Jag ville bara fly från mig själv, skära bort min otillräcklighet

Otillräcklighet är ett ord som klingar falskt i mitt huvud.
Det är ett ord som ger mig rysningar och som skär i mina öron.

Att inte räcka till, att inte kunna göra så mycket som man vill,
att inte vara där som man borde,att inte kunna visa hur mycket man faktiskt älskar.
Att man helt enkelt inte är tillräcklig.


Jag önskar att jag hade oändligt långa armar som räckte tre varv runt jorden.
För kanske jag skulle räcka till då? Kanske skulle jag kunna rädda alla jag ville rädda.
Kanske kärleken var lite enklare att visa då, kanske den räckte några centimeter längre?
Det är många som ifrågarsätter mig nu, med all rätt.
Jag ifrågarsätter mig själv väldigt mycket också, har gjort det rätt länge nu faktiskt.
För jag vill mer än jag kan och orkar.
Jag har länge levt i tron på viljan. Så länge man vill så kan komma hur långt som helst.
Viljan kan bära en flera tusen mil, men även den har en gräns. Gränsen stavas otillräcklighet.
Vi människor är ofullkomliga, och otillräckliga. Jag har upptäckt de sist nämnda nu.
Och det gör ont.

Även om inte kärleken och viljan räcker så långt som jag önskar att den gjorde,
så ska ni veta kära vänner, att jag älskar er obeskrivligt mycket och utan er vore jag ingenting.
Jag är ledsen att jag inte är tillräcklig.


Kommentarer
Postat av: Linda

Du har ju trots allt, satt dina spår i oss.

Och det är en stor sak. för vi kommer ju aldrig att glömma hur bra du är <3

2009-01-18 @ 22:32:39
URL: http://narto.blogg.se/
Postat av: Anonym

känner igen det :/.

jag kan inte göra allt för då skadar viljan mig.

2009-01-19 @ 16:35:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0