.

Är vi inte söta?

Små delar av några sommarveckor. Det har varit dans, dans, dans. Någon festival
någonstans. Det var way out west med världens finaste Thåström. Jag blev med jobb
i Borlänge i några veckor. Tågstationer överallt. Men mest har det varit långa tåg av
längtan. Oftast bort från där jag är. Jag har slitits mellan det som är och det som var
och jag vet nu att nuet alltid är det bästa. Men mellan det jobbiga har det ibland varit
Hemmafester. En gång var det hemmafest i Borlänge. Det var partyhatten på och så skål.
Och sen en annan dag så satt den där på armen. Tatueringen jag planerat i flera år.
Nu bara sitter den där och är världens finaste. Och helt plötsligt är det nu slutet av
augusti och sommaren liknar mer höst för jag fryser i alla kläder jag har på mig.
Men ändå har den här sommaren varit den finaste på länge.

Vi bor precis ovanför en pizzeria och råkar därför ha världens bästa pizzatak precis
utanför våra fönster. Vissa må ha balkonger, men vilka är vi att klaga när vi har ett
enormt tak. Alla vet att takhäng är bättre än balkonghäng. Vi har redan tillbringat
många fina vårkvällar och dagar på detta tak. På detta tak ska vi tillbringa många
fina sommarkvällar också. Det är lite såhär mitt liv här nere i GBG ser ut. Jag hänger
mest omkring lite här och där, och ibland sitter jag även på ett tak. Fniss!

Att inviga sommaren med picknickfestival med fint folk, strålande sol och allt
annat som hör en picknick till är ganska fint sådär. Det gjorde inte så mycket
att värmen var ganska olidlig och man smälte likt en piggelin i solen. Bästa
undanflykten från förkylningen på länge.

P.S. gillar han på sista bilden!

För det skulle ju vara dans, dans,dans!

46 mil från Göteborg. Ni vet i staden där allting handlade om att tömma sitt rum på
tonårstankar. Där var marken vit luften kall och det kändes precis som att tiden stått
stilla där sen sist jag var där. Som att staden gått i ide. Staden var precis som staden
alltid varit, ni vet. Ytterligare 16 mil norrut, var luften mildare men marken hade ännu
mer snö. Där träffade jag min mormor och även en tremänning jag aldrig träffat. Visste
inte ens att vi var just tremänningar. Hon bor i London annars. Helgen har bestått av 14
timmars resa. Sammanlagt 124 mil.

Nu är jag tillbaka i lägenheten i Göteborg. Denna gången ensam. Den är så tom att den
ekar.  Jag fyller tomrummet med musiken. Mest bara för att slippa möta ensamheten.
Nu ska jag begrava mig under massa täcken och kuddar. Ta hand om er.

Ge oss sommar.

and it will make your heart stop
if we ain't make it through the night

En dag var allting kaos. Tunnelbanan var ur funktion i hela staden så vi kom inte alls dit
vi tänkte. Vi hamnade på Tate modern en kort sväng och satt mest i en soffa och åt godis.
Vi var mest trötta och sjuka hela dagen. Vi hann även sista i ett fönster och njuta av solen
ett tag och jag insåg att istiden kanske ändå inte varar förevigt. Sista dagen tillbringade vi
på starbucks och på en resturang som hade ohälsosamt stark mat. Vi hann även med att
få några strålar sol innan vi skulle bege oss mot flygplatsen och ett snöbeklätt Sverige igen.

Vi vandrade i parker bland annat Hyde Park. Det var smått galet. Vi hann knappt vara
där i tio minuter innan vi hann se muslimer som skulle ha någon form av bönestund
en galen kristen människa som stod på en pall och mer eller mindre skrek och sist
men inte minst fanns där även satanister som höll på med något skumt. Allt detta inom
hundra meters avstånd. Galet. En annan fantastisk sak är ju att bilarna liksom kör på
fel sida vägen och att de står i marken åt vilket höll man ska kolla åt, men att man ändå
alltid lyckas titta åt det andra hållet.

En kväll vandrade vi längs med oxford street, vi hamnade på Primark och kom ut med
för många strumpbyxor. Vi hamnade vid Big Ben och The Eye. Vi åkte himla
mycket underground under hela helgen och jag saknar det lite grann. Den söta rösten
som talar om var man är och är på väg och framförallt hur mycket snabbare och
smidigare tuben i London är mot spårvagnarna i Göteborg. Och hur man alltid hade
Broder Daniel på hjärnan "We are underground.."

Vi tillbringade en dag i Notting Hill och i Camden. Notting Hill var trångt men himla mysigt.
Titta bara på de färgglada husen. Om ni ger mig ett rosa hus adresserat Notting Hill, så
skulle jag inte tacka nej. Det fanns allt mellan himmel och jord bland annat massvis med
gamla kameror. Camden var mer hysteriskt men de hade flera butiker med hur mycket
Dr. Martens som helst och på en husvägg fanns en gigantisk Converse. Jag fick med mig
två halsband och en väska från marknadsäventyren. Himla fint faktiskt.

Att vandra på främmande gator i en stad man längtat till i flera år är inte helt fel.
Speciellt inte på gator med bar asfalt och där gräsmattorna är gröna istället för vita.
Där till och med solens strålar kommer fram och värmer ibland och påminner en
om att det finns ställen där istiden försvunnit. En stad som har enorma parker med
söta ekorrar som nästan klättrar upp på en och är båda söta och ställer upp på foto.
En stad som har röda telefonkiosker och starbucks precis överallt och små gator
där dubbeldäckare kör fram lite för fort och man inte kan låta bli att tänka på textrader
som:

"And if a double-decker bus crashes in to us. To die by your side
is such a heavenly way you die"

Mina läsare överger mig. Ni är nästan 20 stycken som försvunnit. Synd att jag inte lever
upp till era förväntningar längre, mest synd för er egentligen. Så vad ska vi göra åt
denna nedåtgående sprial? Tja, bjuda på en bild i min allra charmigaste frisyr?

Berätta att jag förbrukar mobiler likt ni byter underkläder? Att London närmar sig att
vi åker på Fredag förmiddag, att det kommer bli en helg i världsklass? Eller ja..
Vad tusan ska jag säga.. Att mitt seminarium gick precis lika sämst som jag trodde.
Att jag har noll koll på livet och att jag är så sjukt trött. Eller äh, vi sätter punkt här.
Orkar inte ha kontakt med omvärlden. tja.

Någon vacker dag ska jag fota någonting annat än egobilder. Någon dag då jag orkar
ta med mig själv och kameran utanför dörren. Ikväll ska jag på äventyr, förväntningarna
är inte så höga, men jag hoppas ändå det på någotvis kan bli en sådan där fin kväll.

Dagens vardagsliv fastnade även på bild i den kompaktakameran. Fisheye funktionen
får mig att fnissa. Någon gång när jag är mindre lat ska jag släpa med mig
systemkameran ut så att kvalitén på bilderna blir lite bättre. Men kompakt fungerar
utmärkt för vanlig vardagsdokumentation.

Oändligt trött. Vill bara sova eller åtminstone bara få ligga i sängen. Men jag försökte
göra någonting, tog med mig kameran ut, men tröttheten tog över. Det är illa när man
inte ens kan komma ihåg skillnaden på olika inställningar på kameran eller ens kommer
på var autoläget sitter. Jag gav upp, gick in kapitulerade i sängen. Resultatet av bilderna
blev mer eller mindre värdelös. Bilden ovan hör till de liiite mindre värdelösa i alla fall.

Om man ändå ska äta frukost är det lika bra att göra det ordentligt. Ska man orka
med en dag på Ikea behöver man energi och visst fick vi det. En av oss fick även ett
jobb dagen till ära. Grattis min kära Linda!






Igår lovade jag er att visa det nystädade lägenheten och jag har även lovat er att visa
resten av lägenheten ni inte fick ta del av sist när jag visade er den. Så här har ni vårt
badrum, Lindas rum/vardagsrummet och köket. Vi trivs som fisken i vattnet här, även
om vi har starka åsikter om färgvalen på väggarna, men det är sådant man överlever.

Resten av dagen har vi tillbringat på Ikea, jag kom hem med ett ljus men Linda köpte
både det ena och det andra bland annat detta:



Att man ens behöver en bruksanvisning till En laptopbräda (eh vad det nu heter) är för
det första ganska udda, men sedan att Ikea är bäst i världen på att göra dessa anvisningar
gör saken bara ännu bättre. Om ni inte fattar, så är den redan monterad när man köper den.

Min sjukt läckra sambo, kombo, vän, bff, what ever. Det är såhär hon rullar. När man
får tråkigt framåt småtimmarna kan man leka pyroman. Hon är en duktig sådan.




Vi tittade på tolvslaget på skansen. Tommy Körberg sjöng Kent och Linda fick höra Jan
Malmsjös nyårstal för första gången. Vi kände oss lite som ett pensionärspar. Och dagen
efter vaknade jag upp som skelögd typ.

Det var vårt nyår. Det var inte så mycket mer kreativt. Har ni riktigt mycket tur kanske
det en dag dyker upp en liten film från vår kväll. Kanske