12 år av mitt liv.

Jag har 19 dagar kvar i skolan. 20 med studenten. Sedan har jag gjort mina 12 år.
Ibland känns det som tiden har rusat fram, men när jag tänker efter så har den
inte det. Det är mer än halva mitt liv som har tillbringats i olika skolor. När jag
tänker på hur mycket jag har gjort och allting som har hänt under dessa år inser
jag att att det har varit en lång, lång tid.

Räknar jag med förskolan/Lekis har jag tillbringat 13 år i skolan. Allting tog sin
början på Torsångs dagis på avdelningen myran. Där var det jag och Annika mot
världen. Världen var enkel då. Vi klättrade i klätterställningen, sjöng på Aqua låtar
och log mot världen, likt den log mot oss. Mitt största problem var när jag inte hade
någon att leka med i en timme, eller när några fick för sig att leka pussleken.
Jag förstod aldrig grejen med att pussa pojkar. Ett annat problem var när vi besökte
lågstadieskolan och alla skulle leka i klätternätet. Jag stod alltid på marken, då jag
var rädd att trilla igenom hålen på nätet. Ni förstår, jag var en liten flicka redan då.

Sedan kom lågstadietiden. Vi fick börja i Torsångsskola som låg 1,5 km ifrån dagis.
Vi gick i bland klasse 1-3. Det var fortfarande jag och Annika mot världen. Vi var
rebeller. Vi slogs och bråkades varenda minut. Vi var värre än pojkarna. Hon drog
av mitt hår och jag slog av hennes glasögon. Vi fick gå på möten med lärarna titt
som tätt, då de försökte få oss att inse att vi inte borde leka med varandra. De tyckte
vi skulle leta efter andra kompisar. Vi tyckte de var dumma i huvudet. Vi hade ju
jätteroligt ihop. Vad spelade det för roll om vi bara höll sams i 5 minuter åt gången?

Lågstadiet led, efter tre roliga år, mot sitt slut. Nu skulle vi bli stora och få byta skola
igen. Det var dags att flytta närmare stan. Det var dags för Alsbäcks skola.
Betongklumpen som ligger mitt i kohagen. De största äventyren där var att klättra
i träden och kasta kottar på bilar som åkte förbi. Det ska tilläggas att vi hade tur om
det ens hann komma en bil under våra 30 minuters raster. Ett annat äventyr var när
kossorna rymde in på skolgården. Då fick vi hålla oss inom hus och se på när bonden
skulle försöka jaga in kossorna i hagen. Det var jag och Annika mot världen tills en
dag då Rebecca kom och vi började sexan. Jag och Rebecca bestämde oss för att
det var löjligt att klättra i träd. Vi ville prata killar, smink och annat som man sedan
skulle göra på högstadiet. Inte kunde vi längre springa omkring och leka på rasterna.
Vi var inga barn längre. Vi skulle ju börja i skola inne i stan till hösten.

Hösten kom. Likaså högstadiet. Första dagen. Magen pirrade så det kändes som om
den skulle explodera. Klassrummet var fullt av främmande människor. Det var
Torsångsbarn (Sådana som jag), Ornäsbarn och stadsbarn. En salig blandning av
nya och gamla ansikten. Jag och Rebecca fortsatte att hålla ihop. Inte kunde vi
släppa taget om varandra i den där konstiga blandningen. Vi döpte våra klasskompisar
till roliga namn. Jag säger bara en sak: Vippstjärten. Under högstadiet började jag
känna på livets baksidor. Livet var visst inte bara aquasånger och lek. Den trygga bubblan
höll inte riktigt ihop längre. Vissa skulle nog påstå att det var puberteten och hormonerna,
men det var nog mer än så. Jag tänker inte gå in på det mer. Men livet hade inte längre
bara framsidor. Det fanns baksidor. Ibland var baksidorna som stora fallgropar.
Jag överlevde ändå högstadiet. Trots hemska idrottslektioner, tjejbråk och tråkiga
lektioner. För en dag stod jag i en kyrka och tog emot betygen och insåg att nu
var den här tiden förbi.

Gymnasiet kom. Jag och Annika tog sällskap första dagen till haga. Om jag var rädd
första dagen på högstadiet, så kan det inte jämföras med första dagen på gymnasiet.
Jag var övertygad om att det skulle bli min död. Vi gick och kollade in klasslistorna.
Ingen av oss kände någon i våra nya klasser. En till tjej som jag aldrig tidigare hade
sett stod bredvid mig och svor även hon över att hon inte kände någon i sin klass.
Det skulle senare visa sig att vi skulle gå i samma klass och att vi idag skulle kalla
oss för kompisar, eller Becca?
Både jag och Annika vantrivdes första veckan på haga. Vi ville båda bort därifrån.
Annika bytte skola, men jag stannade kvar trots att alla i min klass var knäppa.
Första veckan försvann och jag började lära känna några i min klass. Bland andra
Linda. Hon var blond. Jag var svart. Hon var fjortis. Jag var Emo. Trodde vi då.
Inget av det stämde särskilt bra. Förutom det med att hon var blond och jag Svart.
Idag har vi mött varandra på mitten. Hon är brunett. Jag med.
Under gymnasietiden har jag upptäckt större fallgropar än tidigare, men jag har
också upptäckt att det finns vägar upp ur dem. Jag har lärt känna några av de
finaste människorna som finns. Och jag slitit mer än någonsin i skolan.
Nu verkar det även som om det finns ett slut på gymnasiet. Och vet ni vad?
Det känns otroligt skönt just idag.

Om ni har tagit er ända hit i texten, så ska ni veta att ni kämpat bra.
Ni kanske mest tyckte texten var tråkig, patetisk eller för lång och inte ens har
orkat läst den. Men det gör ingenting. För jag behövde skriva den för min skull.

Kommentarer
Postat av: Elin

Jag önskar jag också hade gjort en del av dom där sakerna. I lagom ålder. Men du är duktig du, alltid så stark. Kände dock igen den där skräcken första veckan på gymnasiet. Det sög. ^^



älskar dig

2010-05-04 @ 20:31:55
URL: http://foreverhopeless.blogg.se/
Postat av: Linda

Du ska alltid göra saker för din skull! Om det inte är för att skriva en aplång text så är det att hjälpa andra för att DU vill det. You got the point? Jag älskar dig och det vet du.



2010-05-04 @ 22:05:31
URL: http://narto.blogg.se/
Postat av: Eviz

vänta du bara snart står du där i en ny stad och skall öppna en ny dörr till en ny skolan och nästa kapitel i ditt liv börjar, gissa om du är nervös då

2010-05-04 @ 23:04:43
URL: http://nyckelbylyckan.wordpress.com
Postat av: Matilda

Jag tyckte det var bra skrivet! Själv går man snart ut nian, bara tre år kvar nu, hä-hä :D

2010-05-04 @ 23:45:22
URL: http://sickfish.blogg.se/
Postat av: Jossa

Jadu, snart är de du som tar studenten. Grattis! :D

Vet själv hur jag kämpa sista tiden för o få mina slutbetyg ojoj, jag var så jäkla skoltrött. Men de gick till slut :D



Gillar att läsa dina texter, du kan verkligen hantera orden så man fastnar :)

2010-05-05 @ 10:09:08
URL: http://vilseidetsvarta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0