.

Jag har försökt så länge nu. Att forma mina tankar och känslor till ord. Att kunna
ge det rakt ut till er. Men det har inte gått. Jag ligger mest i sängen och snorar och
hostar omvartannat. Jag tänker på framtiden och på allting som känns i en bröstkorg.
På hjärtslag som är mer närvarande än på länge och på hur lätt de kan ta slut. Det
handlar om att ge av hjärtat, men inte rakt ut. Fast kanske är det just det man
måste göra för att någon gång vinna något. Men jag trivs så himla bra i nuet att jag
inte riktigt vill tappa det. Så jag mest bara låter allting vara, låter tiden få göra sitt.
Precis så som jag alltid har gjort.