Det där med bomben.

Säpo har gjort en stor utredning om hur många extrema islamister vi har här i Sverige, efter bombdåden som skedde i sthlm. Idag kom deras siffra, det finns exakt 200 stycken, varken mer eller mindre. De flesta av dessa människor är födda i vårt land, har anknytningar till olika nätverk som finns i Pakistan, Afghanistan, Irak och så vidare.  Han som utförde dådet hade ingen anknytning till något av de här nätverken eller islamistiska grupper som finns i Sverige idag.  Att detta är en storhändelse för Sverige går ju inte att neka, då vi aldrig varit utsatta för något sådant här tidigare. Men om hela hysterin kring islamism ska gå upp i taket, kan man bli irriterad för mindre.

Det är 200 stycken.  Det finns så mycket större hot och större faror i detta land än dessa 200 människor. Det är fortfarande mycket farligare att korsa en väg eller ännu värre befinna sig i en bil på vägen, med tanke på att det kör fler rattfulla människor och fortkörare på våra vägar än vad det finns eventuella terrorister i vårt land. Det finns fortfarande fler kapabla mördare, våldtäktsmän i vårt land än vad det finns islamister. Kom ihåg det. Alltså borde Sverige kanske ägna mer resurser till andra faror än just dessa 200 människor. Jag säger inte att vi ska blunda för dem, men innan man lägger resurser på det, kanske man ska fundera över prioriteringar.

Islamister har egentligen ungefär ingenting med religionen Islam att göra. Det finns garanterat fler farliga kristna människor i vårt land, än vad det finns möjliga islamister. Dessa 200 människor är födda i Sverige, alltså är de lika svensk som dig och mig. Om deras mamma, pappa eller mormor och morfar är ifrån Irak, Pakistan Kina eller USA, är för tusan inte deras fel.  Om nu det ska komma någon sverigedemokrat eller annan främlingsfientlig människa och ha detta som grund till att invandrarna är ett hot för vårt land, kan de ju ta och gå hem igen och göra om sin hemläxa tills det för godkänt tack.

Poäng: Vi har islamister i vårt land, 200 stycken. Det är ett problem, men vi har sjukt mycket större problem än dessa 200 människor.


Tomten jag vill ha en vit jul!

För mycket fritid och engagemang resulterar lite då och då i texter.

_____________________________________________________________

Jul, jul strålande jul. Julsångerna hörs överallt, affärerna är sedan en lång tid tillbaka fyllda till bredden med julpynt. Stressade människor vimlar på gatorna för att hitta julklappar, lucia sångerna har precis ljudit ut och det står inte på förrän tomten knackar på nu. En högtid av gemenskap och värme närmar sig med stormsteg. En högtid som får vintermörkret att bli lite mindre mörkt och kylan lite mindre kall. Det är även en högtid som får människor att vallfärdas land och rike runt för att åka hem till sina familjer och släktingar. Ja, gott folk, julafton är snart här!

För många i vårt land är jul en högtid av värme, ljus och kärlek. Men det är långt ifrån alla som upplever en högtid av kärlek och värme. För många barn är det en högtid av oro, tårar, magont och krossade förväntningar. Var tionde barn känner oro inför julen, inte för att tomten ska komma med fel julklappar, utan för om deras föräldrar kommer vara nyktra eller inte. 385 000 barn har föräldrar som har ett riskfyllt drickande. Jag är en av dem, men jag har haft turen att få ha en varm, fin och fridfull jul ändå. Men alltför många barn har inte den turen. Jag vet hur det är att oroa sig för hur vida mamma och pappa kommer vingla fram eller ej idag, och det är en oro jag inte ens önskar min värsta fiende.  Det är en oro det borde vara nolltolerans på, speciellt under julen.

Jul ska vara kul. Julen är framförallt barnens högtid. Så snälla alla vuxna människor, skippa alkoholen och drick julmust istället! Nej, inte ens ett eller ett par glas starkglögg är okej. Krama era barn istället, dansa runt julgranen, spela spel, ät köttbullar och se hur era barns ögon tindrar ikapp med ljusen i julgranen istället. Som förälder måste man göra uppoffringar för sina barn, och det minsta man kan begära att ett barn borde få i julklapp är en nykter och fridfull jul.

Kära tomten, jag behöver inte en massa julklappar i år, men jag önskar att alla barn får en riktigt, riktigt vit jul. Jag vill inte att några barn ska behöva gå runt med en klump i magen på julafton. Jag vill inte att något barn ska behöva gråta sig till sömns på grund av krossade juldrömmar. Om du fixar det här tomten, då lovar jag att jag ska vara snäll hela nästa år.

Feminism Vs. Personalism med en smula jämställdhet.

Igår drog Fridah igång en diskussion kring feminism på Facebook. Det blev vad vi kan kalla för många, långa och intensiva kommentarer med mycket spridda åsikter i. Och jag har inte riktigt kunna släppa mina tankar kring feminism, jämställdhet och så vidare.

 

Min ståndpunkt kring feminism är stark och den är fast. Dock köpte inte alla den och det förstår jag. Men vi lever på 2010-talet och enligt mig känns feminism som ett väldigt old school begrepp som saknar väldigt mycket. Det läggs alldeles för mycket vikt vid det materiella, kön och förtryck.

 

Att se till kön känns väldigt främmande för mig. Att se livet och samhället som en maktkamp mellan kön känns ännu mer främmande och nästan absurt. Jag vet vad svenska akademins ordlista säger om ordet "Feminism", jag vet vad det står på wikipedia och andra sidor om feminism. Så jag har kollen med mig, faktiskt. Men jag vet också vad feminism många gånger är i den verkliga verkligheten. Och jag stöttar inte riktigt något av dessa synsätt. Att kvinnor ska ha samma rättigheter som män, står jag såklart bakom. Att män och kvinnor ska få lika lön för samma arbete står jag också självklart bakom. Jag är ingen bakåtsträvare, tvärtom.

 

Begreppet feminism saknar väldigt mycket. Därför föredrar jag ordet Jämställdhet framför feminism. Etnicitet, sexuell läggning, Religion osv osv spelar minst lika stor roll som den biten med könen.  Men jag skulle vilja dra detta ännu längre; Sluta gruppera allting!

Jag vill helst skippa att se utifrån både kön, sexuell läggning, etnicitet osv.

 

En viktig sak som många människor behöver lära sig är att se skillnaden mellan alla människors lika värde och att alla människor är lika. För jämställdhetsdebatten får det att framstå som att alla kvinnor är si och alla män så. Lägg ner detta nu! Detta om något är bakåtsträvande och fel. Vi lever på 2010-talet och personalism is the brand new thing! Våga se personen bakom hudfärgen, bakom könet, bakom den sexuella läggningen, bakom vilken gud man väljer att tillbe, bakom siffror och statistik. För jag tror att vi krossar orättvisor bäst så. Att se till varje person och dennes behovs, istället för att måla in oss i grupper och tro att alla i dessa grupper har samma önskningar, samma drömmar och samma mål.

 

Och kära flickor, tjejer, kvinnor, tanter osv. Sluta tryck ner er själva. För ja, de som trycker ner kvinnor allra mest är feministerna själva. I allting som sker i samhället har feminister en otrolig förmåga att finna någonting kvinnoförtryckande i. Precis allting ska vara exakt lika mellan kvinnor och män. Detta synsätt går ibland så långt att många glömmer bort att vi är olika. Framförallt glöms det bort att bakom varje kvinna och man finns en unik person. Vi behöver våra olikheter och vi behöver acceptera dem. Detta betyder inte att alla människor inte ska få samma förutsättningar. Men någonting som många feminister, jag säger inte alla, men många, står bakom är kvotering. Att det skulle vara ett effektivt sätt att krossa alla orättvisor. Eller de orättvisor som skulle krossas är att vi kvinnor skulle kunna skapa karriär, som om det vore meningen med livet. För vissa kanske det är meningen med livet, men absolut inte för alla. Jag tror det finns andra värden i livet som många prioriterar högre än att göra karriär. Och jag tror på att vi själva ska få välja vad som är meningen med våra liv. Inte att lagar och regler ska styra det. Om jag vill föda fyra barn och vara hemma med alla mina barn under deras första år ska jag få vara det och vill jag hellre skapa en karriär och låter pappan ta hand om barnen, så ska det gå lika bra. Men att se det som kvinnoförtryck att vara hemma med sina barn istället för att arbeta och skapa karriär, den logiken förstår jag bara inte.

 

För mig handlar jämställdhet om att jag ska ha samma möjligheter oavsett om jag är kvinna eller man, svart vit eller kanske gul, om tror på Jesus eller jultomen eller ingenting alls, om jag väljer att älska kvinnor eller om jag väljer att älska män.

 

Men låt oss bevara våra olikheter och se på dem med stolthet istället för att vrida på varenda olikhet och vända dem till förtryck och påstå att vi är underlägsna det andra könet.


Framförallt se till person och se till människovärde istället för kön och kvotering.

Låt våra kön vara och lägg ner idén med kvotering.


Du gamla fria nord, eller?

Vi lever i en globaliserad värld, det är ett faktum som nog alla är medvetna om som bor i det här landet. Att få vara en del av en globaliserad värld och kunna få ta del av den är en fantastisk möjlighet. Någonting som de flesta av oss utnyttjar utan att vara medvetna om det. Internet, bloggar och facebook är bara några få exempel på detta. Att vi med ett endast små enkla knapptryck kan få ta del av vad en person på andra sidan vår jord gör. Är det inte helt fantastiskt? Att även om någon vi känner får för sig att flytta till Kina, kan vi fortfarande ha direktkontakt med honom eller henne, vi kan till och med se dem via små kameror i datorn live! Jag finner dessa uppfinningar såsom internet helt underbara. De underlättar våra liv något så otroligt mycket. Det är inte ofta vi reflekterar över vilken bekväm och enkel värld vi lever i och har tillgång till. Globalisering är någonting bra, någonting viktigt som vi behöver för att kunna föra utvecklingen framåt.

En annan sak som har med globalisering att göra är hur enkelt vi människor kan förflytta oss runt vår jord. Jajamän, även här räcker det med några snabba och enkla knapptryck i vår cyberspace och vips! Så kan vi 4 timmar senare sitta på en plan som för oss till Amazonas regnskogar eller till Grekland eller varför inte ett land i Afrika eller mellanöstern? Är det inte helt fantastiskt? Om vi bara har pengar och ett litet häfte med en bild på oss själva som talar om vilka vi är, även kallat pass, så kan vi röra oss över hela världen. Shit, detta är ju asgrymt! Fatta att vi små, små svenskar som bor i ett litet, litet land som nästan ingen känner till kan få ta del av en hel värld där ute. Men. Om vi nu bestämmer oss för att åka till Iran för att vi vill arbeta där ett tag och se hur landet är och så beställer vi en flygbiljett dit, men när vi kommer fram säger de åt oss i tullen att här är vi inte välkomna in. Vad händer då?  Vi blir förstås arga! Så där kan de ju inte behandla oss. Nej, vi är ju svenskar, vi har ju ett pass som bevisar vilka vi är och vi har ju faktiskt betalt för vår resa, så nu får dem faktiskt ta och släppa in oss. Det har vi rätt till. Vi ska ju få åka vart vi vill i världen. Det är en rättighet som vi besitter.

 

Om vi då vänder på hela historian. En Iransk familj kommer hit. De har blivit förtrycka i sitt land. Usch, det är ju förfärligt. Det är ju sådant som de berättar om på nyheterna varje dag. Hur människor runt om i världen krigar och förtrycker varandra. håhåjaja, så de håller på. Den här familjen har ett pass, väskor med kläder och alla deras ägodelar som de har kvar och ber om att få komma in i Sverige för att söka skydd och skapa ett fungerande liv här. För de har ju hört om vilket fantastiskt land lilla Sverige är. Här finns inget krig och ingen elände. Bara en massa kritvita människor som pratar ett främmande språk och dansar runt en konstig stång varenda sommar. Men när de väl kommer hit, den lilla iranska familjen som till på köpet är muslimer, så vänder vi våra ryggar åt dem och säger ”nej, här får ni inte komma in, köp en trisslott och prova er lycka någon annanstans”

 

Men, vad hände med vår fantastiskt globaliserade värld? Jag tror den gick itu och föll i små bitar. För vi bygger murar kring vårt egna land, samtidigt som vi blir arga när omvärlden säger stopp åt oss. Är det så vi ska ha det nu? En kall, grå och trist värld utan medmänsklighet och empati? En värld där vi sitter innanför våra små murar, äter vår sill och dansar runt vår majstång. Åh ja, heja svensk kultur den är så fantastiskt fin, speciellt när människor på andra sidan vår jord dör. Du gamla, du fria nord, du är endast ett minne blott. För här finns ingen frihet för någon annan än de som äter sill och heter Andersson, Nilsson eller Svensson. Flykting eller färgad, du får inte komma in.

Idag sitter det 20 människor i Sveriges kanske finaste och viktigaste rum; Riksdagen, som bär på dessa åsikter att om du är från ett främmande land, pratar ett främmande språk, tror på en främmande gud eller har en annan färg än vit, så är du inte välkommen in hit.

Det är inte bara tragiskt, det är absurt. Hur vi tar oss rättigheter att göra vad vi vill, men vi glömmer bort vårt ansvar till våra medmänniskor, våra bröder och systrar som bor i vår globaliserade värld. De är lika mycket människa som dig och mig. Så till nästa val kära vänner, tänk efter noga innan ni röstar vad ni vill med era liv, vilken värld det är ni vill vara med och bygga och leva i. För med rättigheter följer skyldigheter och jag tror att 330.000 tusen svenskar i söndags glömde bort sin skyldighet till vår omvärld 

RSS 2.0