.

Det närmar sig den 11 juni med stormsteg. Detta innebär att det snart är exakt ett år sedan jag tog studenten. Ett år sedan jag hade en vit mössa på huvudet, en rosa klänning på kroppen, en hals som var hesare än någonsin och en glädje större än vad mitt bröst kunde rymma. 

Vad har jag då gjort sedan dess?
Jag har flyttat 46 mil söderut, ensam, till mina drömmars stad. Jag har haft fyra olika boendet. Läst 60 hp vid Göteborgs universitet. Gråtit oändligt många tårar, men skrattat ännu fler skratt. Jag har trillat omkull och rest mig upp igen. Jag var nära på att ge upp allt, men fann en räddning hos en snäll twitterflicka som tog mig med hem till henne. Sedan föll jag för en pojke som nog blev den största räddningen mitt i allt annat som var kaos.

Men mest av allt:

ÄNTLIGEN HAR JAG PASSERAT DERAS GRÄNSER.

och jag tänker aldrig vända mig om igen. Aldrig.