En livslögn att dö för.

Jag sitter och försöker få ihop de sista på min krönika nu. Det går segt jag vet.
Men jag får inte till det något känns fel. Jag hatar när mina ord bara känns fel.
Jag kan störa ihjäl mig på när orden inte känns rätt. Orden behöver inte vara rätt,
men orden måste kännas rätt.
Just nu känns mycket fel. Vad som är fel kan jag inte sätta fingret på.
Kanske är det bristen på sömn eller motivation som saknas. Kanske är de både och.
Vad vet jag? Inte mycket.
Håkan frågar så fint från mina högtalare om det känns fint att vara vid liv.
Och ja, visst känns det fint att vara vid liv, kanske bara lite tomt just idag.
Kent frågar också fina frågor ur mina högtalare, de frågar om jag är lycklig nu.
Svaret på de spar vi tills någon annan dag då jag kan se skillnad på uppooch ner, och rätt och fel.
Just nu ska jag nog bara vara tyst, innan det här går för långt innan ni också
går vilse bland mina ord, bland mina tankar.

Åh jag behöver motivation och inspiration.
Ge mig.

Kommentarer
Postat av: grafiskt

mysigt inlägg. Och tack för dina fina ord om min header :*

2009-01-15 @ 18:52:52
URL: http://www.vardagsbrus.blogspot.com/
Postat av: Sandra

du är så himla lik mig på något konstigt sätt.

2009-01-15 @ 19:11:15
URL: http://ordentarplats.wordpress.com
Postat av: Emma

Jag har inte fått läsa den där krönikan än. Vill.

2009-01-17 @ 12:51:32
URL: http://pangboomkrash.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0