Svar på tal
som jag tycker är värd att svara på.
Kommentaren är skriven utav Friday och var lång, välskriven, och tankvärd.
Jag vet faktiskt att skolan har många fördelar också och jag har redan insett
själv att jag nog en vacker dag kommer uppskatta skolan.
Den dagen då jag inte längre går kvar i den.
Tyvärr är det nog så för de flesta.
Det är inte förens man förlorat det man inser hur bra det faktiskt var.
Hur mycket jag än försöker se det positiva i skolan så går det aldrig riktigt bra.
För hur ska man kunna uppskatta något fullt ut förens man varit med om något annat,
och har något annat att jämföra med? Det är faktiskt väldigt svårt.
Visst det kanske inte är bättre sen när jag slipper skolan, det kan jag faktiskt inte heller veta.
Mer än att försöka tro på alla positiva ord som folk försöker trycka i mig.
Men det har aldrig varit min grej att tro på positiva ord från människor.
Jag antar att jag kanske borde ta tag i mig själv.
Bara göra, bita ihop, hålla käften som Kent skulle sagt det.
Kanske öppna matteboken en extra gång, lägga ner de där extra timmarna
i veckan på att plugga. Njuta några extra gånger av mina lov
och alla skratt jag delar med vännerna i skolan.
Men efter man har gjort samma sak i närmre elva års tid och inte vet om så mycket annat
så tröttnar man ganska lätt, och det är precis vad jag har gjort nu.
Så jag antar att när jag sitter där en vecka efter studenten och kanske läser
igenom min blogg ser dina ord. Eller hör någon annan säga något liknande till mig
så kommer jag kanske inse hur rätt du hade.
Då kan du och alla ni andra som tycker så få stå där och titta mig i ansiktet och säga
I told you so.
För då har jag upptäckt själv och fått se det med mina egna ögon och gjort mina misstag själv.
Så då kan jag bara sucka lite grann och säga.
Ja, ni hade faktiskt rätt.
Men just nu är det en omöjlighet för mig.
Kalas att du läste mina ord. Och att du svarade på de. Väldigt trevligt. Att säga "vad var de jag sa" är inte riktigt min grej. Och alla upplever vi allting olika.
De bästa rådet som jag fick när jag gick på gymnasiet var "Se till att gå dit iaf, även om du skiter i läxorna. Häng med i lektionen, de klarar du dig långt på" Folk försökte med putta i mig en massa fina ord. Men fina ord hjälper inte till att öka självförtroendet eller självkänslan heller för den delen. Och fina ord gör defenitivt inte skolan roligare/mer intressant.
Kanske har jag berört dig, kanske inte. Men ord blir hur som helst aldrig gamla. Ord är alltid en påminnelse, bra eller dålig upp till dig. Och de är även du som bestämmer hur du vill använda dom. Dina tankar, ord och känslor är dina egna, men de är alltid trevligt att dela med andra, så som du gör genom din blogg.
Ibland vet jag inte varför jag får för mig att skriva saker, men jag gör de iaf, de är först efteråt som jag inser att jag behövde de orden. Fasten de kanske inte var i den skrivande stunden.
Fortsätt skriva, och försök stå ut ett tag till.
Hur som helst... Sov gott =)
Många kramar Friday i Danmark
jag blir så himla glad av att se både dina och Fridays ord på samma sida, det är fint.
min syster sa en gång "gör så gott du kan i skolan, men glöm inte av att leva."
det finns så mycket fina stunder, som kent bredvid dig, att minnas när man sitter i en varm skolsal och är nära på att somna.
hm, min kommentar kom dubbelt, förlåt :)
