Stay tuned!
och inväntar en till reseersättning från SJ. Kommer snart vara delägare i SJ.
Vi förebereder massor för julen här och jag försöker mest andas mellan varven.
Jag arbetar även på att fota så att den här julen ska bli dokumenterad och att ni
så småningom ska få ta del av den. Håll ut en stund till så ska bloggen bli mer
levande.
Och det där med löften...
kamera är på väg till Borlänge. Så bilderna dröjer fram tills torsdag. Jag är
lite smått ledsen över att inte ha min kamera här, men då jag inte kommer få
plats med den i packingen när jag åker hem på Onsdag fick den åka med idag.
För att kompensera er lite, så tänker jag anstränga mig och göra ett inlägg med
musik senare. Hoppas ni överlever ändå!
Det här är jag.
Jag ska väga upp det till helgen med bilder, lovar. Men om ni bara ska läsa
ett långt blogginlägg i den här bloggen, borde ni nog läsa detta. Åtminstone
om ni är intresserade av att veta vem jag är.

Mitt namn är Marie jag är 19 år och så vidare. Jag är en kombo av min mamma och pappa precis som du. Det sägs att jag pratar dalmål, även om jag aktivt försöker komma ifrån det. Det sägs även att jag pratar på tok för fort. Tungan är min mest vältränade muskel, på ett icke snuskigt sätt. Jag pratar helt enkelt för mycket, för högt och för ofta, that´s it. På andra plats över vältränade muskler kommer hjärtat. Jag tänker för mycket för mitt eget bäst och oftast går jag vilse i mina tankar, men däremellan kommer det någonting mer eller mindre klokt fram. Jag tror på att det är människan som skapar samhället. Innan människan fanns, fanns inget samhälle. Kunskap är makt och kunskap är heller inte tungt att bära på. I och med att vi formar samhället har vi också makten till att både förändra och förbättra det. Förändringar sker hela tiden och är sällan särskilt svåra, jag tror mer på förbättringar, vilket är en svårare konst. Jag älskar samhällsfrågor och tycker politik är viktigt. Den som inte bryr sig i politik riskerar att styras av dårar, en mycket bra anledning till att bry sig. Problemet med dagens samhälle är att vi är alldels för ytliga och självupptagna för att orka bry oss. Vi saknar en djupare mening och sunda värderingar. Vi nöjer oss alldeles för lätt, vilket jag är ett levande bevis på då jag säger att jag dör ungefär 10 gånger om dagen och bestämmer mig för att ge upp minst lika många gånger. Än har jag varken dött eller gett upp. Jag har fortsatt kämpat för min sak.
Jag är envis men saknar självförtroende vilket rätt ofta går emot varandra och skapar ett kaos. Jag har en vilja och drömmar större än världen, men för lite vetskap och makt över att göra någonting av det. Jag är en sucker för det skrivna ordet och skriver mer än gärna själv. Allt som kan formas i ord vill jag skriva, men jag skriver mest dikter. Jag studerar just nu Skriva vid Göteborgs universitet, passande nog. Jag tycker kärlek är komplicerat och för att någon ska komma när måste denna person ta sig förbi mina tio murar av betong. Kommer någon för nära flyr jag oftast. Jag är på en ständig flykt ifrån och till allt, men vill lära mig att bara leva i nuet och inte imorgon eller igår. Min enda riktiga kärlek är kärleken till bandet Kent. Ingenting överträffar den kärleken. Någon gång i början av nästa år ska jag föreviga den kärleken på min kropp. Jag älskar musik och min musiksmak spretar åt alla håll och kanter. Jag har nog gått igenom nästan alla musikstilar, men har fastnat i popens fantastiska värld. Helst ska den vara svensk och lite indie.
Och mer? Jag lever för att hjälpa andra och har en tendens till att bry mig för mycket ibland. Jag har svårt att släppa människor nära, men de som tar sig förbi alla mina murar kommer oftast för nära, så nära att jag tror jag skulle dö om de försvann (se där kom det igen, det där med att dö! Dock att det är sant att mina vänner är mitt allt) Jag skulle vilja försörja mig på en kombination av smarthet och hjälpsamhet. Starta eget företag vore grymt, men är inte tillräckligt kreativ.
Någonting mer viktigt ni borde veta. Jo, jag har noll procent tålamod och jag pratar alltid innan jag tänker, vilket mina medmänniskor ofta kan störa sig på. Jag kan även framstå som ganska elak om man inte känner mig, då jag är väldigt brutalt ärlig.
Det var en A4 sida om mig själv. Tack och hej!
LONDON CALLING!
Jag är uppe i det blå ännu. Men jag älskar att göra spontana saker
som till exempel att lite spontant boka en billig resa till London!
Disciplin.
men jag gör ingenting. Det känns allt annat än bra, men jag förmår mig inte
ens att stressa upp mig inför skolan imorgon. Jag sitter här äter lassange och
lyssnar på musikhjälpen som om jag hade hela livet på mig att lösa problemen.
Jag räknar dagar, jag räknar år I
sig med stormsteg. Det är inte många dagar och veckor kvar av 2010 nu.
Här får ni ta del av mina sex första månaderna av 2010.

Januari var en månad av snö och kyla. Vi hade 30minus och vi vågade knappt
gå utanför dörren i rädsla för att frysa ihjäl. Men vad gjorde det när man kunde
hålla sig inomhus med fina vänner och en ny kamera? Jag hjälpte även till på
Amandas 9års kalas. Jag överdoserade hallonte, sprang runt i för tunna
strumpbyxor, titta på P3 guld och tyckte det här var så himla vacker att jag
nästan grät en skvätt

Januari tog slut och februari kom. För första gången på evigheter visade
termomentern plusgrader och hopp om värme och en sommar igen började
sakta komma. Jag stressade mest ihjäl mig över ett projektarbete och hjälpte
även min vän att fota en framsida till hennes bok. Vi hade även en fågel som
jämt satt i vårt fågelhus på gården. Vi döpte honom till Sune. Jag tog även med
mig en av mina bästa vänner och åkte till Stockholm.
Den här låten tyckte jag mot slutet av månaden var to die for

Mars kom. Månaden jag hade räknat ner till sedan november. Mars innebar Kent.
Det var dags att se min största kärlek live igen. Jag och tre vänner begav oss
mot Gävle. Vi hann frysa alla kroppsdelar av oss i en tråkig kö, men det var
så himla värt det. Det var värt allting. Dagen efter var sängen full av svalor.
En annan höjdpunkt i mars var att min systerdotter föddes. Världens sötaste
Moa kom ut i världen en kall dag i mars. Himla fint det också. Annars hände
det inte så mycket speciellt i mars.
Musiken lät mest såhär:

April blev en månad av både sorg och glädje. Framtidshopp infann sig
och nedräkningen till studenten började. Samtidigt som döden ännu en
gång och knackade på vår dörr. Jag myste med Moa, åkte till älvdalen
och min mormor. Vintern började smälta bort så jag och mina vänner
tyckte det var dags för årets första grillkväll.
Musiken började få smak av sommaren

Maj. Äppelträden stod i fullblom och Felix fyllde år. Jag klippte mitt hår
som blev för kort och fick mig att se ut som fem år. Vi fixade in för studenten,
genom att fota bilder av vår klass i studentmössor. Vi hade klassfest och insåg
att vår klass faktiskt hade en gemenskap. Bättre sent än aldrig.
Men mest var maj en lång väntan. En väntan på studenten och framtiden.
Jag var rädd och förvirrad, men allra mest taggade jag inför att åka till Turkiet
med två av mina finaste vänner från skolan.
Jag taggade mest för sommarens festivaler som skulle låta lite såhär

Juni. Månanden med stor S kom. Studenten kom. Turkiet kom. Allt det kom
och gick. Turkiet var fantastiskt fram tills jag lade mig sjuk, en sjukdom som
höll i fram tills slutet av månaden. Studenten finns det inga vettiga ord för.
Det var utan tvekan en av de bästa dagarna i mitt liv. Inte ens det dåliga vädret
kunde förstöra den lyckan. Efter studenten kom även sommaren på riktigt.
Det var så varmt att man kunde hoppa studsmatta i bara ben.
I Juni kom även mina livräddare med ny musik
Sweet dreams are made of these.

Bilden talar för hela helgen. För det är i denna säng som vi har tillbringat ungefär hela
helgen. Vi har sovit, tittat på tv, sovit för lite, sovit för mycket, sovit ingenting alls.
Men allra mest har vi nog andas och haft det himla bra. Vi har tagit oss utanför lägenheten
och sängen hela 3 gånger. Det räckte mer än väl. Det bästa är att flickan på bilden
kommer tillbaka igen i februari. Fint.
Annars ser jag fram emot helgen, då får jag besök igen. Vad som händer får ni veta
närmare helgen. Lite hemlisar måste jag ändå få ha. Om ni undrar fungerar bloggen
igen, men bara i firefox. Det ogillas, men jag kan åtminstone blogga igen.
Hoppas ni haft en fin helg.
argh!!
!!!
Undergång 2.0
Reservplan behövs. Ge mig ett jobb, pengar, ett liv, nånting att göra.
Det här håller inte.
Min stjärna.
Men för tillfället är det ganska bittert. Så från döden till något roligare typ.
Imorgon kommer en av de finaste människorna som finns i detta avlånga land
ner till mig här i Göteborg. Vi kommer då ha slagit alla rekord i att träffas ofta.
Vi brukar hålla oss till att ses en gång om året ungefär. Nu har vi träffats tre gånger
sedan i juli. Det är stort. Det kommer bli större då hon kommer hit i februari igen.
Ni anar inte hur mycket denna flicka betyder för mig. Hon är mer värd än guld.
Därför ska alla som ser detta hålla alla tummar ni äger för att tåget tar henne hit
imorgon utan massa krångel.

Bilden innehåller även en liten present.
Twitter.
Vill ni följa min meningslösa vardag lite till klicka här.
Ni borde vara snälla och följa mig så jag på så vis kan hitta folk att själv följa
så att jag slipper plugga!
Det är ert sätt att rädda mig på.
Bra va?
Hur man roar sig en tisdag.

Analysera olika översättningar av Sagan om ringen.
Rädda mig, någon?
Skatbo size XL

Nu ska jag avslöja lite saker för er angående mitt hår. Vi kan kalla det hårbekännelse.
Jag brukar aldrig borsta mitt hår. Japp, det är sant. De gånger jag drar en borste igenom
mitt hår, så tuperar jag det. Misshandlarn nummer ett är nog jag. Men när jag vaknade
idag så upptäckte jag att jag hade ett skatbo med storlek XL i bakhuvudet, så jag blev
så illa tvungen att försöka borsta ut håret. Desto mer jag borstade desto mer knutar
och skit upptäckte jag i håret. Kanske borde jag börja borsta håret åtminstone en gång
i veckan?
Åh, jag känner verkligen hur ni tänker just nu "Jag stoppar dina hårvanor i
min carebox" Men hursom, på bilden ovan är mitt hår nyborstat och oduschat, flotigt
och läckert. Vi tackar flotet litegrann ändå, för annars skulle ni få se det plattaste håret
ni någonsin sett. Ni skulle nog bli mörkrädda då och jag vill ju inte skrämma er mer än
nödvändigt. Mina vänner som sett mitt hår i naturligt tillstånd kan nog intyga om att det
inte är en vacker syn.
Så, morgonens lärdom: Borsta håret!
Det där med kärlek.
Kent. Hagnesta Hill. Min tröst ikväll.
Tanken på att det säkert kommer dröja många månder tills nästa gång jag har
en date med kent gör att jag får ont i hjärtat. Bokstavligen ont.
Det spelar ingen roll om du håller mig hårt
Ingen kommer att minnas om hundra år.
MAT!
ha besök som gör mat åt mig. Verkligen älskar. Åh lycka äro att äta riktigt mat.
Emma är dagens hjälte på riktigt. Jag är lika glad som ett barn är på julafton.
Jag älskar mat, men hatar att laga mat.
ÅHHHHH MAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAT!
Frivilliga är hjärtligt välkomna hem till mig för att laga mat åt mig.
Lovar att jag kommer bli minst lika glad då också.
Hur man överlever en söndag.
här ska det pluggas tills jag spyr!
1747
med Emma som är på besök. Hon är är för att stanna tills söndag. Bloggen är
lite off, men vad sägs om att vi har en date på söndag?
Jag är på.
Bra brud på ingång!

Nu ska jag snart ut i snön och kylan för att möta Emma. Snön symboliserar det kalla
ute och tummen står för det braiga att Emma kommer. Och jag, jag är mest där som
utfyllnad. Ser allmänt skev ut, men vad gör det om hundra år?
Fyndig_tjej_19.
Vardagssysslor.
Städa - Smutsig tvätt ska bort från golvet, diska, dammsuga golven
Plugga - Det himla reportaget SKA bli färdigt likaså mottagarresponsen.
Sova - Sjukt överskattat att behöva gå upp innan 12.
Handla - Smöret är slut! Jag bor ändå i ett i-land, då är det något man bör ha.
Betala räkning - Får INTE glömma. Sista dagen.
Jag har säkert glömt någonting viktigt. Men morgondagens viktigaste är
att jag måste befinna mig på station senast 19:22 då kommer en av
Borlänges finest till Göteborg. Håll i hatten alla göteborgare!