.

Innan jag dör ska jag ha varit i alla städer. Nästan i alla fall. Jag ska tågluffa
igenom Europa, flyga till främmande kontinenter där de pratar obegripliga språk
(Läs: japanska eller kinesiska). Jag ska ha handlat för mycket i storstäder som
New York och komma hem och inse att hälften var väldigt onödigt.

Jag ska ha en lägenhet i Göteborg och springa gata upp och gata ner. Åka på resor
igenom Sverige och träffa nya fina människor. Jag ska gå på många, många fler
Kentkonserter och hata Jocke Berg lika mycket varenda gång han ljuger för oss
och säger ”snart finns det inga tårar kvar”. Det finns alltid tårar kvar. 
Jag ska även se både Coldplay och U2 live.

Jag ska bli stor, större, störst. Eller nej. Men jag ska utbilda mig för att kunna arbeta
med människor och hjälpa dem. Göra världen lite schysstare och laga trasiga hjärtan,
åtminstone försöka.

Min Conversesamling ska ha alla regnbågens färger plus lite till. Samlingen ska
åtminstone bli dubbelt så stor som nu.  Jag ska fylla fotoalbum på fotoalbum med
upplevelser, människor, känslor och liv.  Jag ska skriva många fler ord om livets
alla sidor. De fina och de mindre fina. De onda och de ljuvliga.

Jag ska skriva en bok, en riktig bok.

Jag ska ta med mig en fin vän, packa en väska och åka till närmsta flygplats
och ta en spontanresa till första bästa ställe. Sibirien nästa, kanske?

Jag ska slå mig fri från dig och leva mitt eget liv utan begränsningar från dig.
En dag ska jag acceptera det som varit och förhoppningsvis kan jag då se någonting bra i allt de dåliga.

Jag ska vara kär och galen. Så där kär att hjärtat aldrig riktigt tystnar. Jag ska gifta
mig med den personen i en alldeles för vit klänning till tonerna av ”Utan dina andetag”.
Sedan vill jag leva resten av mitt liv i vetskapen om att vi kommer dö tillsammans.

Men mest vill jag fånga drömmar varje dag och förstå det fina i att leva fullt ut.  
Lära mig att efter regn kommer det faktiskt nästan alltid solsken.