.

Ibland fastnar jag vid mitt köksfönster. Jag blir liksom paralyserad av tankar och känslor
så jag glömmer bort att jag står och stirrar och att det faktiskt finns grannar som ser
mig. Efter stund brukar jag komma på mig själv med att undra varför det står någon
i ett fönster och glor på mig. När jag funderat en stund brukar jag komma på att det
stirrar antagligen på mig för de tror jag stirrar på dem. Underligt det där.

På lördag flyttar jag igen. Den här gången inte så långt. Jag ska mest till en annan
stadsdel i Göteborg. Jag hoppas på att det kommer bli bra där, att jag kan trivas.
Jag trivs egentligen väldigt bra där jag bor nu, så jag har lite svårt att tro att jag
kommer trivas lika bra på det nya stället.

Annars går mina dagar ut på att plugga och fundera på livet. Vad är det jag
egentligen vill göra? Vissa säger att jag har hela livet framför mig och att jag kan
fundera på det en annan dag, ett annat år. Men har jag verkligen tid till att slösa
bort en termin till på en avlägsen dröm som förmodligen aldrig kommer ta mig
någonstans? Jag vet inte. Jag vet bara att jag hatar att ta beslut. Speciellt stora
beslut. Så himla rädd att det blir fel.

Växjö, Örebro, Göteborg, Sundsvall, Trollhättan. Var finns min lycka någonstans?