.
Ibland förstår jag mig inte på det här livet. Ikväll är en sådan kväll.
för mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig
I fredags var det Veronica Maggio på Lisberg. Det var galet med folk, men himla fint ändå.
Natten fortsatte med spontanfest och spårvagnsresor lite hit och dit. En ganska fin
fredagkväll med andra ord.
Jag bjuder på den sista bilden.
Mvh mongo_91
Livet?! Ibland, oftast inte, men ganska mycket just nu.
Läs rubriken.
"Det är svårt att skriva om ett liv som jag faktiskt ler åt."
I tisdags åkte jag och två flickor till Ullared. Efter 3 timmar och med en full vagn var vi
såhär glada.
Annars då?
Jag hänger i skolan och gör projektarbete, jag umgås med den där pojken, jag andas
in vårluften som får min näsa och mina ögon att rinna. Jag umgås med mina vänner
ser på tvserier och ikväll var jag på spelkväll och förlorade TP, men håller huvudet lika
högt ändå. Sammanfattat: Jag lever det där så kallade livet, ni vet.
Sanningen om livet och bloggen i detta nu.
Livet leker. Kärleken lika så. Hjärtat slår och så vidare. Det är dans dans dans
i något vardagsrum ibland. En annan dag åker jag på festival och blir påmind om
varför detta hjärta ens fortsätter att slå. Annars njuter jag mest i vårsolen här i
Göteborg, en sol som mer påminner om en sommarsol. Jag hänger i parker, på
barer och ibland hänger jag även i en grannstad. Ofta är jag med han den där
pojken, han är rätt fin han. Jag ligger inte lika ofta i fosterställning längre, men
visst kommer de sådana nätter ibland också. Men oftast ler jag, utan att riktigt förstå
varför.
Sanningen om den här bloggen är att jag tappat inspirationen och lusten. Kanske beror
det på att jag inte får min dator att samarbeta med kameran så jag inte har någonting
fint att bjuda på. Eller kanske jag har bloggat färdigt för nu. I över 3 år har jag delat
med mig av mitt liv på den här bloggen. Vissa av er har varit med på hela resan, andra på
en mindre del. Jag vet ännu inte vilka alla ni är som besökt den här bloggen. Jag kommer
nog aldrig få veta vilka ni är heller. Men jag gillar er alla ändå. Jag lovar inte när nästa
blogginlägg kommer, jag lovar inte ens att det kommer komma något.
Men antagligen kommer det.
Ni är fina, men mitt liv fortgår mest i den verkliga verkligheten nowadays.
i något vardagsrum ibland. En annan dag åker jag på festival och blir påmind om
varför detta hjärta ens fortsätter att slå. Annars njuter jag mest i vårsolen här i
Göteborg, en sol som mer påminner om en sommarsol. Jag hänger i parker, på
barer och ibland hänger jag även i en grannstad. Ofta är jag med han den där
pojken, han är rätt fin han. Jag ligger inte lika ofta i fosterställning längre, men
visst kommer de sådana nätter ibland också. Men oftast ler jag, utan att riktigt förstå
varför.
Sanningen om den här bloggen är att jag tappat inspirationen och lusten. Kanske beror
det på att jag inte får min dator att samarbeta med kameran så jag inte har någonting
fint att bjuda på. Eller kanske jag har bloggat färdigt för nu. I över 3 år har jag delat
med mig av mitt liv på den här bloggen. Vissa av er har varit med på hela resan, andra på
en mindre del. Jag vet ännu inte vilka alla ni är som besökt den här bloggen. Jag kommer
nog aldrig få veta vilka ni är heller. Men jag gillar er alla ändå. Jag lovar inte när nästa
blogginlägg kommer, jag lovar inte ens att det kommer komma något.
Men antagligen kommer det.
Ni är fina, men mitt liv fortgår mest i den verkliga verkligheten nowadays.
