.

Jag ville
berätta för henne,
för dig
om hur det är
att leva med
känslostormar
som finns någonstans
där revbenen slutar
mitt bland alla
svidande magsår
och hur det känns
när ens värld
rasar samman
gång på gång
som ett korthus
i stormväder.
men du
ville inte lyssna
du hade inte tid
sa du.
nu ser jag
ifrån ett bussfönster
hur du
försvinner
bort ifrån mig.
och ännu en gång får
känslostormarna
mig på fall.