Jag såg dig där på färjan, du såg så trött och tunn ut. Som ett spöke bland isflak, som om du tappat livet.

Häromdagen råkade jag börja lyssna lite Lasse Lindh igen. Ibland känns det himla fint att lyssna på sådan där gammal musik som man liksom glömt bort. Lasse Lindh är en sådan. Vår relation började någon gång 2004, 2005. Det vill säga en hel massa år sedan.  Samtidigt känns det vemodigt att lyssna på honom igen. För alla känslor man kände då gör sig så lätt påminda igen.

Sedan kom låten. Tunn. låten som spelades så otroligt många gånger under 2008. Så många nätter höll den låten mig uppe. 2008 var ett kaos år för min fina E. Det året var varenda dag och natt på liv och död. Framförallt nätterna. Tunn blev liksom hennes låt. Min tröstlåt. Att lyssna på den idag gör fortfarande ont. För jag minns det året så himla väl. Denna ständiga orolighet.

Jag vet inte vad jag försöker säga er. Jag blir nog bara lite sentimental sådär. Tappade både min tråd och min poäng. Nu tycker jag istället att vi tar och lyssnar på Tunn.


Kommentarer
Postat av: Sandra

den är.. jag har också en speciell person och en speciell tid kopplad till den.som känns sådär mycket.

2011-02-22 @ 11:36:03
URL: http://ordentarplats.wordpress.com
Postat av: Elin

08 var inget bra år.. Men du stod kvar där ändå. Lite konstigt. Men hur som gjorde du det och jag vet inte hur många gånger jag räddats av det. Jag älskar dig.

2011-02-22 @ 14:33:01
URL: http://uturanorexin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0