.

Fredagen avklarad. Och oj, så fint det var. Det skulle räcka med att bara skriva
ordet Thåström för min del, men antar att det inte säger er lika mycket som mig.
Därför börjar börjar vi dagen från början istället.

Det var Edward Sharpe och hans homies. De var ojämna, men helt okej.
Jag och Kirsi vaskade dock dem efter ca halva konserten för att hänga utanför
området och äta pastasallad och dricka vin och lyssna på musiken på avstånd.
Det vill säga vi fick allt av livets goda!



Sedan mötte jag upp Dainel och stod i kö med Rebecca och Fiona. Chillade även
med Rebecca i toakön. För övrigt borde de tjejerna lära sig att platåskor aldrig varit
snyggt och heller aldrig kommer bli snyggt. Men de visade oss till vip-området, så
det vägde upp deras hemska skoval. Vip-området blev jag inte övertygad om, men
jag såg Daniel Adams-ray och Sarah dawn finer, Kitty Jutbring. Om ni vill veta är Sarahs
bröst lika enorma irl som på tv.

Men låt oss nu komma till kvällens höjdpunkt; Thåström! Ni som följt den här bloggen
en längre stund vet redan om min kärlek till den mannen. Han var lika bra som vanligt.
Det märktes att det var hans enda konsert iår för han hade massa energi. Jag tänker
nog inte ge mig in på att beskriva den konserten närmare än så. Det var magi och det
var bra sådan. Punkt.


Avslutningsvis skulle jag se Prince, någonting jag peppat för länge. Men vi hamnade långt
bak och ljudet var kasst och människor pratade mer än de lyssnade. Därför valde vi att
gå och se Empire of the sun istället. Hur ska jag ens försöka beskriva detta spektakel?
Daniels ord "En rymdsaga på knark" är rätt nära i alla fall. Det fanns allt och lite till på scenen.
Dansare med fiskhuvudet, halvnakna män och massa mer. Helt urflippat! Det känds helt
klart som ett värt att gå från Prince för att se detta.


en halvkass bild för att försöka illustrera detta spektakel. Men man måste nog se det med
egna ögon för att förstå.

Det var en dagen. Om ni kommit så här långt i inlägget och faktiskt orkat läsa allt.
Grattis till er, ni har nog inte så mycket liv trots allt! Skämt åsido.

Nu ska jag peppa för sista dagen som bland annat kommer erbjuda Noah and the whale
och Kanye West. Kommer bli feting bra!


Puss, kyss över och ut!

Första dagen på Way out west är nu avklarad och dag 2 har börjat.

Igår valde vi att ta det rätt lugnt, eftersom Daniel skulle upp och jobba tidigt idag.
Vi bestämde oss för att hänga på trädgårn för att se The radio dept. Vi åkte dit 2
timmar innan de skulle gå på scenen och hängde runt. Vi mötte även upp Kirisi.
Jag måste nog säga att timmarna innan konserten var bättre än själva konserten.
The radio dept. i all ära om man vill sova, vilket jag inte alls ville. I mina öron lät
de mest som de spelade en enda lång vaggvisa. Ledsen, men jag blev inte övertygad.

Men jag är ändå nöjd med kvällen.
Nu är det en ny dag och idag peppar jag för Thåström och Prince. Kommer bli fett!




Roligare bilder än såhär blev det inte heller. Men vi (Jag & Daniel) gör ett bättre
försök med att fota idag!

Den första låten. Det finns inga ord för den på det här språket.

Det finns musik, band och låtar som får en att dö för att det är så himla fint.
The National är ett sådant band för mig. Låten är magi, ren magi.

Jag har försökt få in ett videoklipp här, men utan framgång. Därför tycker jag att
ni ska trycka precis här. Säga vad man vill om att han kanske annars inte är världens
bästa sångare. Men jag är ändå såld på detta. Låten, versionen, allt.

Kära läsare. Snälla lyssna på det här och det här speciellt sista låten.
Vad i hela friden hände med the sounds?!

Kvällen började lugnt, vi var alla ganska opeppade, men efter ett besök på
andralång började stämmningen bli god till och med väldigt god och vi gick
vidare mot konserten. Jag gjorde vad som kan ha varit vinterns snyggaste
ramling framför FÖR många människor som köade. Men vad gör det om hundra år?
Den roligaste kommentaren kan ha varit den om jag jobbar på friskis & svettis.
Alla som känner mig vet att jag och träning inte går hand i hand.

Konserten var magisk, han var precis så söt som han är på bild och vi var bättre
än vad jag förväntade mig. Det var värt pengarna, ramlingen och att gå genom
ösregn.

Finaste.

Typ bästa låten EVAAAAAAAAH. Så 90tal. Just got to love it.


Fniss.

Jag lyssnar om och om igen och skriver ord på ord.

Inatt lyssnar jag på det här och det här.

Jag är ganska anti julmusik. Temat jul i låtar känns uttjatat, de flesta låtarna är
hundra år gamla och sönderspelade, melodierna är lite för glada och trallvänliga
för sitt eget bästa och julmusik ger mig en obehaglig ångest jag inte kan beskriva.
MEN. Denna låt, den är magiskt, perfekt, underbar och så vidare. Jag är såld.

Lyssna, njut och lyssna sedan om och om igen.

(Nej, min blogg ska inte bli enbart en musikblogg, stör ni er mycket får ni säga
till, men annars kommer det snart dyka upp annat här också. När inspiration finns.)

Jag tappar andan och brister i gråt vid första tonen och lyckas inte samla mig
förrän två minuter efter klippets slut. Det var den där kvällen en av mina största
drömmar gick i uppfyllse; jag hörde M live för första gången. Åh.

Rebecca och Fiona är ju skönaste brudarna på länge. Nördat igenom alla
avsnitt av deras serie på svtplay, sjuktkul tidsfördriv. Se det om ni inte redan
gjort det.

Så, då till den musiken jag lovade att dela med mig av..



Låten är bara fantastisk på alla sätt och vis.

Min plan jag hade var att lägga ut flera musikvideos och så, men då det jag
vill dela med mig av allra mest inte finns på youtube får ni ta del av min spotifylista.
Musiken i den listan byts ut och förnyas ständigt. Det som finns i listan är den musik
som förtillfället värmer mitt hjärta mest.  Klickaklickaklicka

Jag.dör.så.himla.mycket.varenda.gång.jag.hör.den.

Låt oss digga. Jag återkommer med ett blogginlägg så fort jag kommit på vad min blogg lider av för någon mystisk sjukdom.