.

Jag vill skriva tusen ord och tusen till.
Om hur alla känslor känns, och om hur hjärtat slår sönder bröstkorgen.
Jag vill skriva om alla välbevarade hemligheter för er, om känslor ni inte
visste fanns. Om allting som är fint och allting som gör ont.
Jag vill skriva om hur det är att falla mellan lakanen hundra våningar ner.
Jag önskar just de orden var mina ikväll, men de är inte mina.
För ikväll är mina ord diffusa, otydliga, kantinga och mest bara konstiga.

Du och jag i periferin.
Så är det alltid.
Alltid vi,
lite sådär utanför.
Ute på kanten
där balanserar vi
tillsammans.
Alltid vi.
Men i kväll är det mest jag
ensam
längst ute på kanten
för du är inte här.
Men i hemlighet
så viskar jag
Alltid vi.