Nyinflyttad kärlek.
Att busa runt med syskonen på promenad och tugga på massas koppel är roliga bus.
Att få sova högst upp och ha syrran som kudde är nog det näst bästa som finns.
Fast sen man blev tvungen att flytta så fick stövlen duga som kudde. Stövlar som
har väldigt smarriga snörren. Helfestligt att tugga på!
Just det.. Jag älskar att busa. Tugga är det bästa som finns när tänderna växer och
knakar. En blå handduk är alltid rolig att leka med.
Eftersom jag är så himla söt så gör det ingenting att någon mattfrans eller ett skosnöre
går sönder lite då och då. De säger flitigt nej åt mig, men jag gör som jag vill ändå. Hihi
När jag inte busar omkring, äter på saker eller sover, då sitter jag bara och är söt.
Förresten, jag glömde presentera mig, mitt namn råkar vara Molly. Voff voff!
Lekfulla händer.
tårar
faller
tiden
försvinner
och jag,
jag står kvar
likt förbannat
precis som
igår
förrgår
förra året
precis som innan
du var en del av mig
innan du var mitt liv.
framsteg
blir till baksteg
baksteg
till bakslag.
nedslagen
krossad.
räddning?
bortom horisonten,
i dina händer
Om du bara visste
hur många känslor
du bär i dina händer
men du leker med
livet,
med känslorna
med mig
Min nya kärlek.
Imorgon flyttar sötnosen ovanför här hem till oss. Det är helt sjukt.
Jag fick veta detta för några timmar sedan. ÅH!
Ska nog hålla fast vid min önskelista jag skrev igår ändå.
Who am i to dream? Dreams are for fools
så önskar jag mig detta >titta noga< + resa tur och retur till sthlm.
Annars kan jag ta en lägenhet, ett jobb, en hund, en resa utomlands
eller 10 miljoner och ordna alla önskningar själv.
Fast mest skulle jag nog behöva en dos av realism och kanske överväga följande saker:
1 sluta skriva önskelista 4 månader innan min födelsedag
2 sluta skriva en önskelista som får mig att framstå som en bortskämd unge
3 sluta blogga om mina önskningar
4 skaffa mig önskningar som kan slå in istället för drömmar
5 gå och lägga mig.
En saknad i ord.
Allt som finns kvar
är spår av en framtid
som fanns inom räckhåll
en krater
som dolde oss så väl,
där våra hjärtslag kunde
få leva i perfekt symbios
men ibland är det som att
flyktvägarna inte räcker till
för att dölja verklighetens alla känslor
och allt som påminner mig om dig
att hålet efter dig
liksom blivit för stort
och hjärtslagen för få
och du för avlägsen.
för bakom revbenen,
under huden
i hjärtat,
syrebrist.
Avsaknad
av dig
döljer sig
överallt.
______
Orden håller inte ihop längre.
*
De sa den där blomsnubben. Ni vet Carl von linné (stavning?)
Man blir allmänbildad av bioreklam.
Utflykt bland djur, skit och kramglada barn
Idag följde jag med kusinerna bus till Säterdalen. Det var lek och stoj och en hel
massa bajs under skorna. Fäbodar där djuren går lösa är ingen hit. Bajs överallt,
mums. Jag blev förälskad i kattungarna, som var det sötaste jag skådat på länge.
En vacker dag måste jag åtminstone skaffa mig en hundvalp, mitt hjärta går sönder
annars. Jag tycker absolut inte om att vara allergisk, men någon vovve där ute måste
min näsa och hals tåla.
Annars?
Jag söker jobb för fulla muggar. Råkar du ha ett till övers? Ring mig!
Jobb i Borlänge, Falun och Göteborg funkar prima ballerina!
I ett regn av svalor omsluten av kärlek och kaos.
Om någon kunde förstå hur hårt mitt hjärta slår någonstans där bakom
revbenen för just Kent. Då borde ni nästan bli oroliga. Hjärtattack tretusen.
Om det är någon gång meningen "hjärtat slår skiten ur mig" passar in, så är det
just på en Kentkonsert. Det är där mitt hjärta och jag hör hemma.
Nu är det bara tomheten kvar. Tre konserter under en månad. Så borde livet
alltid vara. När svalorna föll över oss alla, så slog mitt hjärta extra hårt. Det
kändes att det var sista gången för den här sommaren. Vem vet när nästa gång
blir? Jag hoppas i alla fall det blir väldigt snart.
Jag hade även väldigt, väldigt fint sällskap från Västerås utkant. Jag har spenderat
helgen hemma hos henne. Henens lillebror med kompisar hämtade oss i sthlm.
Sedan har det varit fullfart hela helgen med 50års fest och allt som hör till.
Helgen har varit väldigt fin helt enkelt.
Du och jag ska aldrig dö.
Innan jag dör ska jag ha varit i alla städer. Nästan i alla fall. Jag ska tågluffa
igenom Europa, flyga till främmande kontinenter där de pratar obegripliga språk
(Läs: japanska eller kinesiska). Jag ska ha handlat för mycket i storstäder som
New York och komma hem och inse att hälften var väldigt onödigt.
Jag ska ha en lägenhet i Göteborg och springa gata upp och gata ner. Åka på resor
igenom Sverige och träffa nya fina människor. Jag ska gå på många, många fler
Kentkonserter och hata Jocke Berg lika mycket varenda gång han ljuger för oss
och säger ”snart finns det inga tårar kvar”. Det finns alltid tårar kvar.
Jag ska även se både Coldplay och U2 live.
Jag ska bli stor, större, störst. Eller nej. Men jag ska utbilda mig för att kunna arbeta
med människor och hjälpa dem. Göra världen lite schysstare och laga trasiga hjärtan,
åtminstone försöka.
Min Conversesamling ska ha alla regnbågens färger plus lite till. Samlingen ska
åtminstone bli dubbelt så stor som nu. Jag ska fylla fotoalbum på fotoalbum med
upplevelser, människor, känslor och liv. Jag ska skriva många fler ord om livets
alla sidor. De fina och de mindre fina. De onda och de ljuvliga.
Jag ska skriva en bok, en riktig bok.
Jag ska ta med mig en fin vän, packa en väska och åka till närmsta flygplats
och ta en spontanresa till första bästa ställe. Sibirien nästa, kanske?
Jag ska slå mig fri från dig och leva mitt eget liv utan begränsningar från dig.
En dag ska jag acceptera det som varit och förhoppningsvis kan jag då se någonting bra i allt de dåliga.
Jag ska vara kär och galen. Så där kär att hjärtat aldrig riktigt tystnar. Jag ska gifta
mig med den personen i en alldeles för vit klänning till tonerna av ”Utan dina andetag”.
Sedan vill jag leva resten av mitt liv i vetskapen om att vi kommer dö tillsammans.
Men mest vill jag fånga drömmar varje dag och förstå det fina i att leva fullt ut.
Lära mig att efter regn kommer det faktiskt nästan alltid solsken.
Det här är ingen kärleksdikt.
Hon lyssnar på Navid Modiri och inväntar bättre tider. Hon är inte lika hatisk idag,
men hon tycker fortfarande världen är för orättvis för sitt eget bästa.
Västerås via Stockholm.
Västerårs via Stockholm och Kent = Sant.
Imorgon är det dags för Kent för tredje gången på en månad, känns himla fint.
Plus att sällskapet imorgon är någonting lite extra, då jag inte träffat den flickan
så himla ofta. Det kommer bli en fin helg. Jag är säker.
Jag är hemma igen på Måndagkväll, så se till att ta hand om varandra under tiden.
Vad ska du bli när du blir stor?
Jag börjar tröttna på riktigt nu.
Strike a pose, baby!
Egogirl!
Från blond 13åring, via rosalugg, till pepparkaksbakning vid jul.
Alltid rätt pose, alltid snygg. Åh, känner mig jätteseriös med allt jag skriver
just nu. Men ni har i alla fall fått en egodos så ni klarar er för ett år eller två.
Blond ska jag inte bli igen, rosa lugg ska jag nog inte heller skaffa mig,
men kanske borde prova rött hår? Är jättetrött på mitt hår idag nämnligen.
Kanske ska raka av skiten och börja om från början, fast det vet både ni
och jag att det inte skulle hända. Jag och mitt hår är inte bästa vänner,
men tillräckligt goda vänner för att jag ska behålla det. Vi har haft en
lång relation med både bra och dåliga dagar. Idag råkar vara en väldigt dålig dag.
Det går ju som på räls!
Idag har jag kört bil, det går bättre och bättre för varje gång bakom ratten.
En dag kommer nog även jag ha mitt körkort, men vilken dag det blir det vet
jag inte än. Annars händer det inte mycket. Jag saknar mest Arvika.
Jag tycker om att leva i bubblor där den riktiga världen inte existerar.
Festivaler är absolut en sådan bubbla. Synd att min festivalsommar är slut nu.
Kan inte ni berätta något för mig. Ett ord eller två, meningar, berättelser
vad som helst. Dela med er av den finaste låten just nu eller vad som helst.
Jag behöver nånting bara.
Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt.
Bygg någonting vackert; som krossar allt.
Arvika: Nu finns bara minnen kvar
Jag har upptäckt att duschen är en av världens bästa saker efter att ha levt utan
den i en vecka. Okej, det funkar att tvätta håret i kallvatten i 5 dagar, men inte
mer än så. Jag älskar min dusch, okej?
Lera är rolig i lagom mängd, men att det ska regna nonstop en hel dag är
faktiskt väldigt omoget. Det borde vädergudarna tänka på tills nästa gång jag
ska på festival. Men lera, regn, trångt tält, värme och kyla omvartannat
överlevde jag minsann. Har man bara bra grannar, fina vänner med sig är
festival skitkul.
Markus Krunegård lärde mig att: "Ångest, och? Gå och ät en bulle istället"
Kent lärde mig att: Det finns alltid tusentals tårar kvar och att de för alltid
kommer vara min största kärlek.
In flames lärde mig att: Man ska alltid stå med båda fötterna på jorden,
även om man kanske är sveriges största rockband ska man inte tro att
man äger världen. Fy.
Och Emma, gå till tandläkaren!
Nästa hållplats: Skogen.
Söndagkväll. Vi kommer som sagt inte höras vid förrän tidigast Söndag.
Jag dissar er för skogen, hah. Nej, men jag hoppas ni får det fint ändå.
Ut i solen med er! Ät mycket isglass, drick vatten och ta´t lugnt!
Om ni ska till Arvika: Vi ses i skogen.
Dog days are over.
På tisdag bär det av till skogen, närmare bestämt Arvika.
Om någon känner för att göra henne sällskap idag, så bjuder hon på piggelin.
Fair deal?
Mitt hjärtas röst kan nog vara ostämd ibland. Instängd i ett bröst; en ambassad som saknar sitt land.
Och ibland önskar jag att jag kunde skrika åt hela världen:
Riv murarna, krossa barriärerna och blotta hjärtat. Sluta var så förbannat fega!
I nästa sekund inser jag att jag är en del av världen.
Då förblir jag tyst.
*
Hon ska lära sig ett helt "manus" tills imorgon. Hoppet rinner ifrån henne,
sakta men säkert.
Skit.
.
Hon har lite för ont i magen för att det ska vara bra för hälsan.
Dont break me my baby.
Om kvällarna brinner sommarhimlen. Känns bra att veta att någonting står i brand i en
annars öde stad och ett tomt hjärta.
New york, baby!
Två Stencoola_brudar_91 kollade på Självaste Jay-Z.
Vi var lätt coolare än alla hiphopare ihop i publiken.
Btw. Emma var en Stencool_brud_89. Inte att glömma.
I socialstyrelsens folder är allt svart.
Mina tankar kretsar kring mycket. Kanske för mycket. Försöker skapa ordning på dem
genom orden, men orden skapar mer oreda. Jag vet varken ut eller in, men jag vet att
jag vill ha milkshake från max och att jag vill föreviga en sak på min kropp.
Om någon känner sig sugen på milkshake, slå mig en pling vettja.
Festivalmat.
Vilka pommes ser godast ut? De bajsbruna eller de som faktiskt liknar pommes?
Vissa kan hur som helst inte tillaga pommes frites, inte för att jag förstår hur man
kan misslyckas med världens simplaste sak. Kanske tänkte de att alla var fulla
och dumma och åt ruttna pommes?
Nej, peace and love får minus för den dåliga mat de hade att erbjuda.
Skärpning!
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak
Det är sommar i vår stad. Det är sommar i hela vårt land. Den senaste veckan har jag
tillbringat mina sommarnätter utomhus för att lyssna på fin livemusik. Och vet ni?
Jag saknar det redan. Jag saknar att sitta i gräset och frysa benen av sig, jag saknar
att få se både soluppgången och solnedgången tillsammans med fina människor.
Nu sitter jag mest här i min ensamhet i ett alldels för stort och tyst hus. Ett hus som
jag fyller ut med hjälp av tonerna till Kent. Vi är ett bra team så här på kvällen.
Nu ska jag bara andas i 9 dagar. Leva i ett vakum som blev kvar efter veckans
festival. Sedan börjar det igen. Då kommer Arvikafestivalen.
Och snälla, söta, rara ni berätta något för mig. Jag vill läsa era ord.
Det skulle göra hela mitt natt och även min morgondag, för jag är lika ensam då.
Puss.
Du falller handlöst framför mig på din väg mot okända land.
Jag överlevde sommarens första festival utan att bli sjuk. Hurra!
Festivalen var på många vis en av de vackraste, men samtidigt än av de
jobbigaste. Tyvärr fick inte kameran följa med mig in på festivalområdet
särskilt ofta, så några konserter har inte fastnat på bild iår.
Jag har sett så himla mycket vackert och jag lever fortfarande på Kent.
Om ni undrar så tänkte jag börja få den här bloggen mer levande, kanske
fylla ut den med bilder och sådant. Har förmodligen sagt dessa ord några
gånger nu, men nu har jag en vecka av arbetslöshet framför mig.
Så inga undanflykter nu!
Vem är Jocke Berg?
Det var höftben mot kravallstaket, skrikande småtjejer, det världens finaste
Jocke Berg på scenen. Det var tusentals tårar och hjärtstillestånd.
Men mest fick hon höra Kent - M live. Och mest så förstår hon inte det själv ännu.
Men allra mest var det nog det finaste ögonblicket någonsin.
