Du falller handlöst framför mig på din väg mot okända land.

Jag överlevde sommarens första festival utan att bli sjuk. Hurra!
Festivalen var på många vis en av de vackraste, men samtidigt än av de
jobbigaste. Tyvärr fick inte kameran följa med mig in på festivalområdet
särskilt ofta, så några konserter har inte fastnat på bild iår.

Jag har sett så himla mycket vackert och jag lever fortfarande på Kent.
Om ni undrar så tänkte jag börja få den här bloggen mer levande, kanske
fylla ut den med bilder och sådant. Har förmodligen sagt dessa ord några
gånger nu, men nu har jag en vecka av arbetslöshet framför mig.
Så inga undanflykter nu!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0