Det blir en ensam lång väg hem.

Detta med att fly. Flykten har alltid varit min värsta och min bästa vän. Ännu
en gång orkar jag inte riktigt möta verkligheten, så jag sätter mig på ett tåg som
tar mig långt, länge bort till den plats som förut var mitt hem. Jag säger ingenting
till dem. Deras glädje och förvånande miner var oslagbara. För dem skulle jag göra
detta tusen gånger om.

Sedan skriver jag följande:

Jag vandrar samma gator som jag gjort i så många år tidigare. Men det är som
att tiden här har stått stilla sedan jag lämnade. Som att människorna går omkring i
samma cirklar. De tror de går framåt, men ingenting har egentligen förändrats här
sedan jag åkte.


Sedan åker jag till mitt tonårs- och barndomshem och äter glass.


På kvällen hänger vi i en park i stan. Vi kollar på alla glada studenter och jag saknar
goda dagars magi. Men jag skulle för allt i världen inte vilja återvända dit. Då var då
och nu är nu. Och jag vill egentligen mest bara vara i nuet. För aldrig har jag mått så bra.

Helgen passerar förbi. En flicka från Uppsala kommer förbi en sväng. Jag äter lite mer
glass. Sedan sätter jag mig på tåget tillbaka till Göteborg igen, tillbaka hem.

Kommentarer
Postat av: Eviz

Blir så glad av att du är så glad!

Vi finns alltid här:)



Kram

2011-06-15 @ 19:49:36
URL: http://nyckelbylyckan.wordpress.com
Postat av: Sandra

vet du hur glad jag blev av att se att din blogg var uppdaterad så mycket? sjukt glad.

2011-06-19 @ 15:54:40
URL: http://ordentarplats.wordpress.com
Postat av: Anonym

Fint..

2011-08-24 @ 08:58:11
URL: http://bdknapp.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0