Hösten.






Det är verkligen höst överallt nu. På marken, i träden, i luften, överallt. Det är ganska
mysigt när solen skiner. man får gå omkring i stickade tröjor, halsduk och kängor.
De fuktiga löven klistrar sig mot kängorna, små färgklickar mot allt de svarta.
Jag väljer att ta promenader till konsum istället för att ta spårvagnen. Kanske är det
mest för att det tar längre tid och jag har för många timmar att fördriva. Men jag önskar
jag kunde säga att jag väljer promenad istället för spårvagn på grund av att jag är
är hurtig, men så är inte fallet.

När mitt studiebidrag kommer ska jag investera i en ipod så att jag kan få musik i öronen
när jag promenerar. Likaså när jag åker spårvagn. Min Ipod är försvunnen och mitt
minne säger mig att den är var så hel innan den försvann.

Jag står på en flygplats och väntar på känslan







Inte riktigt en flygplats, men en tråkig tågstation. Det känns som jag varit på denna
station oändlig antal gånger. Förutom igår var det senast i sommar, då jag åkte till och
även från Arvika. Himla fint var det. Inte precis att stå på station, men Arvika.
Nästa varenda gång jag åkt tåg till Göteborg eller Alingsås har jag hamnat på denna
station. Det börjar bli rätt många resor förbi just denna station. Att åka tåg är segt,
men att byta tåg och ha långa väntetider innan nästa tåg kommer är ännu segare.
Vad är det för fel på direktåg?

The hardest part.




Och jag inväntar någonting som känns, någonting som bränns. Vad som helst utom
detta vakum, denna väntan. Jag orkar inte riktigt den. Jag vill känna någonting på riktigt.


Konsten att fastna i webcam.



Innan jag flyttade ifrån min söta lilla lägenhet och innan jag åkte till Borlänge såg jag mest
ut såhär.



Sedan åkte jag till Borlänge. Där fick jag finfrämmande och massa pussar och kramar
av den sötaste flickan i världen.



Och ikväll ser jag mest ut såhär.

Ni som är uppmärksamma ser ni att mitt hår blivit kortare. I hate it. Är galet trött
på allt som har med mitt hår att göra. Funderar på att göra det svart igen, men då
skriker hela världen N E J. Blä.

Lillebror, bli inte som jag när du blir stor.





Idag är det kalas som står på schemat. Kalas x3. Bland andra för sötnosen ovan som
faktiskt har blivit hela 2 år. Goaste ungen i den här staden. Grattis Nelly, Edvin och Elisabet.

Brustna hjärtans höst








Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Vi ses på hjärtats bar,
det här är brustna hjärtans höst.

Lights will guide you home




Flyttkartonger, kaos, damm, packning, kläder, rörigt, flyttlass, glömda nycklar, pizza,
Ikea, 12våningen, hiss, upp och ner, fram och tillbaka,  men mest ett nytt hem på
10 söta små kvadratmeter.

Jag har flyttat, igen.

Det gör ont för varje hjärtslag




När jag ser dig ser jag eld i dig. Du som kan förändra allt.

Berätta för mig om det är sant att den har hämtats av sparvarna, förts hit över ängarna, godkänts av änglarna, landat på mig.


Var ska vi sova inatt






Galen kväll som blev till en alldels för lång natt. Kom i säng vid 06.00 imorse och klev
upp vid 10. Min kropp skriker efter sömn, men det känns ändå värt det. Kvällen blev
rolig och lagom spontan. Precis som det ska vara. Vissa tog sig en tupplur i ett par
timmar och var inte medveten om vad som hände i världen runt omkring. Sådant
som händer när inte haspen är på. Och här mina vänner, här är aldrig haspen på!

Göteborg, skola och en vän.





Idag har jag hängt med en vän av allra finaste sort (läs:Emma), vi blåste såpbubblor,
gjorde klena försök till att fota, gick på promenad, åt bacon som vi alltid brukar göra,
glodde på tv och lite så.

Jag har även fått besked om att jag nu fått en plats på kursen jag sökt i Göteborg,
så på tisdag börjar jag plugga och nu börjar jag bli riktigt desperat efter boende
från och med månadsskiftet september/oktober. Jag är liten, snäll och söt. Kan även
vara tyst om jag verkligen måste. Är inte särskilt stor, så tar inte så stor plats heller.
Bo med mig?

Visst låter klyschorna vackrare tillsammans med en melodi?


Festival 2010

Som de flesta av er vet besökte jag både Arvika och Peace and love.
Fotograferingen från min sida uteblev mer eller mindre på båda festivalerna,
men jag har kommit över några bilder från festligheterna. 

Peace and Love såg ut lite såhär:







Vi fjantade runt i lägenheter i vår hemstad, det var väldigt mycket spring fram och
tillbaka (läs: FÖR MYCKET). Vi hade balkonghäng och dansade till musik som ingen
av oss gillade, bland annat Mika. Vi lyssnade på otippade konserter och missade vissa
saker vi hellre hade velat sett. Becca försökte vara lika cool som mig och bita sig i tån.
Hon misslyckades. Mitt partytrick ju.

Arvika såg mest ut såhär:




Arvika var sol och regn omvartannat, fina grannar och mest häng under vårt parasoll.
Jag lärde mig att det gick att leva utan en riktig dusch en vecka och att bajamajor är
och förbli djävulenspåfund.Det var underbart skönt att få riva tältet sista dagen för att
bege sig hem till sin säng och dusch. Det var lite vemodigt att komma hem och idag skulle
jag ljuga om jag sa att jag inte saknade veckan i "skogen".

1338




Idag åker jag på helgäventyr, vi hörs på Söndag. Ta hand om varandra.

När gravitationen inte räcker till.






Du blev mitt sönderfall, älskling

Nyinflyttad kärlek.


Att busa runt med syskonen på promenad och tugga på massas koppel är roliga bus.

Att få sova högst upp och ha syrran som kudde är nog det näst bästa som finns.

Fast sen man blev tvungen att flytta så fick stövlen duga som kudde. Stövlar som
har väldigt smarriga snörren. Helfestligt att tugga på!

Just det.. Jag älskar att busa. Tugga är det bästa som finns när tänderna växer och
knakar. En blå handduk är alltid rolig att leka med.

Eftersom jag är så himla söt så gör det ingenting att någon mattfrans eller ett skosnöre
går sönder lite då och då. De säger flitigt nej åt mig, men jag gör som jag vill ändå. Hihi

När jag inte busar omkring, äter på saker eller sover, då sitter jag bara och är söt.
Förresten, jag glömde presentera mig, mitt namn råkar vara Molly. Voff voff!

Det här är ingen kärleksdikt.





Hon lyssnar på Navid Modiri och inväntar bättre tider. Hon är inte lika hatisk idag,
men hon tycker fortfarande världen är för orättvis för sitt eget bästa.

Strike a pose, baby!




Egogirl!
Från blond 13åring, via rosalugg, till pepparkaksbakning vid jul.
Alltid rätt pose, alltid snygg. Åh, känner mig jätteseriös med allt jag skriver
just nu. Men ni har i alla fall fått en egodos så ni klarar er för ett år eller två.
Blond ska jag inte bli igen, rosa lugg ska jag nog inte heller skaffa mig,
men kanske borde prova rött hår? Är jättetrött på mitt hår idag nämnligen.
Kanske ska raka av skiten och börja om från början, fast det vet både ni
och jag att det inte skulle hända. Jag och mitt hår är inte bästa vänner,
men tillräckligt goda vänner för att jag ska behålla det. Vi har haft en
lång relation med både bra och dåliga dagar. Idag råkar vara en väldigt dålig dag.

Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt.





Bygg någonting vackert; som krossar allt.

Dont break me my baby.





Om kvällarna brinner sommarhimlen. Känns bra att veta att någonting står i brand i en
annars öde stad och ett tomt hjärta.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0