Jag räknar dagar, jag räknar år I

Kanske är det lite tidigt för en årsammanfattning, men det nya året närmar
sig med stormsteg. Det är inte många dagar och veckor kvar av 2010 nu.
Här får ni ta del av mina sex första månaderna av 2010.



Januari
var en månad av snö och kyla. Vi hade 30minus och vi vågade knappt
gå utanför dörren i rädsla för att frysa ihjäl. Men vad gjorde det när man kunde
hålla sig inomhus med fina vänner och en ny kamera? Jag hjälpte även till på
Amandas 9års kalas. Jag överdoserade hallonte, sprang runt i för tunna
strumpbyxor, titta på P3 guld och tyckte det här var så himla vacker att jag
nästan grät en skvätt





Januari tog slut och februari kom. För första gången på evigheter visade
termomentern plusgrader och hopp om värme och en sommar igen började
sakta komma. Jag stressade mest ihjäl mig över ett projektarbete och hjälpte
även min vän att fota en framsida till hennes bok. Vi hade även en fågel som
jämt satt i vårt fågelhus på gården. Vi döpte honom till Sune. Jag tog även med
mig en av mina bästa vänner och åkte till Stockholm.

Den här låten tyckte jag mot slutet av månaden var to die for




Mars kom. Månaden jag hade räknat ner till sedan november. Mars innebar Kent.
Det var dags att se min största kärlek live igen. Jag och tre vänner begav oss
mot Gävle. Vi hann frysa alla kroppsdelar av oss i en tråkig kö, men det var
så himla värt det. Det var värt allting. Dagen efter var sängen full av svalor.
En annan höjdpunkt i mars var att min systerdotter föddes. Världens sötaste
Moa kom ut i världen en kall dag i mars. Himla fint det också. Annars hände
det inte så mycket speciellt i mars.

Musiken lät mest såhär:





April blev en månad av både sorg och glädje. Framtidshopp infann sig
och nedräkningen till studenten började. Samtidigt som döden ännu en
gång och knackade på vår dörr. Jag myste med Moa, åkte till älvdalen
och min mormor. Vintern började smälta bort så jag och mina vänner
tyckte det var dags för årets första grillkväll.

Musiken började få smak av sommaren





Maj. Äppelträden stod i fullblom och Felix fyllde år. Jag klippte mitt hår
som blev för kort och fick mig att se ut som fem år. Vi fixade in för studenten,
genom att fota bilder av vår klass i studentmössor. Vi hade klassfest och insåg
att vår klass faktiskt hade en gemenskap. Bättre sent än aldrig.
Men mest var maj en lång väntan. En väntan på studenten och framtiden.
Jag var rädd och förvirrad, men allra mest taggade jag inför att åka till Turkiet
med två av mina finaste vänner från skolan.

Jag taggade mest för sommarens festivaler som skulle låta lite såhär





Juni. Månanden med stor S kom. Studenten kom. Turkiet kom. Allt det kom
och gick. Turkiet var fantastiskt fram tills jag lade mig sjuk, en sjukdom som
höll i fram tills slutet av månaden. Studenten finns det inga vettiga ord för.
Det var utan tvekan en av de bästa dagarna i mitt liv. Inte ens det dåliga vädret
kunde förstöra den lyckan. Efter studenten kom även sommaren på riktigt.
Det var så varmt att man kunde hoppa studsmatta i bara ben.

I Juni kom även mina livräddare med ny musik


Kommentarer
Postat av: Evelina

å nu får jag prestationsångest, vilken årsberättelse del 1. Och lite rörd blev jag över så fin bild på dig och mig på din stora dag. Kram på dig sötnos och masa dig hem nu så vi kan fira jul och spela Wall Street

2010-12-14 @ 16:54:18
URL: http://nyckelbylyckan.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0