Chilla i Stockholm.
och förmodligen Markus Krunegård också.
Vad tänkte ni göra?
Det är en konstig värld vi lever i.
På en dag hinner man sucka ungefär 100 gånger över att man har ont i magen.
På en timme hinner man skriva två a4 sidor till kommunikations uppsatsen.
På ett klick hinner man se att en person vars blogg man har läst har hunnit dö.
..och någonstans här insåg jag ännu en gång vilken konstig värld vi lever i.
Nej, kära ni. Vad säg som lite Lasse Lindh på det här?
Vintervila.
Jag ska lyssna på vintervila ända tills solen går upp imorgon bitti.
Jag ska andas i hjärtan hela natten bara för dig.
Där emellan ska jag låta sömnen smeka mina ögonlock.
Allt detta ska jag göra bara för att
Jag älskar allt hon gör
God natt fina ni.
Look over here.
parallet med att jag skriver om festivalkulturen, så borde ni klicka här.
Jag har sagt det förut, men det tåls att upprepas. Låt det bli eran bästa vän.
365 Borlänge behöver er och ni behöver den, bara att ni kanske inte upptäckt det.
365 Borlänge. Det är så jag säger det.
Ett idogt jobb.
Imorgon: Skola, plugga, plugga, dö.
Med det ville jag få sagt att mitt liv står rätt still
och jag har inte så mycket att blogga om.
Sedan så behöver jag min tid till pluggandet idag och imorgon.
Kanske återkommer senare ikväll eller imorgon.
Annars tar vi nya friska tag lite senare i veckan.
Jag lovar.
Som långa tåg av längtan.
De gråa molnen får avståndet mellan himlen och marken att krympa.
Anna Ternheim sjunger ur mina ipodlurar att idag är en bra dag, today is a good day.
Jag är på väg mot Gävle och jag tror på varje litet ord hon säger.
Helgen har sprungit förbi i en rasande fart, men visst hade den där Anna rätt.
För helgen var helt okej, t.o.m mer än helt okej. För ungefär 10 mil bort från
Borlänge så kändes verkligheten inte lika verklig.
Söndagen kom, idag alltså och det var dags att sätta sig på tåget igen.
Tågfönstrerna var lika smutsiga och himlen lika grå.
Men denna gång var det Thåström som sjöng för mig.
Han sjöng om tåg av längtan, som långa tåg av längtan.
Min längtan handlade om att få vända om, och få stanna en liten stund till.
Men tåget vände inte, trots att jag vill det hela tiden.
Borlänge närmade sig med stormsteg och helt plötsligt stod man på perrongen igen.
Jag var hemma. Jag är hemma med samma längtan bort.
Långt, långt, långt bort.
Live from Gävles förort.
Min kusin är i duschen och jag passade på att sno hennes dator.
Det har inte hänt så mycket här, vi skulle bli nostalgiska och se Jurassic Park i natt.
Linda somnade efter 30 min, själv låg jag vaken till närmre halv tre och såg filmen.
Så kan det gå när inte haspen är på!
Nej, men det jag ville säga är att jag har det bra här,
och att jag tycker om alla fina människor som läser
och skriver söta kommentarer. Ni är fina. Bara så att ni vet.
Nu ska jag fixa iordning mig, vi ska in till stan och göra den osäker.
Vi hörs igen imorgon kväll.
Hello goodbye.
Nu ska jag packa.
För imorgon är det hello Gävle.
Vi hörs igen på söndag.
Ha en fin helg, för det ska jag ha i alla fall.
Vi ska åt samma håll.
Det är sommarkänslor. Det är någonstans mellan 2006 och 2007,
precis då som Lasse W var hela min värld. Det var han som satte ord
på allt det där som gjorde ont, och som kändes innanför mina revben.
I Sommar då ska jag skapa fina minnen, samtidigt som jag blir
sentimental och druknar i hans magiska ord.
Och det kommer vara Lars leende som får mitt hjärta att skutta.
Ta min hand, vi ska åt samma håll!
Ja, i sommar ska jag gå åt ditt håll Lars. Jag lovar.
Andetag.
Andetag i kvadrater, cirklar och andra former.
En pirrande mage och ett snurrande huvud.
I en stund som egentligen är perfekt säger min magkänsla något annat.
Men jag fortsätter att andas i former.
För så länge jag andas, lever jag.
Så länge jag lever, hoppas jag.
Dum Spiro, Spero.
Eller hur var det nu..?
Upp som en sol igen!
Wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiie!
Här kommer lyckan för otursbarn som mig!
Onsdag den 1 april åker jag och Emma till stockholm, och P3 live session.
För vi råkar nämnligen har vunnit biljetter till det när Lasse Lindh spelar!
Hur fint som helst. Vi ska sitta i en liten studio och lyssna på direktsändningen
när Lasse Lindh spelar.
Jag tror jag dör.
Wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiie!
OBS
Vettigare uppdatering kommer senare då lyckoruset laggt sig
och jag får fram något annat än massa pipande.
Upp som en sol....
Eller möjligt vis en pangkaka.
För det sa bara,
Pang
Boom,
Krash.
Words.
När rädslan tar över, och får orden att kännas små och meningslösa.
Ibland är jag rädd att alfabetets alla bokstäver är för många,
och att svenskans meningsbyggnad är för avanccerad för lilla mig.
Ibland blir jag så rädd att jag funderar på att säga upp min kärlek till det skrivna ordet.
Och jag undrar om man verkligen kan göra slut med ord?
Det är långt till nästa vår.
Hej vår.
Hejdå vår.
Det tog endast några timmar att döda mina vårkänslor.
För när mina röda converse är mer vita än röda efter promenaden
hem från bussen. Då vet man att det nog dröjer en stund till innan våren kommer.
Snö är okej i december, men det är så inte okej i mars.
Dom långa milen mot Berlin.
Jag är trött på Borlänge och Sverige.
Vad sägs som att skänka mig lite money, så kan vi sticka ifrån det här landet ett tag?
Förslagsvis vill jag åka till London, men någon annan cool stad kan också funka.
Bara det inte är ett ställe som har 360 soldagar om året och har minst 30 grader varmt.
Söndag.
Helgen har som vanligt passerat i en rasande fart,och imorgon är det måndag igen.
Pepp för en ny vecka? Nej, jag skulle inte tro det.
Däremot är jag väldigt pepp på sommar, Peace and love och Thåström.
Vi kan inte färdas bakåt i tiden, och det skulle bara vara ett steg tillbaka.
Där elden falnar med fortfarande glöder
Vårillusion.
Idag skriver vi krönika, lyssnar på Håkan Hellström,
lyssnar på fågelkvittret utanför fönstret och längtar tills
den riktiga våren är här.
Musiken tar plats.
Ibland är musiken sådär extra fin och texterna lite extra bra.
Idag är en sån dag. Jag skulle kunna lyssna på låten hela natten.
Det känns faktiskt som jag skulle kunna lyssna på den hela livet just nu.
Fast det vet jag lika väl som ni att jag inte kommer göra.
Vissa dagar ska musiken ta lite extra plats. Så är det bara.
Båda sidor nu.
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner.
Och nu minns jag. Jag förstår inte livet, inte det minsta.
Ingenting blir som man tänkt sig.
08:15 -10.05. Så lång var min skoldag idag. Plus att den var totalt värdelös.
Så värt att gå upp och ta sig hela vägen in till stan inte.
Jag fick veta hur jag ligger till i engelska och svenska vilket gjorde min dag sämst.
Kul att man tror en sak, men när man får veta så såg det tusen gånger mörkare ut.
Idag bojkottar vi skolan och svenskan!
Nu ska jag fortsätta rensa garderoben, damma, och dammsuga.
För roligare läsning besök 365 Borlänge.
Banankontakt är min takt.
Kolla videon hoppa fram till 2:20 och lär er texten på låten!
Har ni spotify funkar det nästan bättre. För länk tryck här
Banankontakt är min takt
banankontakt är din takt
och din kontakt är min takt
och min kontakt är din takt
Banankontakt är vår takt
och vår kontakt är er takt
och samba takt är tretakt
och er kontakt är vår takt
Jag kan texten, kan ni?
Heartbeats.
Samtidigt som mitt hjärta stannar kvar och slår för ingenting.
(Kan man springa ifrån sin egna hjärtslag?)
Det är så jag säger det.
Jag vill bara säga att Elin är fin och att jag älskar henne.
Sedan spelar det ingen roll vad världen säger, för hon kommer
alltid lysa upp i min värld som den stjärna hon faktiskt är.
och du min vän, du är värd att dö för.
Så håll ditt huvud högt
För jag älskar allt du gör
Håll ditt huvud högt
Det är allt man kan begära
(Glöm aldrig det.)
Ge mig en chans till jag kan!
Statistiken pekar neråt, precis som min inspiration till bloggandet.
Kort sagt så ser mitt liv precis likadant ut som det gjorde förra veckan
och som det gjort under den senaste tiden.
Jag vaknar, går till skolan, kommer hem från skolan, sover
och däremellan hittar jag ibland på något roligt som t.ex. att träffa vänner.
Så jag säger som Markus K.
Rim o reson. Bot o bättring. Ge mig en chans till jag kan!
Kan Markus kan jag. Kan ni kan jag. Så nu försöker vi igen.
Ny vecka, nya tag. Samma hjärna, samma tjat.
Fast kanske kan det gå i alla fall?
Somebody told me.
ögonen svider och skriker efter sömn.
Dagens ursäkt till att min kroppstrejkar och att jag är tråkig i bloggen är,
att jag har åkt slalom! Ja kära ni, jag har rört på min invalida kropp.
Jag läser i människors bloggar och vänner till mig pratar om att våren är här,
och att det är dags att börja röra på sig och komma i form.
Jag sitter som ett frågetecken bredvid och förstår verkligen inte grejen.
Jag tror jag satsar på att fortsätta vara i en icke-okej-form.
För någon beach 2009 blir det inte för mig.
Att plåga sin kropp och frivilligt skapa smärta i form av träningsvärk,
jag fattar verkligen inte.
Kan inte någon utav alla er självplågare försöka förklara det fina med det?
Vi smälter i vårsolen.
Snön smälter under dina converse skor
och fåglarna cirkulerar
ovanför ditt huvud.
Den klara blåa himlen
får horisonten att bli avlägsen
och avståndet
mellan
dig och mig
växer i takt med
himlens blåa konturer.
Vårsolen torkar dina
vintertårar
och du säger att
du är lycklig
för du kan känna hur
sommaren snart är här
för att rädda dig
från din
eviga kyla.
Men vännen
jag tror att du
glömde bort att
himmlen växer om våren
och snart så kommer
du och jag endast vara
ett minne blott.
För när himlens konturer
växer så smälter isen
som håller
dig och mig
ihop.
Som en ljudlös svartvit hallucination
Converse.
När närmre hälften av ens skor ser ut såhär,
det är kanske då man ska börja undra om det stavas beroende eller besatthet.
Eller om det bara råkat blivit så av en slump?
Bara svammel.
Hej mina fina läsare. Det blev som ni nog märkt inget bloggande igår.
Detta beror på jag lämnade huset 07:30 och jag var hemma igen 23:00.
Under dessa timmar var jag i Dala-Järna/Vansbro på en vårstämma,
som med milda ord inte gick så bra.
På kvällen var jag hos Emma och såg på melodifestivalen. Som jag för övrigt
inte ens tänker kommentera, för det gör mig bara arg.
Det var nog bara det jag ville säga.
Och att jag tycker om er som fortsätter läsa min blogg,
trots att jag har så mycket inspiration till att skriva just nu.
Puss på er.
Fredag den 13.
Jag ligger nästan på mvg i historia, jag har hittat röda converse, jag har träffat Emma.
och ag har fått en underbar nyhet utav Navid som nog gjorde hela min dag.
Sedan så har Thåströms skiva kommit.
Jag tror att jag älskar den. Redan vid första tonerna så hörde
man direkt att det var så Thåström. Hans hesa röst och det magiska texterna,
mums säger jag bara!
Min mage pirrar vid varje ton och hans röst får mitt hjärta att slå lite extra.
Jag vill bara ha peace and love nu. Det kommer bli bäst, jag är nästan säker.
Thåström, Lars Winnerbäck, Parken, Håkan Hellström, Anna ternheim,
Volbeat, Blindside, Dia psalma, Laakso, Hello Saferide,
och ja ni fattar, det kan helt enkelt inte bli annat än bäst!
Precious and fragile things, need special handling
Idag har jag varit i skolan, köpt skor, träffat Emma, och lyssnat på Göran Skytte.
MEN det bästa av allt är att om mindre än 3 timmar är det fredag 13.
För många byter det otur. Fast jag har faktiskt ingenting emot fredag 13, tvärtom faktiskt.
Och just imorgon är fredag 13 lite extra bra för då kommer Thåströms nya skiva.
Helt sjukt! Jag har väntat i år på den här studen och imorgon är den här.
Min mage pirrar av bara tanken att mina man släpper nya låtar imorgon.
Kan ni fatta det? För det kan i alla fall inte jag göra.
Vad passar då inte bättre än att fira Thåströms skivsläpp med Depeche Mode?
Sedan att ingen har laggt ut ett klipp med värdigt ljud på den här låten suger stenhårt.
Fast Spotify är fortfarande er bästa vän!
Mitt i allt så ska man räcka till.
Och mitt i allt så ska man vara sann.
Idag så är det Melissa Horn som sätter ord på mina tankar,
och hon gör det otroligt bra faktiskt, nästan bättre än mina egna tankar.
Jag har ett tal som snurrar runt i mitt kaotiska huvud,
och en mage som värker och inte är som den borde.
Egentligen har jag massor som skulle behöva komma ut.
För idag har jag inte bara ett bultande hjärta som Navid brukar tala om.
Idag har jag även ett bultande huvud.
Men jag vet inte om jag vågar skriva idag, jag är rädd att mina ord
bara kommer bli otroligt fel. Så kanske är det tystnaden som passar bäst idag.
Fast om ni har något att säga får ni gärna säga det, för jag tycker om att läsa andras ord.
Ryggsmärta och peace and love
Den lektionen döda min rygg, smärtan är just nu enormt stor.
Jag är nog inte skapt för att röra på mig.
Peace and love har även haft ett till bandsläpp.
Razorlight, Laleh, Miss Li, Chris Cornell, Maria Mena
är några utav de artister som kommer uppträda.
Jag har egentligen ingen åsikt om dagens bandsläpp, mer än
att jag tyckte inte det var så värst jättebra. Hoppas nästa blir bättre,
för har varit lite besviken på de senaste bandsläppen faktiskt.
Annars tycker jag att ni fortfarande borde besöka 365 Borlänge
lämna gärna en kommentar och säg vad ni tycker!
Vi behöver er hjälp för kunna bli bättre.
365 Borlänge
365 saker har sakta men säkert börjat spridas runt om i Sverige,
och nu så har det äntligen kommit till Borlänge!
365 Borlänge är en helt ny blogg, och även en utav mina ny bästa vänner.
Det är en blogg för dig som har tråkigt, som känner sig omotiverad och oinspirerad.
Vill du göra något roligt, men kan inte komma på vad?
Då är det bara att klicka in på 365 Borlänge så kanske det finns något tips på
saker du kan göra.
Bloggen startades idag, och är alltså helt ny. Hittills har vi inte hunnit
fått upp några kreativa tips, men det kommer förmodligen dyka upp ett redan ikväll!
Så håll ögonen öppna!
Och kom ihåg att:
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Jag är bara ljud så jag rör mig som jag vill.
Det var en gång för så länge sen, du och jag slogs mot dumheten.
Rätt gissat Kent sjunger i mina ipodhörlurar idag. Sundance kid just nu faktiskt.
Jag har håltimme, naturkunskapen är inställd. Jag borde egentligen plugga,
men jag har tröttnat på att bråka med en dator som inte vill som jag och ett
powerpoint som inte fungerar för fem öre.
Så därför tycker jag att jag förtjänar att bara sitta och stirra,
samtidigt som min mage värker och Jocke Bergs texter får min mage att
vrida sig ett varv extra bara för att det är så fint.
Navid Modiri.
Dagens inlägg med videon gjorde min kväll.
Sånt här borde göras oftare. Om vi ändå kunde ha spårvagnar i Borlänge
och en sjungade Navid på den. Tänk vad fint det skulle varit.
Som man bäddar får man ligga.
Puss på min kassa cam!
Ah men såhär ser man ut när man fryser ihjäl,
och tröstäter choklad bara för att man måste plugga.
Det är helt okej att tröstäta, det finns alltid en anledning för att tröstäta.
Annars kan jag säga att jag är ont i magen och att mina trötta ögon svider
och skriker efter lite sömn.
Bara så att ni vet är Olle Ljungström - Som man bäddar en väldigt fin låt som
ni borde ägna några minuter åt.
Gud uppfinn nåt nytt som gör det lätt att hålla ut.
Jag har åkt tio mil buss i onödan.
Jag har ätit choklad, kladdkaka, och har en cola i kylskåpet.
Mitt huvud är tomt, mina ögon är sömniga och mitt rum är iskallt.
Sängen är lite extra varm och underbar, och livet känns lite mer än lagomt trist idag.
Det var nog faktiskt allt jag hade att säga er idag.
Alla våra högtflygande planer dom sprack på små detaljer som man glömt.
och jag vill aldrig någonsin tröttna. Jag vill att mitt hjärta
ska slå i takt till tonerna tills dagen då mina hjärtslag tystnar.
Jag vill sitta och sjunga med högt och falskt tills luften i
mina lungor tar slut och mina stämband spricker.
Jag älskar att vara beroende av Kentlåtar. Jag önskar
känslan aldrig försvann, att jag kunde få vara hög på
Kents musik i hela mitt liv 24/7. Musik non stop till slut.
Samtidigt vill jag skriva ord på ord. Ord som handlar
om tankar, känslor och liv. Ni vet allt det där som känns
och får huden att brinna, hjärnan att explodera, och hjärtat att slå.
Jag vill fylla mitt liv med drömmar, och tusentals papper med ord.
Fast jag vet att jag kommer tröttna på att knarka Håll ditt huvud högt,
precis lika bra som jag vet att jag inte kommer kunna sitta och skriva
meningslösa ord resten av mitt liv.
Om det hade gått att stanna tiden, så hade jag gärna stannat den nu.
Jag hade velat stanna tiden så pass länge att jag kunde komma fram till
vad det är jag egentligen vill. Så jag kunde ägna min tid åt något mer vettigt
än att sitta här och prata om ingenting.
Det är nu allting börjar spåra ur och bli jätteförvirrande.
Så jag tror det är dags för mig att sluta skriva, innan ni blir lika förvirrade som jag.
Men om ni vill, så borde ni göra som jag och klicka här.
Sedan borde ni låta den stå på hela kvällen och bara andas, in och ut.
Love is my drug.
För jag älskar allt du gör
Håll ditt huvud högt
Det är allt man kan begära
.
För jag älskar allt du gör.
Chips, dipp, cola, skräckfilm, musik, skratt, Kusowsky, citera, sjunga,
Markus Krunegård, promenad, blöta fötter, lång natt, kramar, andetag,
spel,och charader.
Ett dygn går fort, ibland väldigt fort, och just nu för fort.
Små självklara saker kan ibland vara det allra finaste.
Det jag ville säga är att de senaste 26 timmarna har varit underbara.
A rush of blood to the head.
Vener, artärer, kapillärer och gudarna vet allt vad det är.
Jag lyssnar på Håkan Hellström samtidigt som jag känner hur
mitt hjärta slår, förmodligen några för slag för mycket per minut.
Vilket kommer resultera i att om jag inte börjar motionera minst tre dagar
i veckan, kommer mitt hjärta bli utslitet, och jag dör förmodligen tidigare
än er som motionerar tre dagar i veckan och äter nyttigt.
Och där så tror jag det spårade ur lite för mycket.
Skolan förstör min hjärna om jag inte har sagt det tidigare.
Det jag egentligen ville säga är att min mage kurrar, mitt hjärta
slår, och min mun ler lite grann på tanken att det är fredag imorgon.
Sedan så står Håkan Hellström - Minnen av aprilhimlen på repeat.
I don´t sleep well.
skönt att jag sitter hemma på mitt rum när klockan är 13.00.
Det känns skönt att kunna göra vad man vill, att bara kunna andas
i någon timme innan det är dags att öppna naturkunskapsboken.
Kanske ska man lägga sig i sängen och sova en timme eller två,
Mm jag tror faktiskt jag ska göra det.
God natt vi hörs om några timmar igen.
Anna Ternheim.
Den ger mig ångest. Fast jag har nog bestämt mig, jag ska ha den kvar.
Om inte annat blir den fin i min garderob och så kan jag titta då och då och
bara konstatera att den är fin samtidigt som jag önskar att tröjan vore lite mindre
eller jag lite större.
Ior, myself and i.
Idag och några dagar framåt är jag Iorvakt. Det är ungefär supernice!
Hittills har vi kramats och poserat framför camen, samtidigt som vi
diggade Anna Ternheim.
Det är ganska fint att passa Ior, han är både söt och kramvänlig.
Sedan bjuder jag på att ni får se en obäddad säng, och en hel konstig Marie.
Sånt som händer när allting bara spårar ur.
You keep me from breaking apart.
Lite synth om dagen är hälsosamt för öronen.
I drömmarnas land.
I natt drömde jag att jag och några kompisar cyklade till en Marilyn Manson konsert.
Vi cyklade igenom en skog som var full med älgar och det fans även lejon.
Vi cyklade förbi ett dike där det låg ett lejon som fick syn på oss
som började jaga mig. Han försökte faktiskt äta upp mig.
Jag var livrädd, men efter ett tag lyckades vi slå ner lejonet.
På något underligt sätt var vi helt plötsligt i en stor gymnastiksal
där Marilyn Manson skulle spela. Som förband till honom spelade en tysk hiphop grupp.
Det var knasigt, hela drömmen var knasig, och lite läskig.
Men sedan ringde klockan och det var dags att gå upp, det kändes surt att jag aldrig
fick se Marilyn Manson, och ännu mer surt kändes det att det bara var en dröm.
För inte hade jag klagat på att få se Marilyn Manson live igen.
With the wrong two pence and it sounded right.
Idag har jag varit i skolan för första gången på nästan två veckor,
det kändes tungt att gå ditt vill jag lova.
Men efter att par timmar i skolan så insåg jag att den här veckan ändå
kommer vara rätt lugn. Jag menar vad sägs om sovmorgon imorgon?
Sluta runt 12 på torsdag och även på fredag?
Nej, jag får nog helt enkelt inte klaga så mycket på skolan den här veckan.
Nu har jag äntligen fixat så jag har Depeche Modes nya låt.
OM jag ska knarka den nu.
Arvika känns om inte ännu mer lockande nu, vilket suger.
Wrong.
Jag bara älskar det. Depeche Mode lyckas som vanligt.
Om det inte vore för att klockan är så mycket skulle jag knarkat den nu.
Istället får jag lov att lägga mig i sängen med min ipod och somna till Parken.
God natt.
Far away.
när jag borde vara på väg långt härifrån
Rätt gissat, jag är fortfarande beroende av Parken.
Att bero på citat så är jag som vanligt trött på Borlänge
och vill bort härifrån ett tag nu igen. Så om du är rolig och bor
utanför Borlänge kommun, och känner för att få besök så är det
bara att höra av sig och skänka lite pengar. Så kanske jag kommer!
