.

Vissa dagar drömmer jag om någonting större än det här.
Då försöker jag fånga orden. Ibland kan det låta såhär:

"Jag önskar dig fred i hjärtat
att dina inbördeskrig ska ta slut
och att jakten på kicken ska upphöra"

Oftast raderar jag dessa meningar, för jag inser att de aldrig kommer kunna
bygga en helhet. Det är inte mycket som blir helt numera. Ofta blir det bara
halvdant, men det är så som livet är. Livet är inte riktigt helt. Det är mest
upp och ner, hit och dit, så som det ska vara. Ofta hälls kryddan hjärtesorg på.
Voila, där har ni ett färdigt liv, varsågoda och ta för er.




Andra nätter. De sömlösa. Då kollar jag på serier och då spar jag ibland små citat,
de kan låta lite såhär:

"Det är lätt att ignorera sina barn. Det svåra är att ha en relation"

Sedan blir jag tyst för en sekund och inser att det ligger en stor sanning bakom
orden. Ibland kan en fiktion, en serie, en osanning berätta en sanning.




De vanliga dagarna, det som ryms emellan alla dalar och sömnlösheten,
de tillbringar jag med mina vänner, eller kanske en syster. Igår hade jag en
vän på besök och vi fick för oss att baka muffins. De blev lite brända i kanten,
men väldigt goda ändå. Men oftast är jag ensam. Då brukar jag söka lite jobb,
som ni egentligen vet. Titta på tv, ta hand om hunden och leta igenom köket
efter onyttiga saker. Ni förstår jag har ett omättligt onyttighetsbehov.
Det kan aldrig bli för mycket av fett och socker i min värld!

Idag var jag på Kupolen med samma vän som jag bakade muffins med igår.
Vi köpte böcker. Jag tre och hon en. Jag blev även en basker rikare. Nu ska jag
sätta mig i min säng och börja en av mina böcker.

Hoppas ni mår bra där ute.