faktiskt vet mer om ensamhet än många andra. 
Den här våren ska bli vår min kära vän.

Så håll ditt huvud högt.
För du är vacker med solen i ögonen.

Nu ska jag dansa till Kusowsky.
Klockan 21.00 ska jag se på söndagsparty
Efter det ska jag läsa, för att sedan sova.

God natt.

Morgon har blivit dag, dag har blivit kväll.
Sista dagen på lovet börjar gå mot sitt slut.

Idag har jag cyklat i motvind, köpt en för stor glass,
insett att det inte är roligt att förlora på monopol tre gånger i rad.
Jag har klänning på mig och inbillar min vintriga hjärna om att det är vår
trots att det blåser storm utanför mitt fönster.

Ikväll ska jag sticka, se på tv och försöka blogga till 365 borlänge.
Det är här någonstans här jag vill vara som alla andra och fråga vad ni ska göra.
Men någon sa till mig att det var modebloggit, och i så fall får jag väl leva med det.

Så, vad gör ni där ute?

(Fotograf  Emma)

VM i att hålla färgen
tyck synd om mig
jag är ensammast i Sverige
.

Eller kanske inte riktigt.
Eftersom jag hade solen i ögonen, var där med en fin vän och jag hade luft i mina lungor.
Den kvällen var det två hjärtan i takt.

Ikväll är det bara mina hjärtslag i takt till musiken som säger mig
att jag är ensammast i Sverige, vilket nästan känns som en sanning just ikväll.
Ikväll är det tröttheten som beklär mina ögon och mitt hjärta längar bort
långt härifrån.

Borlänge station genom ett smutsigt tågfönster

Min mormor har söta  små rosa dockor som hänger i ett rep vid ingången till köket.


Det finns även fina blommor i köksfönstret.

Nej, jag tog inte fler bilder än så. Jag orkade helt enkelt inte fota mer.
Och jag ska nog inte satsa på fler hemma-hos blogginlägg.
Det är inte min grej.

Men om ni inte har fattat det så är jag i alla fall hemma nu.
Och jag har inga fler planer på att åka, eftersom imorgon är sista dagen på mitt lov.
Depp.

Så nu var det dags igen.
Väskan är packad och jag är färdig.
Nu bär det av mot mormor.
Vi hörs imorgon.

Varför ska regnet sjunga att jag måste sluta blunda.
Varför ska vi hälla syra över allt vi trodde på.

Spökskepp.

Nu har jag tillbringat tre dagar hos Emmapemma.
Vi har ätit, pratat, sovit, sett på film, spelat spel, skrattat, och bara haft det bra.
Jag tog tag i lovet. Precis som jag sa att jag skulle.

Vill ni veta en sak?
365 Borlänge har äntligen efter mycket om och men uppdaterat bloggen.
Ni borde kolla in det.

Imorgon så bär det av igen.
Då mot mormor och älvdalen.
Men jag lovar er att det kommer komma minst ett till inlägg innan dess.

Idag lyser solen utanför mitt fönster, i morgon säger de att det ska regna.
Jo tack, det är en konstig värld vi lever i.

Om ett par timmar kommer Emma hit. Hon ska leka med mig hela kvällen.
Vilket kommer innebära att bloggen kommer bli lidande av det.

Men vet ni vad?
Jag blir glad när jag ser att jag har fått tre nya läsare.
Ni är fina ni.

Vi hörs förmodligen imorgon igen.

Det är fint när det är fullt med färgglada blommor i det som ska förreställa en gräsmatta.

Dagens tidsfördriv har varit, Sims, Simon Norrsvedens musik, mat, fika och solen.
Dagens längtan har varit, friskhet, ork, vilja och en vän att umgås med.

Vad sägs som att vi tar tag i livet åtminstonde lovet, på måndag eller tisdag?
Det tycker jag vi satsar på.

Simon Norrsveden är kvällens finaste.
Till er som har spotify rekomenderar jag stark att trycka här.
Ni andra, ni får hålla till godo med en akustisk version från youtube

Nu har Emmapemma åkt hem och mitt rum ekar tomt.
Solen som bländade mig genom persiennerna i morse
har gömt sig bakom molnen.

Det enda som finns kvar är jag, mitt snor och mitt dunkade huvud.

Jag inviger mitt lov med en förkylning. Jag och livet är på topp.
Vilken tur att det är påskhelg och man får tröstäta hur mycket godis man vill.
Det är i alla fall vad jag tänker göra resten av helgen.

Idag har jag genomlidit en hemsk tyska redovisning som fick mig
att vilja spy och gråta om vartannat, som förresten gick rakt åt skogen.
Men jag gjorde den i alla fall.

Eftermiddagen spenderades i Falun i form av Kdu-möte,
som faktiskt gick bra, och det gav även lite hopp om Kdu dalarna!

Nu har jag bara en svenska text att skriva, en kost uppgift till idrotten att göra,
en reklamuppgift till textkommunikationen att fixa med,
ett rum som behöver städas, en mage som behöver mat,
en hals som behöver allergi tabletter som är slut.

Kanske kan allt det här bli klart innan morgondagens slut?

I natt fick jag Jonathan Johanssons låtar, för Sandra blev min kompis.
Med tanke på att jag fick låtarna i natt, så kanske antalet lyssningar tyder på
att jag lider av något slags beroende?
Fast nej, det är nog bara som det ser ut. Eller?