Feminism Vs. Personalism med en smula jämställdhet.

Igår drog Fridah igång en diskussion kring feminism på Facebook. Det blev vad vi kan kalla för många, långa och intensiva kommentarer med mycket spridda åsikter i. Och jag har inte riktigt kunna släppa mina tankar kring feminism, jämställdhet och så vidare.

 

Min ståndpunkt kring feminism är stark och den är fast. Dock köpte inte alla den och det förstår jag. Men vi lever på 2010-talet och enligt mig känns feminism som ett väldigt old school begrepp som saknar väldigt mycket. Det läggs alldeles för mycket vikt vid det materiella, kön och förtryck.

 

Att se till kön känns väldigt främmande för mig. Att se livet och samhället som en maktkamp mellan kön känns ännu mer främmande och nästan absurt. Jag vet vad svenska akademins ordlista säger om ordet "Feminism", jag vet vad det står på wikipedia och andra sidor om feminism. Så jag har kollen med mig, faktiskt. Men jag vet också vad feminism många gånger är i den verkliga verkligheten. Och jag stöttar inte riktigt något av dessa synsätt. Att kvinnor ska ha samma rättigheter som män, står jag såklart bakom. Att män och kvinnor ska få lika lön för samma arbete står jag också självklart bakom. Jag är ingen bakåtsträvare, tvärtom.

 

Begreppet feminism saknar väldigt mycket. Därför föredrar jag ordet Jämställdhet framför feminism. Etnicitet, sexuell läggning, Religion osv osv spelar minst lika stor roll som den biten med könen.  Men jag skulle vilja dra detta ännu längre; Sluta gruppera allting!

Jag vill helst skippa att se utifrån både kön, sexuell läggning, etnicitet osv.

 

En viktig sak som många människor behöver lära sig är att se skillnaden mellan alla människors lika värde och att alla människor är lika. För jämställdhetsdebatten får det att framstå som att alla kvinnor är si och alla män så. Lägg ner detta nu! Detta om något är bakåtsträvande och fel. Vi lever på 2010-talet och personalism is the brand new thing! Våga se personen bakom hudfärgen, bakom könet, bakom den sexuella läggningen, bakom vilken gud man väljer att tillbe, bakom siffror och statistik. För jag tror att vi krossar orättvisor bäst så. Att se till varje person och dennes behovs, istället för att måla in oss i grupper och tro att alla i dessa grupper har samma önskningar, samma drömmar och samma mål.

 

Och kära flickor, tjejer, kvinnor, tanter osv. Sluta tryck ner er själva. För ja, de som trycker ner kvinnor allra mest är feministerna själva. I allting som sker i samhället har feminister en otrolig förmåga att finna någonting kvinnoförtryckande i. Precis allting ska vara exakt lika mellan kvinnor och män. Detta synsätt går ibland så långt att många glömmer bort att vi är olika. Framförallt glöms det bort att bakom varje kvinna och man finns en unik person. Vi behöver våra olikheter och vi behöver acceptera dem. Detta betyder inte att alla människor inte ska få samma förutsättningar. Men någonting som många feminister, jag säger inte alla, men många, står bakom är kvotering. Att det skulle vara ett effektivt sätt att krossa alla orättvisor. Eller de orättvisor som skulle krossas är att vi kvinnor skulle kunna skapa karriär, som om det vore meningen med livet. För vissa kanske det är meningen med livet, men absolut inte för alla. Jag tror det finns andra värden i livet som många prioriterar högre än att göra karriär. Och jag tror på att vi själva ska få välja vad som är meningen med våra liv. Inte att lagar och regler ska styra det. Om jag vill föda fyra barn och vara hemma med alla mina barn under deras första år ska jag få vara det och vill jag hellre skapa en karriär och låter pappan ta hand om barnen, så ska det gå lika bra. Men att se det som kvinnoförtryck att vara hemma med sina barn istället för att arbeta och skapa karriär, den logiken förstår jag bara inte.

 

För mig handlar jämställdhet om att jag ska ha samma möjligheter oavsett om jag är kvinna eller man, svart vit eller kanske gul, om tror på Jesus eller jultomen eller ingenting alls, om jag väljer att älska kvinnor eller om jag väljer att älska män.

 

Men låt oss bevara våra olikheter och se på dem med stolthet istället för att vrida på varenda olikhet och vända dem till förtryck och påstå att vi är underlägsna det andra könet.


Framförallt se till person och se till människovärde istället för kön och kvotering.

Låt våra kön vara och lägg ner idén med kvotering.


Kommentarer
Postat av: Elin

Som sagt, det här är före vår tid. Vi har ett steg kvar innan det här kan förverkligas. :P

2010-10-07 @ 17:59:18
URL: http://uturanorexin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0