.

Första Advent och så vidare. Jag önskar att alla där ute kan äta lite peppakakor
och sådant för mig. De enda kakorna jag har är ballerina. Om ni tycker bättre
om ballerina än peppakakor är ni hjärtligt välkommna hit på en fika.

Ring, smsa, maila, kommentera.

/ Uttråkad_tjej_91

Hej, underkänt i retorik.

Fett ovärt.

Mitt namn är Marie och jag är 19 år. Jag är intellektuell, berest, belevad och äckligt ung.
Eller ja, åtminstone 19 år från och med idag!

i tystnadens andetag
står jag och väntar på dig

du som aldrig riktigt

vågar vara någon
mer än en tyst skugga i det fördolda

en förhoppning
som alltid sviker
hur mycket du än försöker

snälla ge upp din förbannade feghet
stolthet med en kupad rygg

har aldrig varit vackert

tystnadens andetag
faller över mig

precis som att du faller ifrån mig

Nu är det över sex år sedan jag steg in i högstadiets korridorer. Som man hade längtat efter den dagen. Det var som en helt nu värld som öppnade sig, man kände sig vuxen, fri, stor och väldigt, väldigt rädd och liten. I lågstadiet var det så att man gick i en liten skola i byn som jag bodde i, när man sedan började mellanstadiet fick man börja i en skola som låg halvvägs in till staden och när högstadiet äntligen kom, ja då fick man äntligen börja skolan inne i staden.

Det var jag och ett trettiotal till livrädda och förväntansfulla 13åringar i klassrummet. Nyblivna tonåringar som alla skulle få möta en värld med världens största, längsta och jobbigaste berg- och dalbana som stavas tonåren. Men det var nog ingenting vi tänkte på där och då. Det var någonting vi skulle upptäcka med tiden. Jag hade min bästa vän med mig från mellanstadiet i klassrummet, Rebecca. Vi hade förberett oss på högstadiet i ett halvår nu. Vi var så redo för att ta steget in i vuxenvärlden som vi ansåg det vara. Idag vet jag att vi var långt ifrån vuxna då.  Jag skulle kunna sitta här och försköna min högstadietid, men det vore att ljuga. För högstadiet var långt ifrån en dans på rosor.

Det blev två klasser med sjuor, 7a och 7b. Jag gick i 7a gulgrupp. Ja, våra klasser var så stora att vi blev indelade i tre grupper, blå, röd och gul. Låter kanske lite som förskolenivå, men det var så det var i alla fall. Om jag minns rätt bestod blågrupp av elever från 7a och röd från 7b. Vi i gulgrupp var en salig blandning av både 7a och 7b. Gulgrupp var den bästa. Det var en grupp med majoritet killar, men det gjorde mig ingenting. För vi tjejer fick en fin sammanhållning och det var väldigt skönt på idrottslektionerna. Ni vet omklädningsrummet under högstadiet var mardrömmen på jorden, den biten av idrotten som fick många tjejer att avstå helt från att vara med. Men då vi endast var ungefär 6 tjejer var det lagom många. Jag lyckades till och med gå ut 9:an med ett VG i idrott. Någonting som borde chocka hela världen.

Det var under högstadiet jag lärde mig vad saknad var och hur hårt den kan krossa en. Det var under högstadiet jag började hata mig själv, min omvärld och livets berg- och dalbana tyckets mest vilja gå utför.  Det var under högstadiet jag krossade en fönsterruta med mitt huvud. Det var under högstadiet man började inse det fina i att ligga i en soffa eller vandra omkring på stan istället för att gå på tråkiga lektioner. Det var under högstadiet jag bad en lärare fara åt helvete och fick därför lov att byta språk då jag inte var välkommen till hennes lektioner mer. Det var under högstadiet jag förstod hur dåligt tjejer fungerar i grupp och hur mycket skit människor pratar bakom ryggen på en. Det var under högstadiet jag blev svart och svår och sa ”jag skiter i allt”, men det var även under högstadiet jag började förstå att det finns en trasig värld som behövde lagas. Och jag ville göra allt för att vara med och laga den. Det var under min högstadieperiod jag började förstå hur ont svek kan göra. Vänner kom och gick, men det kändes mest som jag stod kvar och ville hålla i alla som valde att ge mig ryggen.  Jag kommer aldrig försköna min högstadietid och åldern mellan 12- 16 år, men jag vet också även om tiden var svår och en kamp nere på botten. Var den också så okomplicerad på många vis. Världen omslöt en i en trygg bubbla där man kunde falla, falla, falla och falla lite till. För man föll alltid lite mjukare än nu. Konsekvenser, val och beslut var inte lika svåra och stora. Men visst var det kamper jag inte längtar tillbaka till. Det som höll mig uppe den här tiden var alla fantastiska människor jag lärde kände på min fritid via ett internet community. Ett par finns kvar än idag och jag värderar dem högt.

Skolavslutningen i nian grät jag som en idiot och ville mest spola tillbaka bandet och göra allting som jag inte hann med. Jag ville stanna kvar i den trygga bubblan med människorna som jag känt sedan dagis. Nu i efterhand är jag stolt över att jag tog mig igenom tiden med bra betyg och ett leende, trots uppskrapade knän. Idag är jag glad över att högstadiet hade ett slut. Rebecca sjöng Kom ihåg mig med Lars Winnerbäck. Och ja, jag ska alltid komma ihåg min högstadietid och allting som hände där.

__________

På begäran från en läsare. Blev dock bara en del av grundskolan.
Hoppas du blev nöjd. Vill ni att jag ska skriva om något speciellt vänd er hit.

Jag skulle vilja berätta någonting för er, någonting fint, någonting om livet, om hjärtan och om lite kaos. Men jag vet inte vad. Mina fingrar dansar på tangenterna utan framgång och fula osammanhängande kråkor, även kallade bokstäver, kladdas ner i ett prickigt anteckningsblock.

Så säg mig, vad vill ni höra?
Ni har en chans att få önska vad ni vill mellan himmel och jord. Jag ska försöka göra era önskningar till ord. Försöka.

Om ni inte vill att jag ska skriva någonting. mest synd för mig, tror jag.

Jag vill ha ett genombrott
finna någonting större än det här

större än dig, större än mig

en hållbarhet
som krossar ambivalenta tankar
och skapar en helhet

Vilken är din favoritfärg för tillfället?
Mina kläder går mest i svart just nu, men annars är ju rött himla fint. Lyser upp tillvaron litegrann. Det är en varm färg plus att det är samma färg som hjärtat; det som håller oss vid liv. Himla fint faktiskt.

Favoritlåt den senaste tiden?
Den här låten är himla fin tycker jag! 

Vilken är dagens favoritlåt och framförallt varför?
Återigen; Gryningpyromanen. För att den är himla bra och har en bra text.

Om du fick prova på att vara en annan människa för en dag, vem skulle du välja att vara?

Vore ju himla fränt att få vara kille för en dag. Kanske skulle man vilja vara Obama? Eller en stor artist. Få stå på en scen och sjunga in för flera tusen. Känna på kicken. Man kanske skulle vara sin bästa vän för en dag och få veta hur hon verkligen ser på en. Kanske borde man vara ett svältande barn i Afrika, så att man kan få lite bättre perspektiv och vara tacksam för hur bra man faktiskt har det. Så himla svårt att välja. Men att vara president i ett av världens mest inflytenderikaste land vore som sagt inte helt fel (även om jag inte sympatiserar med politiken där). Vi säger Obamna för en dag. Tufft.

Om du skrev en barnbok, vad skulle den handla om?
Det första som for upp i mitt huvud, eller ja näst efter ”oh hjälp, vilken svår fråga”, var Heffaklumpen. Ni vet den där lila elefantliknande djuret från Nalle Puh? Min barnbok skulle förmodligen handla om honom. Exakt hur berättelsen skulle utspela sig vet jag inte.

Ifall du skulle beskriva dig själv som en bakelse, vad skulle du vara för bakelse då?
Då jag inte äter bakelser, så får Emma stå för beskrivning av vilken bakelse jag skulle var:

”Jag tror du är en sån där liten grodbakelse, de jag har sett har varit gröna, men du skulle vara en rosa, eftersom.. ja du bara är rosa. Du är också liten, precis som en liten grodbakelse är. Dessutom tror jag grodor är lite rastlösa och vill hoppa runt lite, det passar in på dig.”

En groda, tack för den Emma!

Om en främling frågade ifall du skulle vilja bli vän med den, vad skulle du svara?
Jag skulle bli otroligt förvånad, glad och överraskad. Om främlingen verkade snäll skulle jag säga att vi kunde ta en fika och lära känna varandra lite bättre, för att sedan se om det kunde bli någon vänskap.

Har du några festivalplaner inför sommaren?

Självklart har jag det! Mitt problem med sommaren är att jag vill göra för mycket kul och för lite nytta (nytta = jobb) och utan ett jobb blir det så svårt att göra allt det roliga. Och med ett jobb är det svårt att hinna allt det roliga man vill, för då måste man som sagt jobba. Svårt. Men festivalplaner finns. Kanske Siesta, kanske Peace and love, kanske Arvika om det fortfarande existerar. Den som lever får se!

Vad skulle du göra en dag ifall du visste att det var den sista?
Det är här jag borde skriva att jag skulle vilja tillbringa dagen med alla som jag älskar, göra någonting jag alltid har drömt om att göra, men som aldrig blivit av på grund av feghet eller för att omständigheterna inte varit de rätta osv. Men jag tror på riktigt att jag skulle bli fruktansvärt sentimental och ledsen. Jag skulle antagligen ringa mina närmsta vänner, be dem komma och sedan gråta tillsammans med dem tills dagen var över. Prata om allting fint som varit liksom, mest bara vara. Känna hur hjärtat liksom gick itu och förstå hur skört livet faktiskt är.

Beskriv hur du tror att ditt liv kommer se ut från idag tills du dör
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta. För det är stor skillnad på vad man tror och vad man vill och önskar. Det känns som det är så mycket lättare att berätta hur jag vill och önskar att mitt liv ska ut, än att berätta hur jag tror att det kommer se ut. För realism och dröm är det en viss skillnad på. Men jag tror och hoppas på att jag i januari kommer ha en lägenhet tillsammans med Linda i Göteborg. Vi kommer tillbringa våren här och även delar av sommaren. I sommar vill jag tågluffa tillsammans med finaste Elin, efter sommaren hoppas jag mest på att få jobb. Har jag inget jobb hoppas jag på att komma in på socionomutbildning. När jag sedan har pluggat klart till socionom, vill jag arbeta med människor helst ungdomar. Jag vet inte hur ännu, men på något sätt. Sedan hoppas jag på att hitta någon jag älskar som älskar mig lika mycket tillbaka. Jag vill gärna resa runt i världen och upptäcka alltifrån storstäder till små byar i Afrika. Var min fasta punkt kommer vara, den stad som kommer vara mitt hem är ännu oklart, men kanske blir det Göteborg eller någon helt annan stad. Men jag bor förmodligen söder om Stockholm i alla fall. Norrland är inte min grej. Jag tror även att jag kommer hinna se Kent många, många fler gånger innan jag dör. Jag kommer fylla min kropp med tatuering, men bara lagom många. Jag kommer nog någon gång få ett barn eller två. Men det jag mest önskar mig innan jag dör är att lära mig gåtan bakom att acceptera saker som de är. Att faktiskt inse att efter regn kommer solsken och sedan lite regn igen. Kunna acceptera och leva med det. Leva genom både med- och motgångar, kunna hantera båda utan att gå sönder för mycket.


Vad är din uppfattning om universum? tror du att det tar slut någonstans eller att det fortsätter i all evighet?
Det kan mycket väl hända att vårt universum tar slut någonstans, men med logiskt tänkande måste det finns något nytt där borta. Ett annat universum? Frågan är då om inte dessa två universum är ett och samma. Jo, så är det nog. Universum bör därför vara oändligt med rationellttänkande. Det är liksom det enda rätta. Det kan inte bara vara ett slut, ett tomrum. Och är det ett tomrum, så finns det ju någonting; tomrummet. Jag antar att jag tappat bort er, så vi avslutar här. Universum är oändligt.

Har hört att du ska fortsätta plugga i vår, men vad ska du plugga då? och blir du kvar i Göteborg?
Jag har sökt till socialpsykologi och hoppas verkligen att jag kommer in. Jag kommer bli kvar i Göteborg i minst fem månader till, eftersom jag och Linda har fått tag i en lägenhet (LYCKA!).

Varför just socialpsykologi?
För att jag måste göra någonting och detta är en kurs jag tror jag kan få nytta av längre fram i livet, då jag överväger att plugga till socionom. Sedan är jag absolut inte sugen på att plugga det, men vad gör man inte för att få bo kvar i Göteborg?

Hur tänker du göra för att överleva hösten/vintern?
Ta en dag i taget och kläd på mig massor av kläder så jag slipper avlida av kylan. Hänga på café och fika för pengar jag egentligen inte har. Tröstshoppa, dricka massor av te och äta onyttigt. Försöka finna en söt liten vän att umgås med (Jag är snäll, ger choklad till den som vill träffa mig!). Sen vill jag gå på konserter och dansa omkring lite överallt, det är bästa medicinen mot kylan och det gråa.

Vad måste man göra om man är i götet?
Hälsa på mig!
Dansa på någon fin klubb, hänga på café, är det sommar måste man åka till havet. Men som sagt hälsa på mig är nog ändå det viktigaste, höhö. Jag bjuder på fika!

Vilken människa har påverkat dig mest i livet?
Det är väldigt många människor som har påverkat mig. De flesta som passerat igenom mitt liv har påverkat mig eller lämnat någon form av avtryck i mig. Finns människor som har gett både stora och små avtryck i mitt liv. Alla som har skapat ett avtryck har även påverkat mig på ett eller annat sätt. Det är alla avtryck ihop som har format mig till den jag är idag. Därför kan jag inte bara peka ut en person och säga ”att den har påverkat mig mest”. Det är en rad händelser och människor som tillsammans gör en påverkan på mig. Elin är en person som har lämnat ett stort avtryck som har haft stor inflytande. Hon lärde mig betydelsen bakom orden ”jag älskar dig”. Om jag ska välja en släkting eller familjemedlem skulle jag vilja säga min mormor. Hon är gjord av stål och jag beundrar henne. Min pappa har även påverkat mig genom att visa mig hur jag aldrig vill bli. Alla vänner som har kommit och gått igenom mitt liv har också påverkat mig mycket. Min familj har givetvis påverkat mig enormt mycket. Jag tror allmänt att det är en familj som påverkar en mest. Det är de som skapar grunden för den man kommer att bli.

Vilket är det snyggaste skivomslaget?


Svårt då jag inte brukar granska skivomslag så ofta, men jag vet i alla fall att jag älskar skivomslaget till ”Du och jag döden” med Kent. Har affisch med skivomslagsbilden inramad nämligen.

Vad i ditt liv är du mest stolt över att du gjort?
Denna fråga var riktigt svår faktiskt. Jag är inte så duktig på att känna mig stolt över saker. Men jag är skapligt stolt över att jag faktiskt fick ihop min diktsamling. Någonting som jag länge har velat göra, men aldrig trott jag skulle klara av. Nu finns det ett bevis på att jag klarade det, då jag har min alldeles egna diktsamling i min bokhylla. Om detta är det jag är mest stolt över det vet jag inte, men det är någonting jag är stolt över i alla fall. 

När började du skriva dikter?
Hösten 2005, så ja för 5 år sedan.

Vilken är, enligt dig själv, din bästa dikt?
Av de dikter jag skrivit under den senaste tiden är jag rätt nöjd med den här. Men jag är också rätt nöjd över den här:

Utan henne
Saknaden ekar
mellan mina väggar
och de eviga tårarna
utan slut
skapar mönster
på min kind

Men allt ni gör är
att ge mig en klapp
på axeln
och säger
att tiden kommer
läka mitt trasiga
tonårshjärtan
att jag måste hålla ut lite till.

Som om tiden bär svaren
på mina frågor
och som om saknad enbart
finns i ett tonårshjärta.

Ni sa till mig att
jag hade tid
och att
andetagen
skulle
hjälpa mig
att hålla ut.

Men ni hade fel
för tiden jag behövde
tog slut
och saknaden
sitter fast i
hennes
tomma hjärtslag
och mina andetag
är ingenting
utan
henne.

____________

Svaren dröjde, men nu tror jag att ni fått svar på alla era frågor. Har jag missat
att svara på någon fråga, säg till så ska jag ordna ett svar!

Finisar. Bloggen är lite död. Men jag har Linda på besök. Min nya sambo, nivet.
Vi hänger i vår nya lägenhet. Den är hur bra som helst. Ni kommer få se bilder
på den så småning om. Idag ska vi se Familjen och ha det världsbäst. Bloggen
blir levande någon gång under söndag eller måndag. Lovar. Ta vara på er helg
också. Gör någonting roligt, någonting galet, något som är värt att minnas.
Speciellt ni som har ert sista höstlov nu. Ni kommer sakna det i framtiden!

För övrigt tycker jag vi lyssnar på den här låten.
Ja, jag står för att jag ser fram emot den tjejens skiva. Jag skäms inte det minsta.