.

Det är sommar i vår stad. Det är sommar i hela vårt land. Den senaste veckan har jag
tillbringat mina sommarnätter utomhus för att lyssna på fin livemusik. Och vet ni?
Jag saknar det redan. Jag saknar att sitta i gräset och frysa benen av sig, jag saknar
att få se både soluppgången och solnedgången tillsammans med fina människor.

Nu sitter jag mest här i min ensamhet i ett alldels för stort och tyst hus. Ett hus som
jag fyller ut med hjälp av tonerna till Kent. Vi är ett bra team så här på kvällen.
Nu ska jag bara andas i 9 dagar. Leva i ett vakum som blev kvar efter veckans
festival. Sedan börjar det igen. Då kommer Arvikafestivalen. 

Och snälla, söta, rara ni berätta något för mig. Jag vill läsa era ord.
Det skulle göra hela mitt natt och även min morgondag, för jag är lika ensam då.

Puss.

Jag lever. Sommaren är här och jag lever som aldrig förr. Vissa påstår att jag är arbetslös
och meningslös, men min kropp säger mig något annat. Idag har jag jobbat och slitit på
peace and love, och det mina vänner var ingen enkel match!

Annars har jag blivit frisk, firat midsommar, haft fina vänner på besök och laddat upp inför
sommarens festivaler som börjar imorgon. Imorgon börjar peace and love fast i vår stad
böjar redan festivalbesökare yra omkring. För min del börjar kalaset på Onsdag.
Ska ni på någon festival i sommar?

Jag ska försöka uppdatera bloggen under veckan, kanske dyker det upp konsertbilder,
filmklipp eller annat fint. Kanske blir det bara några ord, kanske förblir den tyst. Jag
försöker hålla bloggen vid liv och samtidigt leva mitt liv ute i den verkliga verkligheten.
Tycker vi alla borde vara ute i den fina sommarsolen. Internet, bloggar och annat finns
kvar sen. Sommarsolen vet man aldrig när den kommer på besök igen.

Dagens höjdpunkt och dagens skratt står Beccas cykel för. Om ni tittar på bilderna
förstår ni själva.

Idag följde den kompakta kamera med mig på äventyr, vilket resulterade i hela fyra
bilder. Jag tycker mycket bättre om lilla B (min systemkamera), så ska nog låta henne
följa med i fortsättningen.

Men om ni vill veta om min Måndag i ord också, så har den bestått av matteprov som
gick okej efter lite skrik. Jag har även lyssnat på en gubbe från Hare Krishna,
ursäkta om jag inte kan stava korret. Sedan träffade jag Emma för att fika och
plugga ännu mer matte. Det var ungefär hela min dag.

Idag fyllde Felix 1år. Det firades med tårta, kakor och saft. Fina grejer.

I Lördags sökte jag ett jobb, idag fick jag svar. Jag ska på intervju på Onsdag.
Jag håller alla tummar och tår jag har. Det skulle göra mitt liv så mycket lättare
om jag hade ett jobb i sommar. Jag vågar inte hoppas, men jag håller ändå en
liten tumme i smyg.

Har nog aldrig varit mer redo.

Här kommer en egodos så både ni och jag klarar oss för ett år framöver.
Jag har 11 skoldagar kvar, sen flyr jag och två fina vänner landet. Den ni.

Gillar att ha snygga vänner som ställer sig framför kameran frivilligt.

Tusen bilder i kaos på golvet. Början på något fint. Kärlek.

Det blir sista april även för oss iår. Vi tog över Lindas hus. Vi lagade mat, åt mat, dansade
och gick ut på en nattlig promenad. Det blev bra till sist. För vi kan vi!

Jag har hälsat på min mormor i Älvdalen. Hon har släktingar på väggen i sitt sovrum,
och fina orkideer i sovrumsfönstret. I vardagsrummet finns en ostämd gitarr och en
gubbe som läser tidningen. I speglen döljer sig en flummig Marie.

Många tårar har fällts genom dessa tre år på grund av skolan som sugit stenhårt.
Men hade jag inte genomlidit dessa år hade jag inte lärt känna er, och då hade mitt
liv varit två nördar fattigare. Och då känns allt slitet helt plötsligt mer värt.
En planerar att bli polis, den andra planerar att fly söder ut, och den tredje planerar
att prova sina vingar i ett främmande land. Gymnasietiden hör snart till dåtiden
och framtiden står snart vid dörren. Och jag, jag är mest tacksam just nu över 
att jag fått lära känna de bästa nördarna i världen.

Puss

Det var vår ute. Jag och Emma tänkte fota våren vid vattnet. Det visade sig att
vårsolen inte hade hunnit smälta isen ännu. Små, små spår av vintern döljer sig
där man minst anar det.

Vänskap när den ligger på topp.

Thåström, lite Petter, en bra bok, en stor dos solsken och en glad Mare.
Vad brukar man kalla det för? Perfect combination!

Jag gillar söta bebisar.

Nu ska jag bege mig ut i solen med min nästan 500 sidor tjocka bok om Thåström.
Vad tänker ni göra idag?

Vårsolen lyser, men vintern håller ändå ett hårt grepp om marken med sitt vita täcke.

Hej hon heter Bettan och hon är söt.

Jag har mer eller mindre hängt hemma hos linda hela helgen.
Vi har gjort allt och inget. Vi har glott på tv, varit ute och flängt för att vi
skulle försöka vara kreativa. Men allting slutade åter hemma i hennes säng.
Chill säger vi, tråkigt tycker kanske ni.