.

mina lakan luktar du,
precis som att du dröjt dig kvar
fast allt som var vi endast existerar på avstånd
jag vrider mig i lakanen, liksom inbillar att det är i din famn jag ligger i
att du ska vagga mig till sömns precis som du alltid har gjort

och jag vill inte riktigt somna,

är rädd att lukten, att du inte längre finns hos mig när jag vaknar igen

mina lakan har fläckar
men om jag tvättar dem
raderas du till en avlägsen dröm

Mitt namn är Marie jag är 19 år och så vidare. Jag är en kombo av min mamma och pappa precis som du. Det sägs att jag pratar dalmål, även om jag aktivt försöker komma ifrån det. Det sägs även att jag pratar på tok för fort. Tungan är min mest vältränade muskel, på ett icke snuskigt sätt. Jag pratar helt enkelt för mycket, för högt och för ofta, that´s it. På andra plats över vältränade muskler kommer hjärtat. Jag tänker för mycket för mitt eget bäst och oftast går jag vilse i mina tankar, men däremellan kommer det någonting mer eller mindre klokt fram. Jag tror på att det är människan som skapar samhället. Innan människan fanns, fanns inget samhälle. Kunskap är makt och kunskap är heller inte tungt att bära på. I och med att vi formar samhället har vi också makten till att både förändra och förbättra det. Förändringar sker hela tiden och är sällan särskilt svåra, jag tror mer på förbättringar, vilket är en svårare konst. Jag älskar samhällsfrågor och tycker politik är viktigt. Den som inte bryr sig i politik riskerar att styras av dårar, en mycket bra anledning till att bry sig.  Problemet med dagens samhälle är att vi är alldels för ytliga och självupptagna för att orka bry oss. Vi saknar en djupare mening och sunda värderingar.  Vi nöjer oss alldeles för lätt, vilket jag är ett levande bevis på då jag säger att jag dör ungefär 10 gånger om dagen och bestämmer mig för att ge upp minst lika många gånger. Än har jag varken dött eller gett upp. Jag har fortsatt kämpat för min sak.

Jag är envis men saknar självförtroende vilket rätt ofta går emot varandra och skapar ett kaos.  Jag har en vilja och drömmar större än världen, men för lite vetskap och makt över att göra någonting av det.  Jag är en sucker för det skrivna ordet och skriver mer än gärna själv. Allt som kan formas i ord vill jag skriva, men jag skriver mest dikter. Jag studerar just nu Skriva vid Göteborgs universitet, passande nog. Jag tycker kärlek är komplicerat och för att någon ska komma när måste denna person ta sig förbi mina tio murar av betong. Kommer någon för nära flyr jag oftast. Jag är på en ständig flykt ifrån och till allt, men vill lära mig att bara leva i nuet och inte imorgon eller igår.  Min enda riktiga kärlek är kärleken till bandet Kent. Ingenting överträffar den kärleken.  Någon gång i början av nästa år ska jag föreviga den kärleken på min kropp. Jag älskar musik och min musiksmak spretar åt alla håll och kanter. Jag har nog gått igenom nästan alla musikstilar, men har fastnat i popens fantastiska värld. Helst ska den vara svensk och lite indie.

Vi trängs ihop i vimlet av människor

till ett ingenting

där all vår smuts

blandas med deras blanka fasader
en dag ska jag bli lite mer som dem

en välpolerad blank yta
inte idag
kanske inte imorgon
men en dag

nu försöker jag mest andas

finns till för mig

räcka till dig

och bli över till resten
och samtidigt synas

vara någon i vimlet

men jag misslyckas
blir till gruset under dina kängor
beblandar mig endast med

saliv i din spottloska
och du
du hann aldrig ens se mig

innan jag blev passé i din periferi

Säpo har gjort en stor utredning om hur många extrema islamister vi har här i Sverige, efter bombdåden som skedde i sthlm. Idag kom deras siffra, det finns exakt 200 stycken, varken mer eller mindre. De flesta av dessa människor är födda i vårt land, har anknytningar till olika nätverk som finns i Pakistan, Afghanistan, Irak och så vidare.  Han som utförde dådet hade ingen anknytning till något av de här nätverken eller islamistiska grupper som finns i Sverige idag.  Att detta är en storhändelse för Sverige går ju inte att neka, då vi aldrig varit utsatta för något sådant här tidigare. Men om hela hysterin kring islamism ska gå upp i taket, kan man bli irriterad för mindre.

Det är 200 stycken.  Det finns så mycket större hot och större faror i detta land än dessa 200 människor. Det är fortfarande mycket farligare att korsa en väg eller ännu värre befinna sig i en bil på vägen, med tanke på att det kör fler rattfulla människor och fortkörare på våra vägar än vad det finns eventuella terrorister i vårt land. Det finns fortfarande fler kapabla mördare, våldtäktsmän i vårt land än vad det finns islamister. Kom ihåg det. Alltså borde Sverige kanske ägna mer resurser till andra faror än just dessa 200 människor. Jag säger inte att vi ska blunda för dem, men innan man lägger resurser på det, kanske man ska fundera över prioriteringar.

Islamister har egentligen ungefär ingenting med religionen Islam att göra. Det finns garanterat fler farliga kristna människor i vårt land, än vad det finns möjliga islamister. Dessa 200 människor är födda i Sverige, alltså är de lika svensk som dig och mig. Om deras mamma, pappa eller mormor och morfar är ifrån Irak, Pakistan Kina eller USA, är för tusan inte deras fel.  Om nu det ska komma någon sverigedemokrat eller annan främlingsfientlig människa och ha detta som grund till att invandrarna är ett hot för vårt land, kan de ju ta och gå hem igen och göra om sin hemläxa tills det för godkänt tack.

Poäng: Vi har islamister i vårt land, 200 stycken. Det är ett problem, men vi har sjukt mycket större problem än dessa 200 människor.

Kent. Hagnesta Hill. Min tröst ikväll.
Tanken på att det säkert kommer dröja många månder tills nästa gång jag har
en date med kent gör att jag får ont i hjärtat. Bokstavligen ont.

Det spelar ingen roll om du håller mig hårt
Ingen kommer att minnas om hundra år.