.

Försöker blogga. Skriver, raderar, skriver, raderar, stirrar. Orden vill inte ut.
Det känns som bloggen är fel forum för allt som känns och allt som bränns.
Men jag kan berätta att hela staden doftar vår och det känns som solen lyser
för första gången på en lång, lång tid. Och att min förkylningen håller ett fast
grepp om min kropp, men vad gör det om 100 år?

Det finns bara ett sätt att sammanfatta igår. Och det gör man genom att trycka här.
Kvällen var storslagen och en av de finaste kvällarna på länge, trots mindre missöden.
Men helheten var precis så där som man önskar att alla lördagar var.

Den första låten. Det finns inga ord för den på det här språket.

Jag har försökt så länge nu. Att forma mina tankar och känslor till ord. Att kunna
ge det rakt ut till er. Men det har inte gått. Jag ligger mest i sängen och snorar och
hostar omvartannat. Jag tänker på framtiden och på allting som känns i en bröstkorg.
På hjärtslag som är mer närvarande än på länge och på hur lätt de kan ta slut. Det
handlar om att ge av hjärtat, men inte rakt ut. Fast kanske är det just det man
måste göra för att någon gång vinna något. Men jag trivs så himla bra i nuet att jag
inte riktigt vill tappa det. Så jag mest bara låter allting vara, låter tiden få göra sitt.
Precis så som jag alltid har gjort.

Att texten blev i konstig stil och storlek i förra inlägget. Mysterium som jag inte
orkar lösa. Stå ut.

Är dagens hashtag på Twitter. För er som inte har Twitter och hänger med vad en hashtag är, synd för er. Men idag har twitter delat med sig av fylleminnen. Det har varit alltifrån enbart pinsamma minnen till genuint jobbiga problem. Det är som stör mig så fort man ska börja en debatt eller bara ett samtal kring alkohol är att det råder ett "sköt dig själv och skit i andra"-ideal när det kommer till alkohol. Ingenting är så känsligt som att ha en åsikt om andras drickande. För att citera mig själv från Twitter idag: Dricker man alkohol får man inte ha någon annan åsikt än att det är bra. Dricker man inte är man en nykterist som inte har rätt att yttra sig.

Det ligger ett stort problem i detta. Att ha en åsikt om svenskars alkoholvanor är att kliva på en riktigt öm tå. Man blir genast utsedd till moraltant, och om man själv dricker alkohol blir man utsedd till en moraltant med dubbelmoral, vilket är ännu värre.

För mig handlar detta moraliserande kring alkohol om en sak: Medmänsklighet. Att bry sig och att ta ansvar för sina medmänniskor. Sköt dig själv och skit i andra har och kommer aldrig att vara ett vinnande koncept ur solidarisk synvinkel. Frihet och liberalism i all ära, men vi kan inte sluta bry oss om varandra för det.  Dina alkoholvanor behöver inte ha någon som helst påverkan på mig egentligen och för mig får du supa bort ditt liv. Men jag kommer aldrig vara hon som står tyst bredvid och tittar på på grund av ”sköt dig själv och skit i andra”. Kalla mig moraltant om det känns bättre för dig. Jag ser det som mitt ansvar och uppgift som medmänniska att dela med mig av mina åsikter.

Jag gömde mina drömmar precis där din axel blir till hals

För det skulle ju vara dans, dans,dans!

Jag vill visa er bilder från Håkan Hellström i lördags, men min kamera och dator
vill inte samarbeta. Jag hoppas jag snart lyckas lösa detta problem. Håll ut.

Jag har flyttat. Bor på den där stora ön nu. Hisingen ni vet. Ena dagen går jag
omkring i jeansjacka och njuter av vårsolen för att nästa dag gå i vinterjacka igen
för då faller det stora blöta snöflingor som landar i håret och överallt annars där man
inte vill ha det. Jag går i skolan och börjar få rutiner på min vardag. Andra kvällar hamnar
jag på konstiga platser som Kungälv och en annan dag fikar jag med min nya roomies
vänner. Ibland gråter jag över allt och ingenting, men mest ler jag nu för tiden. Det är
nog våren som bankar i mitt bröst.

Jag planerar min sommar. Jag ska på festivaler och hänga i parker med mina vänner.
Jag ska åka tåg land och rike runt, men allra mest ska jag nog bara vara. Jag shoppar
nya kläder som jag egentligen inte har plats för, men som jag ändå vill ha. Igår åkte
jag till Borlänge och vann ett festivalpass till Peace and love. Imorgon skriver jag
högskoleprov och på kvällen ser jag Håkan Hellström.

Jag lever finisar. Jag lever mer än jag gjort på länge.
Jag tänker på er också. Öppnar bloggen nästan varje dag och tänker att jag borde
skriva något. Dela med mig av allt som händer, men jag finner inte orden. Jag orkar
inte leta fram dem heller. Jag trivs i nuet, att bara vara och finnas, utan att behöva
sätta ord på det, utan att behöva analysera sönder allting i minsta detalj.

För om man bara är utan att tänka faller man inte lika lätt.
Det handlar om att våga andas och bara vara.
Klyschigt men sant.