Jag och mina spöken!
Det bästa med mig är mina schizofrenadrag och mina hjärnspöken är att vi tillsammans är oslagbara. The dreamteam OCH SÅ VIDARE.
Kissie, missie, pissie, och alla de där andra bloggarna, ni vet. De snackar om att de spelar en roll på sin blogg. I min blogg är ingenting roller, här är allt äkta vara. För i min hjärna finns allt och lite till, ni skulle bara veta.
Nej, men på riktigt, orka om jag alltid bara ”åhh jag är mörk, djup och svår, åhhhhh jag är djupare en än avloppsbrunn” när mitt egentligen djup är typ som en vattenpöl. OCH orka om jag jämt bara ”åh, jag är skitrolig, åhhhhh HAHAH ASGARV” när den enda som tycker jag är rolig är jag, mina hjärnspöken och Linda. Liksom palla?
Eller att jag jämt stod i en spegel och poserade och bara ”gud så läcker jag är”, när de enda som tycker jag är läcker är typ ingen, mer än typ min mormor som tycker jag klär mig ”klämcheckt”, ni hör ju själva hur det låter!
Det är liksom kombinationen som gör det!
Sött, surt, salt med ett stort stänk av beskt!
Bruden i alla lägen!
Tja fuckface.
Jag känner att jag rullar på finfint at the momment. Känner mig som 15år ungefär, eventuellt 14, ej säker på mitt mentala tillstånd. Funderar på om jag inte ska ”finna mitt inre jag” när jag åker till London. Kanske sitter hon där uppe på big ben och dinglar med benen. Fniss.
Om ni undrar när jag tänker bli seriös igen, så är svaret typ aldrig.
Eller tja, det kommer nog ska ni se, men tills dess kan ni trösta er med att jag har sjukt mycket roligare än er!
Maries gnälliga hörna I
Saker som jag stör mig på, undra i vilken ände jag ska börja? Jo, i den grundläggande såklart!
Människor som inte bryr sig i samhällsfrågor eller politik. Att ta avstånd ifrån samhället som man är delaktig i genom att säga ”jag bryr mig inte”, det är bara omoget och ungefär så stenålders. Ok, om vi fortfarande levde på hedenhös tiden i grottor, men nu gör vi faktiskt inte det. Skaffa ett lexikon, öppna en dagstidning, se på nyheter, gör någonting. Det är inte fint, sexigt, kul, bra eller you name it att vara obildad och dum. Det är bara idioti.
Jag är sjukt bitter på samhället och avsaknaden av sunda värderingar och moral. Materialismen har gått ungefär 100 steg för långt. (ni som nu sitter som frågetecken och bara Materialism, vadå? skaffa ett lexikon säger jag ju!) Det viktigaste idag är att ha den senaste iphonen, en macbook, snygga kläder, en platt tv som helst ska ha 3D och så vidare, som om det någonsin kommer skapa välmående och sann lycka. Nej, just det!
Sen har vi ju alla fuckface som ska åka till andra sidan jorden, typ Australien eller helst en liten öde ö som INGEN KÄNNER TILL (för man måste ju vara sjukt pretto också), för att ”hitta sig själv” eller ”lära känna sig själv”. Som om ditt inre jag sitter som ett litet spöke på en öde ö och väntar på dig DONT THINK SO! Jag har inga problem med människor som vill ut och resa för att upptäcka världen eller så, men att hitta sig själv? Please darling, lyssna på dig själv va. Ut och res men skippa allt det pretentiösa skitsnacket, tack!
Då kom vi till den här punkten med pretto. Alltså idag ska alla vara så SJUKT unika och pretto att det slutar med att alla sitter i en klump och bara ”åhh jag är så djup och svår” get a life. Alla ska bli stor större störst. Det är ungefär så August Strindbergs tid att vara pretto. Idag strävar alla efter att vara unik. Men då har jag en nyhet till er alla. Jag är unik, åtminstone lika unik som du. Suck on that!
Maries gnälliga hörna återkommer en annan dag. tack och hej!
Och nej, jag har inte PMS. Det är såhär jag är ungefär jämt: A pain in the ass.
Livet!
och studera vidare. Jag är inte alls peppad på att plugga egentligen, men nu går
mina studier åtminstone åt rätt håll. Jag kommer drunkna i plugg den första tiden,
då jag kommer missa massor pga London och besök. Men just nu gör det mig inte
så mycket. De tårarna och den ångesten tänker jag hantera en annan dag. Nu ska
jag bara fortsätta sväva på mitt lilla rosa moln.
+
en evighet. Bara få ligga i en säng och titta på meningslösa serier och läsa fina
böcker som går rakt in i hjärtat. Ni vet sådana där böcker man vill citera en miljon
saker ifrån för att det är så fint. Jag vill pausa precis här och nu, innan verkligheten
tränger sig på, in på huden, in i hjärtat med alla problem.
Jag gillar inte riktigt den verkliga verkligheten. Den är komplicerad.
Jag trivs bättre här i sängen, med en bra vän, en bra serie och med fina böcker.
Vardagsliv
vardagsliv. Vi väljer att kalla det äventyr, det låter helt enkelt roligare så.
På kvällarna ligger vi hennes säng och kollar på big bang theory och på natten
läser jag böcker och skriver poesi. Vissa påstår att vi kanske inte har någon
vardagsrutin, men jag vill påstå i allra högst grad att vi har det. Men på tisdag
får vi en mer vanlig rutin, eller ja, Linda får. Jag fortsätter vara arbetslös och hon
börjar gå till jobbet.
men det där med poesi, Åsa ericsdotter är så himla himla fin.
"Vi har samma brevlåda men jag vet inte vem han är"
Jag skulle kunna skriva citat på citat av henne men jag tänker låta bli.
Tänker istället lägga mig i sängen med hennes bok i ena handen och ett
anteckningsblock i den andra och försöka få fram egna ord.
Regning dag in G-town
Idag har jag besökt biblioteket och ska nu läsa följande böcker på 3 veckor + en till bok
jag precis börjat med. Livet som arbetslös ni vet. Jag och Linda har även halkat omkring
på stadens gator. Jag gled åt alla håll utom åt det rätta och insåg att Converse var mycket
dumt skoval dagen till ära. Men vi tog oss både till bion och hem från den, trots att
vagnarna var inställda ett bra tag efter. Vi såg Narnia 3D och vi upptäckte att 3D är sjukt överskattat.
Människor ramlar hårt precis som du och jag!
Idag har jag varit med min sambo på äventyr till min skola för att lämna in mitt sista
arbete för den här kursen (!!!). Äventyren gick bra fram tills vi skulle ta oss ner för alla
de hundra trapporna som leder till spårvagnen. Jag lyckades såklart ramla och mosa
sönder revbenen, ungefär tre sekunder efter att Linda sa "ramla inte", så låg jag där.
Bilden på mig är tagen precis efter därför ser jag ganska bitter och sammanbiten ut.
Men förutom den konstiga minen så är det så jag ser ut när jag vandrar omkring på
stadens gator. Mina fötter brukar dock oftast prydas av kängor.
Århundrades städning.
lägenheten. Vi har dammat, dammsugit, diskat, våttorkat golven, dammat högt
som lågt, även ovanpå alla hyllor. Det skiner i vårt lägenhet och luktar himla gott.
Detta borde verkligen folk läsa som tvivlar på min städförmåga (Elisabet speciellt!)
Det finns inte en dammtuss eller fläck så långt ögat kan nå, inte ens längs med
listerna under sängen. Detta är storslaget. Bildbevis kommer imorgon!
Det där med kameran...
jag borde säga summan för allting. Det är för mycket pengar. Men en blixt står
nog överst på prioriteringslistan.
Vad är grejen med att skaffa sig dyrt intresse när man är arbetslös?
Skänk en slant till en behövande!
Snabb uppdatering
Japp nu bor vi ihop. Hon och jag. Jag och hon.
Antingen kommer vi börja hata varandra eller bli BFF, det får tiden utvisa.
Idag är det nyår och vad som händer ikväll vet vi inte än. Det får tiden utvisa.
14 år senare.....
Hörde jag ett skål?!
Snygg_brud_91
Jag vet att ni är avundsjuka. Jag vet att ni vill se ut som mig. Vara som mig. Ha mina
brillor. Jag vet att ni vill vara mig. But sorry that place is occupieded by moi!
Jag är lite snyggare, lite bättre har lite roligare än alla andra. Så fuck you guys!
Jag räknar dagar, jag räknar år II
Juli var festivalmånaden och Kentmånaden. Det var peace and love.
En stor önskan jag haft innan jag dör är att få höra Kent - M live, en
dröm som gick i uppfyllelse på Peace and love. Jag trodde mina knän
skulle ge vika och att jag skulle falla, men jag föll aldrig, men jag grät
som ett litet barn. Jag inte bara hörde M en gång utan tre. För veckan
efter peace and love åkte jag och tre vänner vidare till Arvika. Vilken
vecka vi fick. Det var för lite sömn, för mycket dans och ett himla fint
camp. Vi lärde känna roligt folk och hade en grymt rolig vecka. Efter
Arvika åkte jag vidare till Stockholm, Elin och Kent igen. När jag kom hem
från Elin fick jag en överraskning som hette duga: Vi skulle åka till
Stockholm för att hämta hem en hund, världens sötaste lilla varelse flyttade
hem till oss.
Musiken för månaden lät som sagt såhär:
Augusti blev förändringarnas månad, men månaden inleddes med att jag
mest var hemma och myste med världens sötaste och sömningaste lilla
hundvalp, men i slutet av månaden kom beskedet; Jag kom in på kursen
jag hade sökt i göteborg. Det var dags för mig att äntligen flytta ifrån
Borlänge och stå på mina egna ben. Allt gick så himla fort och helt plötsligt
befann jag mig 46 mil hemifrån i en främmande, men ändå så bekant stad
i världens sötaste lilla lägenhet
Även världens mest otippade duett kom med en himla fin låt
September, en månad fylld med äventyr, besök, dans och galna och spontanakvällar.
Jag fick besök från småland, från dalarna och lite så. Jag levde för kvällarna med
vännerna och trivdes så himla bra i min söta lilla lägenhet. Jag vann även ohälsosamt
mycket choklad och träden började bli mer gula än gröna. September var även
valmånaden och jag fick rösta för första gången. Det var stort, men valresultatet
ska vi inte ens diskutera. Det var en stor besvikelse.
På bokmässan sjöng världens finaste håkan denna låt för oss
September fick sitt slut och Oktober kom. Jag blev tvungen att flytta ur
min lilla lägenhet. Jag bytte den mot ett rum på 12våningen. Att bo som
inneboende var inte min grej, och beslutet att flytta 46 mil hemifrån kändes
helt plötsligt som det värsta och sämsta beslut jag fattat i hela mitt liv.
Jag längtade hem, jag längtade bort, jag längtade efter någonting som kändes
bra. Jag tröstshoppade de finaste skorna jag äger, ett par röda docs, men
inte ens det hjälpte mot tristessen, så jag beslutade mig för att åka hem.
Hemma träffade jag fina familjen och vi hade stort kalas. Det var hemskt
att komma tillbaka till rummet på 10 kvadratmeter igen.
Musiken i mitt lilla rum lät lite såhär:
Med november kom glädjen tillbaka igen. Jag blev ägare till en ny lägenhet.
Den här gången en stor tvåa som jag skulle dela med min dalkulla Linda. Hon
kom ner till göteborg och vi såg familjen och hon hjälpte mig att flytta in i vår
lägenhet. Sedan åkte hon hem, för hon skulle inte flytta ner till mig förrän i
december. Resten av månaden fikade jag med vänner på café, var på en
poesikväll och jag hann även med att åka hem till Borlänge och fylla 19år.
Jag började även skriva artiklar till Newsmill och blev arg på föräldrar som
promt måste dricka i närheten av sina barn.
Den här månaden var jag alltså arg, ungefär såhär arg:
December liksom pågår nu, även om det snart är slut. Men jag skippar att ta med
december. Hoppas ni klarar er ändå. Nu har ni i alla fall fått ta del av mitt 2010.
Första halvan av året finner ni här.
Boktips!
Jag fick många fina spotifylistor och youtubelänkar. Jag lyssnade igenom allt det ni
länkade mig och föll för en del. Eftersom ni var så duktiga då tänkte jag be er att
hjälpa mig igen. Den här gånge med boktips. Alla tänkbara böcker ni kan komma på
som ni tycker är fina, bra eller som ni anser att man bara måste läsa av någon annan
anledning. Det kan vara alltifrån poesiböcker till romaner på flera hundra sidor som
aldrig tycks ha ett slut.
Även om vi nu går mot ljusare tider är det många mörka dagar kvar innan
vårljuset kommer till Göteborg och jag vill ha fina böcker att gosa med i sängen.
Så, snälla ni dela med er av böcker nu.
Dansa, fastän näsan rinner!
Vilket fuckface, men den bjuder jag på! Är åtminstone 100 gånger fräschare där än vad
jag är i skrivande stund. Förkylningen kom som ett brev på posten och jag mår allt annat
än bra. Bara för att jag inte alls har lust att vara sjuk nu, så slog det till som en explosion.
Imorgon har jag i alla fall bestämt mig för att jag ska sluta upp med dessa barnsligheter
och ta mig till stan för att klippa håret.
Nu orkar mitt huvud inte blogga mer, men jag ville dela med mig av ett livstecken och
nu fick ni ett
Party like a rockstar.
baksmälla kryddat med dagen-efter-ångest över att saker ni gjorde, men inte borde
ha gjort.
Jag kommer att skänka er mitt allra största hånskratt imorgon om ni uppfyller
ovanstående krav.
MvH ödmjuk och snäll tjej.
pssst.
inte det. Det är himla fin poesi när den är på topp nivet. Läs, beundra och ge en
kommentar eller två. Personen som skriver dessa ord förtjänar det. Ni borde
åtminstone läsa, för det är verkligen fint.
Du är inte ensam lilla alkisbarn.
Imorgon är det julafton och jag önskar givetvis alla en god jul.
Men till alla de barn som inte kommer att få en god jul imorgon, önskar jag av
hela mitt hjärta att ni kunde komma hit. Hade kunnat stått och rullat köttbullar till er
i flera månader om så skulle vara. Tyvärr skulle det aldrig gå. Jag har inte plats
för 300 000 tusen barn här. Men det minsta jag kan göra är åtminstone att stå
bakom detta och det gör jag. Fullhjärtat.
Jag känner med er, på riktigt.
För alla förtjänar en fin jul. Alla förtjänar att ha riktiga föräldrar, världens bästa föräldrar.
Tyvärr är vi för många som inte är så lyckligt lottade.
Dan före dopparedan.
Utanför huset är det 22 grader kallt. Inne diskar syster och vissa flyr undan alla
julmåsten som man borde göra och bakar istället ett peppakakshus. I stadens
köpcentrum påstod vissa att det var hysteriskt, men jämför man med Göteborg var det
lugnt och harmoniskt. Om ni undrar vad jag gör mitt i allt detta så sitter jag mest och
inväntar imorgon och de hemmagjorda köttbullarna. Jag inväntar också på att få ha
på mig min fina julkjol.
Vi kommer vara 17 personer och det är bara familjen. Kanske ett tecken på stor familj.
Men jag tror det kommer bli bra, så länge köttbullarna smakar bra är jag nöjd. Och ja,
jag älskar hemmagjorda köttbullar om ni inte fattat det.
