.

Alla känslor slog och sprängde. Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände, i en stad som alltid sov.
Men älskling vi var alla en gång små.

Det är så skönt när ens egna ord inte räcker till eller när ens tankar inte vill bli till ord.
Att det faktiskt finns andra människor som kan sätta ord på det där omöjliga tankarna
och känslorna som aldrig vill komma ut. Men som behöver komma ut.
Det är helt underbart att det faktiskt finns människor som kan få till det där
perfekta orden när man behöver dem.
Och tillsammans med musiken så blir allting bara så åh.
Och jag kan inte låta bli att le fast jag egentligen bara vill dra täcker över huvudet och skrika.
Musik är verkligen värt att dö för.

Som du Jocke Berg med de perfekta orden kanske skulle valt att säga det.