Som att komma tillbaka till högstadiet igen.
Om jag skulle säga att skolan var rolig skulle jag ljuga. Om jag påstod att jag
hittat rätt, att utbildningen känns rätt, då skulle jag också ljuga. Om jag sa
att jag var supersocial och träffade massa spännaden människor skulle jag också
ljuga. Dagen gav mig ingenting. Jag hoppas på att finna lite mer hopp efter fredag.
Det var som att komma tillbaka till första dagen i högstadiet på igen.
Bara att alla var lite äldre den här gången, men det var ändå samma sak.
Alla sitter utanför salen, knäpptysta, tittar sig nervöst omkring, håller lagom
avstånd till personen som sitter bredivd. Minst en meter, närmare än så får
man inte sitta när personen är bredvid är okänd. Landet lagom och dess oskrivna
regler. Fuck it. Det roade mig i alla fall. För att hitta någonting roligt med dagen.
hittat rätt, att utbildningen känns rätt, då skulle jag också ljuga. Om jag sa
att jag var supersocial och träffade massa spännaden människor skulle jag också
ljuga. Dagen gav mig ingenting. Jag hoppas på att finna lite mer hopp efter fredag.
Det var som att komma tillbaka till första dagen i högstadiet på igen.
Bara att alla var lite äldre den här gången, men det var ändå samma sak.
Alla sitter utanför salen, knäpptysta, tittar sig nervöst omkring, håller lagom
avstånd till personen som sitter bredivd. Minst en meter, närmare än så får
man inte sitta när personen är bredvid är okänd. Landet lagom och dess oskrivna
regler. Fuck it. Det roade mig i alla fall. För att hitta någonting roligt med dagen.
Mitt nya hem
Små delar av min lägenhet. Delar med mig av det mesta förutom mittt pyttelilla badrum
som mest består av en toalett och en liten dusch. Jag har kommit till rätta och ska nu
spendera min första natt här. Imorgon börjar skolan och jag ska försöka komma på
rätt spårvagn, gå av på rätt ställa och byta till nästa, sedan kliva av igen och då börjar
jakten efter rätt byggnad och sal. Det låter smått hopplöst, jag vet. Ett litet lycka till
skulle inte alls sitta fel här och nu.
Framme
Jag lever och har nästan kommit på plats, men över helgen hänger jag mest
i Allingsås. Lägenheten är i alla fall superbra och idag ska jag åka till Ikea och
shoppa loss på nödvändigheter som en spegel, matta, glödlampor, skärbrädor,
osv. Jag ska även försöka fixa så att jag får internet i lägenheten, för lär bli rätt
segt att inte kunna kontakta omvärlden.
Bilder och sådant på mitt nya lilla fina hem får ni framåt måndag.
Ensam lång väg hem.
Tiden har hunnit ifatt nu. Det har varit precis som att jag legat tre steg för klockan
hela veckan. Stressa hit och dit. Alla frågar hur jag mår, hur jag känner inför flytten,
önskar mig lycka till, frågar vad jag ska göra, hur min plan ser ut. I ärlighetens namn
vet jag inte vad min plan, har aldrig haft en plan och kommer nog aldrig att ha en.
Jag har inte vetat vad jag känt inför allt. Jag har inte ens känt efter ifall mitt hjärta slagit.
Om pulsslagen är snabba, långsamma i takt eller i otakt har jag inte den blekaste aning
om.
Det är så många frågetecken att jag hellre ligger tre steg före tiden, för då är svaren
på frågorna så okomplicerade. Utan känslor är svaren alltid så simpla. Vemodigheten har
varit avlägsen och de gånger den har närmat sig har jag alltid sprungit lite fortare. För
att slippa inse sanningen; barndomen är över och snart även tonåren. Det är dags att
sätta punkt för ett kapitel nu igen. Det sägs att man ska bli vuxen, ta tag i livet, flytta hemifrån, skaffa jobb, börja plugga, GÖRA NÅGONTING.
Min punkt sätts från och med imorgon. Då flyttar jag 45 mil härifrån, ensam,
till en lägenhet och på tisdag börjar jag plugga. Det borde ge mig åtminstone
10 vuxenpoäng. Från noll till 10 över en natt. Wow.
Nu ligger tiden ett halvt steg bakom mig och jag börjar inse att detta faktiskt händer,
eller nej. Jag har insett det ett tag nu, men jag börjar känna att detta faktiskt är på riktigt.
Känslorna har kommit tillbaka och nu kan jag ge er ett ärligt och rakt svar, som kommer
rakt från mitt hjärta som besvarar alla era frågor:
Jag är livrädd.
Visst händer det att jag tänker på dig ibland
Det här kan vara 2000-talets mest otippade duett.
Det är i alla fall den mest otippade duetten 2010.
Men jag gillart!
*
Jag packar inför min flytt till Göteborg på Fredag. Jag är lite för upptagen för
att hinna med bloggen. Men inlägg kommer imorgon innan jag åker.
att hinna med bloggen. Men inlägg kommer imorgon innan jag åker.
Göteborg, skola och en vän.
Idag har jag hängt med en vän av allra finaste sort (läs:Emma), vi blåste såpbubblor,
gjorde klena försök till att fota, gick på promenad, åt bacon som vi alltid brukar göra,
glodde på tv och lite så.
Jag har även fått besked om att jag nu fått en plats på kursen jag sökt i Göteborg,
så på tisdag börjar jag plugga och nu börjar jag bli riktigt desperat efter boende
från och med månadsskiftet september/oktober. Jag är liten, snäll och söt. Kan även
vara tyst om jag verkligen måste. Är inte särskilt stor, så tar inte så stor plats heller.
Bo med mig?
Du stod givakt med din ryggrad och tog fyrahundra slag.
Barnens dag pågår för fullt i vår stad. Jag var där idag för att hjälpa till att ta hand om
barn, hundar och sådant när min syster och Terese skulle sälja saker på loppisen.
Jag besökte även Kupolen och blev ett par kängor rikare, fint.
Fick även bevittna en misshandel, vilket absolut inte var lika fint.
Mänskligheten skrämde mig ännu en gång. Att en park full med människor
bara står och tittar på hur en man slår ner en annan utan agera är för mig obegripligt.
Mer civilkurage behövs!
I en värld av idioter står han först i kön
Ibland förstår jag mig inte på mänskligheten.
Jag blir bara så fruktansvärt trött på allting.
I en ödelagd stad där ateister bär kors.
Det finns verkligen inget mer att säga. Orden har tystnat mellan mina fyra väggar.
Livet har valt att ta en paus. Som om tiden, livet och jag står mitt i ett vakum.
Försöker läsa böcker, men orden mest flyter ihop och efter några minuter ger jag upp.
Fast ibland rör sig livet framåt. När människor, djur och annat fint kommer in och
trycker på "play".
"bygg någonting vacker eller krossa allt"
Jag har krossat allt, det är dags för någonting vackert att komma nu.
Jag är redo
Hur vill du leva när tiden går för fort?
Vissa dagar drömmer jag om någonting större än det här.
Då försöker jag fånga orden. Ibland kan det låta såhär:
"Jag önskar dig fred i hjärtat
att dina inbördeskrig ska ta slut
och att jakten på kicken ska upphöra"
Oftast raderar jag dessa meningar, för jag inser att de aldrig kommer kunna
bygga en helhet. Det är inte mycket som blir helt numera. Ofta blir det bara
halvdant, men det är så som livet är. Livet är inte riktigt helt. Det är mest
upp och ner, hit och dit, så som det ska vara. Ofta hälls kryddan hjärtesorg på.
Voila, där har ni ett färdigt liv, varsågoda och ta för er.
Andra nätter. De sömlösa. Då kollar jag på serier och då spar jag ibland små citat,
de kan låta lite såhär:
"Det är lätt att ignorera sina barn. Det svåra är att ha en relation"
Sedan blir jag tyst för en sekund och inser att det ligger en stor sanning bakom
orden. Ibland kan en fiktion, en serie, en osanning berätta en sanning.
De vanliga dagarna, det som ryms emellan alla dalar och sömnlösheten,
de tillbringar jag med mina vänner, eller kanske en syster. Igår hade jag en
vän på besök och vi fick för oss att baka muffins. De blev lite brända i kanten,
men väldigt goda ändå. Men oftast är jag ensam. Då brukar jag söka lite jobb,
som ni egentligen vet. Titta på tv, ta hand om hunden och leta igenom köket
efter onyttiga saker. Ni förstår jag har ett omättligt onyttighetsbehov.
Det kan aldrig bli för mycket av fett och socker i min värld!
Idag var jag på Kupolen med samma vän som jag bakade muffins med igår.
Vi köpte böcker. Jag tre och hon en. Jag blev även en basker rikare. Nu ska jag
sätta mig i min säng och börja en av mina böcker.
Hoppas ni mår bra där ute.
Då försöker jag fånga orden. Ibland kan det låta såhär:
"Jag önskar dig fred i hjärtat
att dina inbördeskrig ska ta slut
och att jakten på kicken ska upphöra"
Oftast raderar jag dessa meningar, för jag inser att de aldrig kommer kunna
bygga en helhet. Det är inte mycket som blir helt numera. Ofta blir det bara
halvdant, men det är så som livet är. Livet är inte riktigt helt. Det är mest
upp och ner, hit och dit, så som det ska vara. Ofta hälls kryddan hjärtesorg på.
Voila, där har ni ett färdigt liv, varsågoda och ta för er.
Andra nätter. De sömlösa. Då kollar jag på serier och då spar jag ibland små citat,
de kan låta lite såhär:
"Det är lätt att ignorera sina barn. Det svåra är att ha en relation"
Sedan blir jag tyst för en sekund och inser att det ligger en stor sanning bakom
orden. Ibland kan en fiktion, en serie, en osanning berätta en sanning.
De vanliga dagarna, det som ryms emellan alla dalar och sömnlösheten,
de tillbringar jag med mina vänner, eller kanske en syster. Igår hade jag en
vän på besök och vi fick för oss att baka muffins. De blev lite brända i kanten,
men väldigt goda ändå. Men oftast är jag ensam. Då brukar jag söka lite jobb,
som ni egentligen vet. Titta på tv, ta hand om hunden och leta igenom köket
efter onyttiga saker. Ni förstår jag har ett omättligt onyttighetsbehov.
Det kan aldrig bli för mycket av fett och socker i min värld!
Idag var jag på Kupolen med samma vän som jag bakade muffins med igår.
Vi köpte böcker. Jag tre och hon en. Jag blev även en basker rikare. Nu ska jag
sätta mig i min säng och börja en av mina böcker.
Hoppas ni mår bra där ute.
Kan du några fler runda ord att imponera med
Tv-brus, tusen människor i rörelse, oändlig tystnad bland hundratals bekanta
ansikten. Alltid samma sak, samma känsla, samma svar, samma gator upp
och ner. Snart brister vi ut i en implosion i mitten av ett ingenting. Vi liksom
dras till mitten, som plus dras mot minus. Fast du och jag är precis som vi alltid
har varit, två motpoler utan träffpunkt. Och här med tv-brus i bakgrunden och
bekanta ansikten kommer vi aldrig komma längre än till en tyst implosion som
inte ens lämnar ett avtryck för världen.
Vi är ingenting för världen, älskling
men för varandra är vi allt.
ansikten. Alltid samma sak, samma känsla, samma svar, samma gator upp
och ner. Snart brister vi ut i en implosion i mitten av ett ingenting. Vi liksom
dras till mitten, som plus dras mot minus. Fast du och jag är precis som vi alltid
har varit, två motpoler utan träffpunkt. Och här med tv-brus i bakgrunden och
bekanta ansikten kommer vi aldrig komma längre än till en tyst implosion som
inte ens lämnar ett avtryck för världen.
Vi är ingenting för världen, älskling
men för varandra är vi allt.
Radio nowhere
Idag fick jag världens mest otippade telefonsamtal. Radio Dalarna ringde mig
och tyckte att jag skulle medverka i ett radioprogram tillsammans med
en från miljöpartiet och en från centerpartiet, för att diskutera miljöpolitk.
Thanks but no thanks.
Jag överväger att skita i att börja plugga en kurs i höst just för att den börjar
med ordet retorik. Jag tycker inte om att prata för människor och framförallt
inte i radion. Jag hade ont i magen 3 veckor innan jag skulle hålla ett tal inför
vår klass. Jag och radio = ingen bra kombo.
Miljöpolitik är mycket viktigt mina vänner, men den här gången tog fegheten
vid. Hon sa dock att hon skulle återkomma en annan gång. Kan ju hoppas
att jag tagit modet till fånga och börjat plugga reotrik då och blivit världens
bästa talare, typ.
Bättre lycka nästa gång eller någonting sådant.
och tyckte att jag skulle medverka i ett radioprogram tillsammans med
en från miljöpartiet och en från centerpartiet, för att diskutera miljöpolitk.
Thanks but no thanks.
Jag överväger att skita i att börja plugga en kurs i höst just för att den börjar
med ordet retorik. Jag tycker inte om att prata för människor och framförallt
inte i radion. Jag hade ont i magen 3 veckor innan jag skulle hålla ett tal inför
vår klass. Jag och radio = ingen bra kombo.
Miljöpolitik är mycket viktigt mina vänner, men den här gången tog fegheten
vid. Hon sa dock att hon skulle återkomma en annan gång. Kan ju hoppas
att jag tagit modet till fånga och börjat plugga reotrik då och blivit världens
bästa talare, typ.
Bättre lycka nästa gång eller någonting sådant.
Heart skipped a beat
Drömmen jag haft sedan barnsben är snart i min hand. Om exakt 12 dagar har det
blivit till en sanning. Min nya verklighet. En verklighet som tar sin början 45 mil ifrån
det som varit mitt hem i över 10 år. Mitt hjärta borde slå slag av lycka på ren automatik,
men någonting är ändå i otakt. För drömmen kan bli kortvarig om jag inte fixar jobb,
lägenhet, pengar och möter nya ansikten som ler mot mig.
Allting är kaos, men det är ett kaos som innehåller ljus. Mitt i detta försöker jag få
mina dagar att gå. Det handlar om att inte tänka för mycket framåt eller bakåt och
samtidigt får man inte fastna här. Balans. Den där balansen jag aldrig lyckats fånga.
Här skulle det passa bra att citera:
"Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här"
Jag måste lyckas, jag vill lyckas, jag ska lyckas.
Not a fair deal.
Jag kom på en sak jag kan berätta för er!
Frdagens lärdom:
Parkera aldrig, verkligen ALDRIG på en förhyrd parkeringsplats. Det kan sluta illa.
Vi råkade nämnligen göra det utan att vi var riktigt medvetna om att den var förhyrd.
Mannen som ägde platsen blev riktigt, riktigt arg. Så arg att han parkerade sin bil
så att den blockerade oss så att vi verkligen inte skulle ta oss ut.
Mogen_man_2010 som även var biffig_arg_man = dålig kombo.
När vi stått och tittat på den instängda bilen i cirka 5 minuter så kom ägaren
till parkeringsplatsen gående och han var riktigt arg. Det syntes på 100 meters
håll. Han skällde ut oss rejält och sa att han skulle ha 500 kronor för att flytta
bilen, annars kunde vi gått stå kvar där. Klockan var 21.00 på kvällen och
vi hade ingen lust att vare sig betala 500 kronor eller övernatta på hans
parkeringsplats, men efter ett tag lyckades Edvin prata sig ur det och den
arga och mycket omogna mannen flyttade sin bil. BRA DÄR.
Nästa gång den arga mannen råkar ut för att någon snor hans plats så är
arga lappar så 2010 istället för att bete sig som en barnrumpa som tar
lag och rätt i egna händer.
Frdagens lärdom:
Parkera aldrig, verkligen ALDRIG på en förhyrd parkeringsplats. Det kan sluta illa.
Vi råkade nämnligen göra det utan att vi var riktigt medvetna om att den var förhyrd.
Mannen som ägde platsen blev riktigt, riktigt arg. Så arg att han parkerade sin bil
så att den blockerade oss så att vi verkligen inte skulle ta oss ut.
Mogen_man_2010 som även var biffig_arg_man = dålig kombo.
När vi stått och tittat på den instängda bilen i cirka 5 minuter så kom ägaren
till parkeringsplatsen gående och han var riktigt arg. Det syntes på 100 meters
håll. Han skällde ut oss rejält och sa att han skulle ha 500 kronor för att flytta
bilen, annars kunde vi gått stå kvar där. Klockan var 21.00 på kvällen och
vi hade ingen lust att vare sig betala 500 kronor eller övernatta på hans
parkeringsplats, men efter ett tag lyckades Edvin prata sig ur det och den
arga och mycket omogna mannen flyttade sin bil. BRA DÄR.
Nästa gång den arga mannen råkar ut för att någon snor hans plats så är
arga lappar så 2010 istället för att bete sig som en barnrumpa som tar
lag och rätt i egna händer.
Försöka duger
Veckans sysslor:
Söka jobb, sova, söka jobb, söka lite mer jobb, leta boende, söka jobb, sova
äta, leka med Molly, söka jobb, vara med Linda och Becca, söka jobb, vara med
Emma, åka på sommarfest med KD, söka mer jobb och nu; blogga.
Ni förstår nog att söka jobb har varit veckans sysselsättning. Då livet inte
har varit så händelserikt har bloggen varit tyst, vilket är logiskt. Gör jag ingenting
finns det automatiskt inget att blogga om, då bloggen speglar en liten del av
mitt liv och min vardag. I veckan som kommer tänkte jag försöka vara lite
mer kreativ och låta bloggen fyllas med mer liv. Försöka.
Söka jobb, sova, söka jobb, söka lite mer jobb, leta boende, söka jobb, sova
äta, leka med Molly, söka jobb, vara med Linda och Becca, söka jobb, vara med
Emma, åka på sommarfest med KD, söka mer jobb och nu; blogga.
Ni förstår nog att söka jobb har varit veckans sysselsättning. Då livet inte
har varit så händelserikt har bloggen varit tyst, vilket är logiskt. Gör jag ingenting
finns det automatiskt inget att blogga om, då bloggen speglar en liten del av
mitt liv och min vardag. I veckan som kommer tänkte jag försöka vara lite
mer kreativ och låta bloggen fyllas med mer liv. Försöka.
*
Bloggen är lite off just nu, men tänkte göra den lite mer levande senare idag.
Min kamera har varit utlånad så har inte så mycket roligt att bjuda på, men ska
arbeta på att skriva ihop ett roligare inlägg senare i alla fall.
Men hur mår ni finisar?
Min kamera har varit utlånad så har inte så mycket roligt att bjuda på, men ska
arbeta på att skriva ihop ett roligare inlägg senare i alla fall.
Men hur mår ni finisar?
Vi känner alltid samma sak.
Den 27 Augusti lämnar jag den här staden bakom mig.
Alla minnen, alla sår, alla slag, allt det vacka och allt det fula, min barndom och
min tonår, min familj och mina vänner.
Allt det som gjort mig till den jag är idag lämnar jag för en annan verklighet.
Nästa anhalt:
Göteborg på obestämd tid.
p.s boende sökes i gbg!
Alla minnen, alla sår, alla slag, allt det vacka och allt det fula, min barndom och
min tonår, min familj och mina vänner.
Allt det som gjort mig till den jag är idag lämnar jag för en annan verklighet.
Nästa anhalt:
Göteborg på obestämd tid.
p.s boende sökes i gbg!
Visst låter klyschorna vackrare tillsammans med en melodi?
När är man redo för stora världen? Är det när man tömt sitt rum klart på tonårstankar? Isåfall är jag ljusår ifrån att vara redo.
.
Festival 2010
Som de flesta av er vet besökte jag både Arvika och Peace and love.
Fotograferingen från min sida uteblev mer eller mindre på båda festivalerna,
men jag har kommit över några bilder från festligheterna.
Peace and Love såg ut lite såhär:
Vi fjantade runt i lägenheter i vår hemstad, det var väldigt mycket spring fram och
tillbaka (läs: FÖR MYCKET). Vi hade balkonghäng och dansade till musik som ingen
av oss gillade, bland annat Mika. Vi lyssnade på otippade konserter och missade vissa
saker vi hellre hade velat sett. Becca försökte vara lika cool som mig och bita sig i tån.
Hon misslyckades. Mitt partytrick ju.
Arvika såg mest ut såhär:
Arvika var sol och regn omvartannat, fina grannar och mest häng under vårt parasoll.
Jag lärde mig att det gick att leva utan en riktig dusch en vecka och att bajamajor är
och förbli djävulenspåfund.Det var underbart skönt att få riva tältet sista dagen för att
bege sig hem till sin säng och dusch. Det var lite vemodigt att komma hem och idag skulle
jag ljuga om jag sa att jag inte saknade veckan i "skogen".
Fotograferingen från min sida uteblev mer eller mindre på båda festivalerna,
men jag har kommit över några bilder från festligheterna.
Peace and Love såg ut lite såhär:
Vi fjantade runt i lägenheter i vår hemstad, det var väldigt mycket spring fram och
tillbaka (läs: FÖR MYCKET). Vi hade balkonghäng och dansade till musik som ingen
av oss gillade, bland annat Mika. Vi lyssnade på otippade konserter och missade vissa
saker vi hellre hade velat sett. Becca försökte vara lika cool som mig och bita sig i tån.
Hon misslyckades. Mitt partytrick ju.
Arvika såg mest ut såhär:
Arvika var sol och regn omvartannat, fina grannar och mest häng under vårt parasoll.
Jag lärde mig att det gick att leva utan en riktig dusch en vecka och att bajamajor är
och förbli djävulenspåfund.Det var underbart skönt att få riva tältet sista dagen för att
bege sig hem till sin säng och dusch. Det var lite vemodigt att komma hem och idag skulle
jag ljuga om jag sa att jag inte saknade veckan i "skogen".
Det där med att cykla och fixa en framtid.
Det var klassfest igår. Jag hade kameran med mig, en kamera som låg i väskan
hela kvällen, tyvärr. Kvällen bjöd både på det ena och det andra. Vägen hem
var skrämmande. Vi kastrerade en rosenbuske med en cykel, en viss person
rullade av cykeln så fint. Hon såg ut lite som en köttbulle, ganska söt. Hon tycker
inte det är lika sött idag med nackspärr och allt. Jag hamnade på en cykel där
kedjan hoppade. Till råga på allt skedde detta i en enorm nedförsbacke. Jag
rekomenderar ingen att cykla utan broms och kedja i nedförsbacke.
Till er som bor i skräddarbacken och vaknade vid 23.30 tiden av ett illvrål, till
er ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Men jag trodde min död var kommen.
Annars kan jag säga att livet verkar rulla på fint för ungefär alla. För att säga
detta på Petter språk "Pengarna rullar in som det ska nu", för alla utom mig, typ.
Mitt sista hopp var Göteborg och studier. Sista antagninsbeskedet kom här om dagen.
Från reserv 27 till... reserv 1. Retsamt? Jo tack, en aning!
Ge mig lite tro, hopp och en framtidsplan som fungerar!
hela kvällen, tyvärr. Kvällen bjöd både på det ena och det andra. Vägen hem
var skrämmande. Vi kastrerade en rosenbuske med en cykel, en viss person
rullade av cykeln så fint. Hon såg ut lite som en köttbulle, ganska söt. Hon tycker
inte det är lika sött idag med nackspärr och allt. Jag hamnade på en cykel där
kedjan hoppade. Till råga på allt skedde detta i en enorm nedförsbacke. Jag
rekomenderar ingen att cykla utan broms och kedja i nedförsbacke.
Till er som bor i skräddarbacken och vaknade vid 23.30 tiden av ett illvrål, till
er ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Men jag trodde min död var kommen.
Annars kan jag säga att livet verkar rulla på fint för ungefär alla. För att säga
detta på Petter språk "Pengarna rullar in som det ska nu", för alla utom mig, typ.
Mitt sista hopp var Göteborg och studier. Sista antagninsbeskedet kom här om dagen.
Från reserv 27 till... reserv 1. Retsamt? Jo tack, en aning!
Ge mig lite tro, hopp och en framtidsplan som fungerar!
1338
Idag åker jag på helgäventyr, vi hörs på Söndag. Ta hand om varandra.
När gravitationen inte räcker till.
Du blev mitt sönderfall, älskling
Lunarstorm 4ever.
Lunarstorm ska lägga ner om 3 dagar. Internetsajten som öppnade upp min
internetvärld. Sorgligt. Där skaffade jag hemliga pojkvänner som jag aldrig
hade träffat och vissa hade jag inte ens sett på kort. Oftast höll det bara i en
vecka. Det var ungefär som att ha en låtaspojkvän. Man lärde sig ord som
Puzz och kjam. Jag tror Lunarstorm var början till att svenska språket
blev slaktat. Åhå, det var tider det. Nu minns jag inte ens vad jag hade
för användarnamn på Lunar. Med största sannolikhet innehåll det tecken
som _ och 91. Jag minns inte vad jag hette, men jag minns fortfarnade
lösenordet. Knasigt.
Lunarstorm är idag nostalgi, men det var en anledning för föräldrar runt om
i landet att vara rädda. För även om det fanns många söta pojkar fanns
det även en rad 30+ som såg sin chans att få ett ragg på en F12, som hade
ett namn i stil med snygg_tjej12 eller cool_brud_92.
Vi har alla varit där, men nu ska sidan begravas och jag blir lite smått
sentimental såhär 00.45 på natten.
Förresten, jag har ett vagt minne av att jag hette någonting med snoopy_91.
Ni vet snoopy, snobben, seriehunden.
Patetiskt.
internetvärld. Sorgligt. Där skaffade jag hemliga pojkvänner som jag aldrig
hade träffat och vissa hade jag inte ens sett på kort. Oftast höll det bara i en
vecka. Det var ungefär som att ha en låtaspojkvän. Man lärde sig ord som
Puzz och kjam. Jag tror Lunarstorm var början till att svenska språket
blev slaktat. Åhå, det var tider det. Nu minns jag inte ens vad jag hade
för användarnamn på Lunar. Med största sannolikhet innehåll det tecken
som _ och 91. Jag minns inte vad jag hette, men jag minns fortfarnade
lösenordet. Knasigt.
Lunarstorm är idag nostalgi, men det var en anledning för föräldrar runt om
i landet att vara rädda. För även om det fanns många söta pojkar fanns
det även en rad 30+ som såg sin chans att få ett ragg på en F12, som hade
ett namn i stil med snygg_tjej12 eller cool_brud_92.
Vi har alla varit där, men nu ska sidan begravas och jag blir lite smått
sentimental såhär 00.45 på natten.
Förresten, jag har ett vagt minne av att jag hette någonting med snoopy_91.
Ni vet snoopy, snobben, seriehunden.
Patetiskt.
Säg inget till dom andra; men jag har länge önskat att jag var en annan.
Mina senaste dagar har mest varit såhär:
I helgen var vi i vår stuga och sötnosarna till systrar kom för att hälsa på oss. Vädret
var inte vår bästa vän, så vi höll oss mest inomhus, förutom när Molly ville ut för att
kissa.
Och ja, efter stugan har jag mest hängt i vår soffa med den här krabaten. Känner mig
lite som en barnvakt och jag vill lova att det är som bäst när hon ligger och sover i soffan.
Förutom småbarn och hund, så har jag haft en vän på besök. Vi gjorde som vanligt
ingenting. Men ibland är det skönt att ha tvsällskap också. Att bara får vara, men slippa
ensamheten, om ni fattar vad jag menar.
Imorgon kommer nästa vän på besök, vi ska se på film och mest bara vara.
Sedan på torsdag borde jag ta tag i mitt körkort och börja plugga igen.
Back to the reality så att säga.
I helgen var vi i vår stuga och sötnosarna till systrar kom för att hälsa på oss. Vädret
var inte vår bästa vän, så vi höll oss mest inomhus, förutom när Molly ville ut för att
kissa.
Och ja, efter stugan har jag mest hängt i vår soffa med den här krabaten. Känner mig
lite som en barnvakt och jag vill lova att det är som bäst när hon ligger och sover i soffan.
Förutom småbarn och hund, så har jag haft en vän på besök. Vi gjorde som vanligt
ingenting. Men ibland är det skönt att ha tvsällskap också. Att bara får vara, men slippa
ensamheten, om ni fattar vad jag menar.
Imorgon kommer nästa vän på besök, vi ska se på film och mest bara vara.
Sedan på torsdag borde jag ta tag i mitt körkort och börja plugga igen.
Back to the reality så att säga.
I need someone to talk to!
När man mest har umgåts med en hund i 4 dagar, börjar man bli lite konstig
i huvudet. Jag inser att det inte är normalt att prata med en sovande hund.
Tror inte det är normalt att föra en konversation med en hund överhuvudtaget.
Svaren liksom uteblir. Jag måste nog lämna det här huset innan jag blir knäpp.
Sedan borde jag erkänna två saker:
Jag är löjligt beroende av Top model och Hannah Montana.
Vi ska absoulut inte diskutera hur många gånger jag har sett varje säsong
av Top Model. Men jag är i alla fall löjligt glad över att säsong 4 har börjat
om på trean. På Onsdag tänker jag se Hannah Montana filmen och mobba
den i smyg. Och nej, jag gillar absolut inte hennes musik, men när man
inte har något bättre liv om dagarna är Disney Channel är Hannah Montana
bra tidsfördriv. Dubbade serier åh, skratt <3. Egentligen hatar jag ALLT
som är dubbat.
Nu har jag skrivit massa skit bara för att jag inte har någon här hemma att
prata med, mer än än sovande hund. Ni kommer förmodligen tycka jag är
lite mer än lagom störd och sluta läsa min blogg. Men please, stanna kvar.
Jag lovar ett mer normalt inlägg ikväll med lite bilder.
Puss!
i huvudet. Jag inser att det inte är normalt att prata med en sovande hund.
Tror inte det är normalt att föra en konversation med en hund överhuvudtaget.
Svaren liksom uteblir. Jag måste nog lämna det här huset innan jag blir knäpp.
Sedan borde jag erkänna två saker:
Jag är löjligt beroende av Top model och Hannah Montana.
Vi ska absoulut inte diskutera hur många gånger jag har sett varje säsong
av Top Model. Men jag är i alla fall löjligt glad över att säsong 4 har börjat
om på trean. På Onsdag tänker jag se Hannah Montana filmen och mobba
den i smyg. Och nej, jag gillar absolut inte hennes musik, men när man
inte har något bättre liv om dagarna är Disney Channel är Hannah Montana
bra tidsfördriv. Dubbade serier åh, skratt <3. Egentligen hatar jag ALLT
som är dubbat.
Nu har jag skrivit massa skit bara för att jag inte har någon här hemma att
prata med, mer än än sovande hund. Ni kommer förmodligen tycka jag är
lite mer än lagom störd och sluta läsa min blogg. Men please, stanna kvar.
Jag lovar ett mer normalt inlägg ikväll med lite bilder.
Puss!
Sommar blir till höst, höst till vinter, vinter till ett nytt år.
1 Augusti.
Sista sommarmånaden enligt mig, men utanför mitt fönster ser det ut som hösten
redan valt att komma på besök. Något som verkligen inte gillas av mig.
Idag ska jag städa mitt rum och invänta att familjen + Molly kommer hem.
Har i ärlighetens namn varit både tomt, tyst och ensamt här i natt.
Veckan som tar sin början imorgon börjar redan bli fullbokad, gillas skarpt!
Linda, Emma, klassfest, Molly, plugga teori. Sova får man göra när man blir gammal!
