.

Jag återvänder till Göteborg för sista gången på obestämd tid. Om en månad åker
jag därifrån för sista gången på obestämd framtid. Jag åker tåg dit, jag åker tåg hem.
Jag kallar Borlänge för hemma och jag kallar Göteborg för hemma. Jag ägnar timmar
åt att fundera på beslut som jag ändå inte vågar ta. Var jag än är längtar jag långt
länge bort därifrån. härifrån.

Det handlar om en obotlig rastlöshet.

Det handlar om flykt och tillflykt och en ständig rastlöshet som aldrig lämnar mig.
Sedan rädslan för allt. Men mest för att det ska bli fel.
Och mitt i allt detta försöker jag just nu leva. Inte bara överleva.

Det går sådär. Alltihop alltså.

Jag. är. i. dalarna. jag. lever.

Det här är viktigt. Därför ska alla gå in på den här sidan.
Sprid budskapet, visa att du bryr dig, är du just det där femte barnet våga
prata om det, för ordet innehåller en enorm läkande kraft.

Och Framförallt:
Du är fortfarande inte ensam lilla alkisbarn. Kom ihåg det.

Den här helgen sista helgen med min sambo. Sen är vi inte sambos mer. Jag kom på
lite i sista minuten att vi faktiskt måste ta vara på vår sista helg tillsammans här i
Göteborg. Igår blev det nattligt äventyr, ett kort sådant men det blev ändå himla bra.
Det blir liksom vad man gör det till. Idag bestämde vi oss för att ta en kort promenad runt
området som vi bor i. Vi kom på att man kanske borde ha sett lite av området som man
bott i innan man flyttar härifrån. Nu håller vi även på att tvätta. Helt sjukt vad mycket
tvätt två människor kan skapa. Ikväll kanske vi ska på nytt äventyr hos våra grannar
som vi hade på arvika. Den som lever får se helt enkelt.

Jag håller andan, försöker överleva mitt i mitt kaos av förvirring. Jag vet varken
ut eller in. Det är många beslut som måste fattas innan slutet av mars och det är
frågor som jag inte har svar på, men som jag måste hitta svaren på. Jag är mitt
uppe i en tentavecka som försvinner snabbare än planerat. Jag gick på en arbets-
intervju idag som jag inte riktigt vet hur det gick med. Jag blir utan boende
nästa månad och jag har en hemlängtan som sträcker sig längre än himlen når,
samtidigt som jag föraktar att flytta hem igen. Jag har snart en ensamhet jag måste
tackla igen mitt i allt. Och jag är så rädd att återuppleva Oktober igen. Jag orkar inte.
Jag är kaos. Punkt slut. Adjö.

Det finns dagar, nätter, stunder då jag funderar på att radera ut mig från
internetvärlden. Ni vet bara ta bort facebook, bloggen, msn, twitter och all annan
onödig skit. För livet blir ju faktiskt inte ett dugg roligare av att jag ägnar massa
meningslösa timmar åt att hänga omkring på internet och prata med människor
jag knappt känner, driva en blogg där jag skriver om mitt liv som också människor
som jag inte känner kan ta del av. Tänk vad skönt att stänga av världen av människor
som egentligen inte bryr sig ett skit i mitt liv, mer än att de bara vill snoka omkring
och ha koll på allt och alla. För de som verkligen bryr sig kan istället faktiskt våga
ringa och säga "hej, hur mår du, vad händer i ditt liv, ska vi träffas?" och på det mer
sociala sättet få veta vad jag gör i mitt sjukt intressanta liv. och på så sätt slippa
alla andra fuckface.

Kanske dags att åtminstone börja stänga ner facebook?

Det var en gång en flicka som hade en chihuahua, sen hade hon inte längre
någon chihuahua eftersom hon råkade tappa julskinkan på hunden så den dog.

True story.
Over and out.

Hela historian om vårt helgkollektiv och vad som hände kanske jag delar med
mig av senare idag eller en annan gång eller aldrig. Men det var himla fint.
Förutom de tre personerna på bilden i inlägget innan fick jag chansen att träffa
en fin flicka från Uppsala som också varit medlem på den där hemsidan, lite synd
att det dröjt så länge innan jag lärt känna henne. Sedan var även två finfina flickor
från Borlänge här Becca och Emma. Nu har ni koll på läget. Självfallet var ju även
Linda här eller Närtan som vi numera kallar henne för.

För fem år sedan blev jag medlem på en hemsida. Det var en ren slump att jag hamnade
just där, men i efterhand var det nog världens bästa slump. För på den sidan mötte jag
några av de finaste människorna jag vet. Ni vet de där som bor närmast ens hjärtslag,
de som vet allt och lite till. Vi delade allting lite grann i smyg från bittra föräldrar som
inte alls tyckte det var lämpligt att man pratade och träffade folk från internet. Vi blev
som en liten familj, men avstånden var alltid emot oss. Vi pratar om avstånd på 100
mil. Men vi höll ihop ändå. Då var vi beroende, allting som hände var på liv och död.
Idag är det annorlunda, men vi håller fortfarande ihop trots tystnaden på ibland flera
månader. Idag vet vi kanske inte precis allt, men vi vet tillräckligt mycket, mer än många
andra och det räcker för mig, för oss. Och nu fem år senare har vi träffats och jag fattar
nog egentligen inte alls vad som har hänt. Men när jag tittar på bilderna så inser jag att
de faktiskt har varit här. På riktigt

Du håller mig vid liv. Ni vet.

Imorgon vid den här tiden är jag i London. Jag kommer hem på måndagkväll
och någon gång där omkring, kanske tisdag eller så dyker det upp bilder här.
Promise.

Om jag tappade mobilen idag? Kan hända. Om det känns lite småjobbigt? Kan
också hända. Fast jag ska försöka njuta av att vara mobilfri några dagar nu.
Kommer bli svårt, men jag är faktiskt inte så mobilberoende som världen tror.
Klockan är faktiskt det mest jobbiga att leva utan och så alla nummer som är borta.
Men det löser sig på någotvis

Det var konstiga människor, trasigt bord, krossat glas, blod, dans, rökmaskin,
myshög, och bara allmänt spännande. Det var en kall natt som blev till tidig morgon
och spårvagnar som aldrig ville komma.

Såhär var det tänkt att min helg skulle se ut för några dagr sedan. Mys i sängen med lite
lagom med plugg. Coelho boken har istället blivit utbytt mot två andra socialpsykologiska
böcker och mysdelen försvann. Jag har lägenheten för mig själv tills söndagkväll, då min
sambo beslutade sig för tidigt imorse att åka till Borlänge. Just nu ligger jag i sängen och
njuter av ensamheten. Samboskapet fungerar utmärkt, men ibland är det bra skönt att
få vara ensam också.

Snygg, sexig singel med finne på hakan!
Helt sjukt vad bra jag är, varför har inte resten av världen fattat det ännu?
Jag kan prata mycket och antagligen snabbare än dig, jag kan formulera ord till text,
jag är en fena på att lära mig låttexter, jag pratar dalmål vilket borde räknas som
något exotiskt i en värld där alla ska låta som fjantar från Stockholm. Mitt humör
svänger snabbare än du kan blinka, vilket borde räknas som en talang. Jag kan
dansa och är onödigt duktig på att ramla i trappor, jag kan göra kullebyttor,
bita mig i stortån få in en knytnäve i munnen och kan även löjligt mycket om Kent.
I det stora hela kan jag nog lite om mycket och mycket om lite. Jag ser ut som en
vänsterpartist men är kristdemokrat. Jag är brutalt ärlig och i allmähet bra på
pinsamheter.

Listan kan göras oändligt lång, men jag är helt enkelt för bra för att ni
ska missa mig. Såååå what to do? Ge mig ett jobb eller någonting kreativt att göra.
Där har vi en lösning för alla inblandade parter: Ni får ta del av fantastiska jag och
jag får en sysselsättning och lite cash. skitbra.

(Ok, jag har normala egenskaper också, men det har ju alla och det är
booooriiiiing!)

Livet går framåt. Jag ska börja få rutin sådär på riktigt nu. Det har jag inte haft
sedan jag gick på gymnasiet. Till och med köpt en almanacka, vuxenpoäng till mig.
Socialpsykolgin känns rätt, även om det kommer bli kämpigt. Tror jag att jag hamnat
rätt den här gången. Jag är intresserad av ämnet så detta kan nog bli bra.

(Nej, inte mitt snus och så där i fönstret. Alla där hemma kan andas. Jag sköter mig fint!)

Imorgon börjar jag skolan igen. Nytt ställe, nya människor och så vidare.
Men tror ändå jag har koll på läget, har inte ens hunnit blivit nervös än. Det enda
jag är nervös över är mina böcker som aldrig vill komma. De måste komma innan
fredag, ananrs blir allting så jobbigt.

Ni är söta som fortsätter följa min blogg, även om jag inte riktigt orkar
engagera mig i den just nu. Det kommer, engagemanget alltså. Tids nog,
rätt snart, tror och hoppas jag. Ni är fina ni. puss!

Idag har vi kommit lite närmare London, även om vi kanske inte planerade
supermycket känns det närmare nu. Det kommer bli en fin helg i världsklass,
lite sådär kaosaktig som det ska vara när man är i ett främmande land och en
främmande stad.

På onsdag börjar jag skolan. Jag vet inte ens var jag ska än. Det känns inte bra.

Jag har alltid sagt att för mycket Broder Daniel är ohälosamt och rent av farligt.
Detta klipp får fungera som bevis för mitt påstående.

Over and out
och lite fniss!

Igår var sista dagen i skolan. Jag har nu avklarat Retorik och Skriva.
På kvällen hängde vi på biljardpalatset, vissa spelade biljard, andra bearpong,
andra spelade ingenting men verkade ha lika roligt ändå. Det blev en bra kväll
trots bristen på sömn och mat. Idag har jag ett mål och det är att fixa mat tills
Linda kommer hem från jobbet.

Jag hoppas att ni har det bra där ute och så hörs vi snart igen!

Nu är det dags igen!
Nu kom vi till den här punkten med smarthet. Människor som använder försvar som ”Jag är inte född smart” eller ”jag föddes dum”, för att ursäkta att man gjort något korkat, dumt eller bajsnödigt uttryck som ingen fattar grejen med OCH SÅ VIDARE. Som om det vore någon NYHET att du inte är född smart. Hello, när jag föddes kunde jag gå, räkna, springa, prata, skriva, jag föddes som Einstein… Troligtvis I N T E. Som om någon är född smart? I så fall har man en mycket konstig definition av smart, må jag säga. Att äta, bajsa, spy, sova och skrika.. Tjaa.. väldigt intellektuella sysselsättningar må jag SÄGA. Om du saknade någon av dessa förmågor när du var bebis, då kan jag faktiskt medge att du var dum, men i annat fall är du född lika dum eller smart (BEROENDE PÅ HUR MAN VILL DEFINIERA DET) som alla andra. Suck on that fuckface.

Smarthet är någonting man får genom att söka kunskap och ta till sig den. Såååå… nästa gång ni ska ursäkta er dumhet, kom på någonting nytt än att ni är född dumma. För det håller inte, Så please var lite mer unik va.  Eller helt enkelt säg ”Jag är dum på grund av att jag inte har tillräckligt mycket kunskap” Sanningen sägs ju vara det bästa i längden.