.

Jag har en vän som sover på andra sidan rummet. Hennes andetag hörs hit.
Det är inte mer än fem meter bort.  Om jag lyssnar riktigt noga och fantiserar
lite hörs nog hennes hjärtslag också. De som döljer sig bakom revbenen. 
Klockan är bara lite efter 22, men det känns som det är natt. Konstigt. 

Sjukdomen har inte lämnat mitt huvud och min kropp helt än. Men jag låtsas att
jag mår bra. Idag besökte vi liseberg. Det var roligt. Vann faktiskt massa choklad.
Bildbevis kommer. Jag insåg även att man aldrig blir för gammal för att få hjärtstopp
i spökhuset. Ja, nej. Jag måste nog sluta skriva. Rädd att mina vän på andra sidan
rummet ska vakna upp ur sina drömmar. Vi hörs imorgon, hoppas jag. För var dag
verkar det som fler av er överger min blogg. Kanske har ni faktiskt insett att mitt
liv inte är så väldigt spännande ändå. Synd.