.

Det är vår ute, och det blir mer vår för varje dag som går. Det gillas.
Jag tycker om att känna gruset under mina coverse skor när man är ute och går.
Det är extra fint när man lyssnar på Lars Winnerbäck i ipoden och han sjunger
solen i ögonen, precis när solen bländar mig.

Det finns fortfarande små vita fläckar kvar på åkrarna med snö, men om man blundar för dem
och koncentrerar sig på de lilla gröna som finns i vissa trädet så blir man glad.
Jag har länge varit emot sol och värme, men jag får nog ändra den åsikten.
För jag hade faktiskt glömt bort att solen är rätt fin ibland.

Himlen är oskyldig blå sa en man en gång och ja, visst är den blå.
Mums.

Nu ska jag lyssna på Jonathan Johansson, drömma om peace and love och andas.

Puss