.

För fem år sedan blev jag medlem på en hemsida. Det var en ren slump att jag hamnade
just där, men i efterhand var det nog världens bästa slump. För på den sidan mötte jag
några av de finaste människorna jag vet. Ni vet de där som bor närmast ens hjärtslag,
de som vet allt och lite till. Vi delade allting lite grann i smyg från bittra föräldrar som
inte alls tyckte det var lämpligt att man pratade och träffade folk från internet. Vi blev
som en liten familj, men avstånden var alltid emot oss. Vi pratar om avstånd på 100
mil. Men vi höll ihop ändå. Då var vi beroende, allting som hände var på liv och död.
Idag är det annorlunda, men vi håller fortfarande ihop trots tystnaden på ibland flera
månader. Idag vet vi kanske inte precis allt, men vi vet tillräckligt mycket, mer än många
andra och det räcker för mig, för oss. Och nu fem år senare har vi träffats och jag fattar
nog egentligen inte alls vad som har hänt. Men när jag tittar på bilderna så inser jag att
de faktiskt har varit här. På riktigt

Du håller mig vid liv. Ni vet.