.

du skapar en ambivalent storm i mig och egentligen vet vi nog båda att vi behöver varandra lika myckets om vi vet att vi inte kan leva med varandra för destruktiva flykter gör ont i känslohjärtan som våra för vi har ständig ögonkontakt med marken för är man längst ner kan man inte falla mer och faller man inte mer gör verkligheten inte lika ont det som inte känns finns inte och vi blundar helst för allt men allra helst och kanske mest för oss själva men om du tittade lite mindre på marken och mer på mig så kanske du kunde se att du får mina mungipor att resa sig upp mot himlen mot stjärnorna för att slutligen landa i en krater som heter smilgrop och någonstans där döljer sig allt det vackra om dig

du spiller kaffefläckar på mitt köksbord och jag som aldrig gillat kaffe har alltid älskat allt som har med dig att göra hur din närhet gör mig knäsvag och hur dina läppar smakar när du druckit morgonkaffet beskt möter sött hud mot hud och muskler i symbios vi blev en kliché men jag brann åtminstone i din närhet de enda fläckarna som finns på mitt köksbord nu är mjölkfläckar och en och annan brödsmula och ekot av ensamheten som du lämnade kvar med kaffesumpen i vasken och morgontidningen på hallgolvet jag tror det är här jag borde säga att jag saknar dina kaffefläckar bredvid mina mjölkfläckar fast det vore bara en halv sanning för jag saknar nog hela dig fast det är sådant man inte säger högt för att sakna innebär att man en gång har älskat och att älska vore att erkänna sig svag men jag har ju redan sagt att jag älskar allt som har med dig att göra skit men jag saknar ändå dina kaffefläckar mest.

Ursäktar att det är felstavat i början och att videon är mörk och att den
kom ut lite sent, vi har ju redan hunnit sett Daniel A-ray. Men annars är
vi precis så sjuka i huvudet som videon visar att vi är.

Efter den här videon ska jag börja anstränga mig och blogga med bilder
och sådant. För inte övertygad om ni finner filmerna lika roliga som vi gör!

Finaste.

Så här kul liv har vi.
Flåsar som en kossa i slutet, gå i trappor och prata samtidigt är inte min grej!

Smarthet är någonting man får genom att söka kunskap och ta till sig den. Såååå… nästa gång ni ska ursäkta er dumhet, kom på någonting nytt än att ni är född dumma. För det håller inte, Så please var lite mer unik va.  Eller helt enkelt säg ”Jag är dum på grund av att jag inte har tillräckligt mycket kunskap” Sanningen sägs ju vara det bästa i längden.

Det bästa med mig är mina schizofrenadrag och mina hjärnspöken är att vi tillsammans är oslagbara. The dreamteam OCH SÅ VIDARE.

Kissie, missie, pissie, och alla de där andra bloggarna, ni vet. De snackar om att de spelar en roll på sin blogg. I min blogg är ingenting roller, här är allt äkta vara. För i min hjärna finns allt och lite till, ni skulle bara veta.

Nej, men på riktigt, orka om jag alltid bara ”åhh jag är mörk, djup och svår, åhhhhh jag är djupare en än avloppsbrunn” när mitt egentligen djup är typ som en vattenpöl. OCH orka om jag jämt bara ”åh, jag är skitrolig, åhhhhh HAHAH ASGARV” när den enda som tycker jag är rolig är jag, mina hjärnspöken och Linda. Liksom palla?

Eller att jag jämt stod i en spegel och poserade och bara ”gud så läcker jag är”, när de enda som tycker jag är läcker är typ ingen, mer än typ min mormor som tycker jag klär mig ”klämcheckt”, ni hör ju själva hur det låter!

Det är liksom kombinationen som gör det!
Sött, surt, salt med ett stort stänk av beskt!

Tja fuckface.
Jag känner att jag rullar på finfint at the momment. Känner mig som 15år ungefär, eventuellt 14, ej säker på mitt mentala tillstånd. Funderar på om jag inte ska ”finna mitt inre jag” när jag åker till London. Kanske sitter hon där uppe på big ben och dinglar med benen. Fniss.

Om ni undrar när jag tänker bli seriös igen, så är svaret typ aldrig.
Eller tja, det kommer nog ska ni se, men tills dess kan ni trösta er med att jag har sjukt mycket roligare än er!

Saker som jag stör mig på, undra i vilken ände jag ska börja? Jo, i den grundläggande såklart!

Människor som inte bryr sig i samhällsfrågor eller politik. Att ta avstånd ifrån samhället som man är delaktig i genom att säga ”jag bryr mig inte”, det är bara omoget och ungefär så stenålders. Ok, om vi fortfarande levde på hedenhös tiden i grottor, men nu gör vi faktiskt inte det. Skaffa ett lexikon, öppna en dagstidning, se på nyheter, gör någonting. Det är inte fint, sexigt, kul, bra eller you name it att vara obildad och dum. Det är bara idioti.

Jag är sjukt bitter på samhället och avsaknaden av sunda värderingar och moral.  Materialismen har gått ungefär 100 steg för långt. (ni som nu sitter som frågetecken och bara Materialism, vadå? skaffa ett lexikon säger jag ju!) Det viktigaste idag är att ha den senaste iphonen, en macbook, snygga kläder, en platt tv som helst ska ha 3D och så vidare, som om det någonsin kommer skapa välmående och sann lycka. Nej, just det!  

Sen har vi ju alla fuckface som ska åka till andra sidan jorden, typ Australien eller helst en liten öde ö som INGEN KÄNNER TILL (för man måste ju vara sjukt pretto också), för att ”hitta sig själv” eller ”lära känna sig själv”. Som om ditt inre jag sitter som ett litet spöke på en öde ö och väntar på dig DONT THINK SO! Jag har inga problem med människor som vill ut och resa för att upptäcka världen eller så, men att hitta sig själv? Please darling, lyssna på dig själv va. Ut och res men skippa allt det pretentiösa skitsnacket, tack!

Då kom vi till den här punkten med pretto. Alltså idag ska alla vara så SJUKT unika och pretto att det slutar med att alla sitter i en klump och bara ”åhh jag är så djup och svår” get a life. Alla ska bli stor större störst. Det är ungefär så August Strindbergs tid att vara pretto. Idag strävar alla efter att vara unik. Men då har jag en nyhet till er alla. Jag är unik, åtminstone lika unik som du. Suck on that!

Maries gnälliga hörna återkommer en annan dag. tack och hej!

Och nej, jag har inte PMS. Det är såhär jag är ungefär jämt: A pain in the ass.

Min tystnad är mitt vapen mot dig

då min röst alltid spricker

eller.

kanske var det tvärtom att din tystnad kväver mig
men ingenting är så farligt som ord
dina ord mot mina trumhinnor
orsakar syrebrist i en redan syrefattig värld

din frånvaro gör hål i mig
men dina ord avväpnar mig från min tystnad

och ännu en gång hör jag hur min röst spricker sönder
under täcket i mörkret i natten då jag egentligen bara borde sova.

Sömnlösa nätter fyllda med tysta skrik
och så du

du som alltid finns här

trots din ständiga frånvaro