En lång, lång tid...
Det är onsdag. Det är sista dagen på mitt lov.
Det är extremt jätte hemskt. Jag vill verkligen inte tillbaka till skolan.
Folk försöker trösta mig genom att säga att det bara är halva tiden kvar nu.
Att jag gjort 1.5 år och att de bara är 1.5 är kvar tills jag slipper skiten.
Men vet ni vad?
Det är typ den sämsta trösten någonsin för den fungerar inte alls.
Vet ni hur långt 1.5 år är eller?
Om jag ens började försöka resumera allt jag gjort de senaste 1.5 året så skulle
det ta en hel evighet, och då minns jag inte ens allt som hänt.
Kanske ni då skulle förstå hur lång tid det är.
När ni får se de framför er hur mycket man hinner göra på 1.5 år.
om 547 dagar så är jag fri från skolan.
Det är om en lång, lång tid. För lång tid.
Fast å andra siden kan du se de såhär. De är ett och ett halvt år kvar, tredje året på gymnasiet var de roligaste. Alla har fyllt 18, de blir alldeles för mycket fester. Du känner en väldans massa på skolan. Du har studenten, studentfesten OCH balen att se fram emot. Du kan träffa dina vänner, precis varje dag, även om lektionerna suger.
För när man går ut gymnasiet så träffas man inte varje dag. Några flyttar nära, några flyttar långt bort. Nåra kanske du till och med inte träffar fören efter 5 år.
Under de nästkommande 1,5åren så kommer du förändras enormt. Du kommer få mer ansvar, och försöka hitta ett jobb när de 1,5åren har gått. När jag tänker tillbaka nu, jag tog studenten 2006, så är de inte lektionerna jag minns, utan de är all dö-tid mellan lektionerna, och hur kul man hade med polarna. Och allt som hände runt omkring.
Hur som helst, ryck upp dig, du har ditt sista sommarlov, och vem vet när du kan ha juni-juli-augusti ledig nästa gång bara för att slappa vid polen. Eller nästa jullov, då du kan vara ledig 2-3 veckor, leka i snön, åka pulka, kasta snöbollar på främlingar och vara fullkomligt nöjd med de.
Nu på våren, så kommer du ha en massa dagar ledigt, påsk, pingst, kristihimmelfärd och grejer. Sedan nästa år kommer du ha en massa projekt och då fokuserar du ju mer på något som DU vill göra. Och när man går i trean så tar du ju faktiskt studenten, och tvåorna går kvar i skolan 1-4veckor till, och då får man faktiskt lov att vara skadeglad. skratt Sedan så du där, om ett och ett halvt år, "Jag har tagist studenten, fy fan vad jag är bra" med ett glas champange i handen och inser jag gjorde mitt bästa.
Att gå i skolan är en trygghet, du vet mer eller mindre exakt vad som kommer hända varje dag. Sedan när man kommer till vuxen världen, då är de dags att skaffa jobb, körkort, man ska flytta hem ifrån, man ska passa på att resa en massa. Man ska bli kär, skaffa villa, volvo och vovve. Gifta sig, skaffa barn. Kan ju meddela att när jag hade 1,5år kvar, så hade jag ångest just för att de bara var så kort tid kvar. För jag hade ingen aning om vad skulle hända efteråt, skolan var ändå de liv som jag hade kännt i 12år.
Nu har du lika lång tid kvar, sedan du började gymnasiet, då var du (gissar jag på) glad att komma bort från högstadiet... Så sluta deppa och kom igen, finns en massa roliga fester, konserter, vänner, och en massa massa bus du kommer göra innan du blir "vuxen" så passa på att ha en massa kul, fast de är bra om du inte gör som jag, och skiter i matten, för om du vill plugga vidare så är de bra att ha okej betyg. Iaf i matte, engelska och svenska.
Nu fick du en hel roman att läsa här. Men men, hoppas du kanske tänker två gånger innan du suckar och stönar inför tiden som är kvar. Hare gött, och tack för kommentaren på min sida.
//Friday
Friday har rätt.
SV: Tack så jättemycket! :)
Friday är så fin. (och hon var en av de som flyttade, ifrån mig, fy!!) och jag är inte fullt så pepp på skolan nu heller, men vi klarar det tillsammans! :*
