.

tårar

faller

tiden

försvinner

och jag,

jag står kvar

likt förbannat

precis som

igår

förrgår

förra året

precis som innan

du var en del av mig

innan du var mitt liv.

framsteg

blir till baksteg

baksteg

till bakslag.

nedslagen

krossad.

räddning?

bortom horisonten,

i dina händer

Om du bara visste
hur många känslor
du bär i dina händer

men du leker med

livet,

med känslorna

med mig

Allt som finns kvar

är spår av en framtid

som fanns inom räckhåll

en krater

som dolde oss så väl,

där våra hjärtslag kunde

få leva i perfekt symbios

men ibland är det som att

flyktvägarna inte räcker till

för att dölja verklighetens alla känslor

och allt som påminner mig om dig

att hålet efter dig

liksom blivit för stort

och hjärtslagen för få

och du för avlägsen.

för bakom revbenen,

under huden

i hjärtat,

syrebrist.

Avsaknad

av dig

döljer sig

överallt.



______

Orden håller inte ihop längre.

Kronisk hjärtesorg

i en stad som sväljer våra hjärtan

Hjärtan som lever kvar

i en förlorad tonårsdröm

där otakt är rätt takt

och där rätt takt är fel takt

Sprickor i huden som växer

när framtiden

möter våra andetag

Och du skriker:

– Stadens hjärtslag är inte våra!

och vi vände bort våra blickar

från framtiden

som kändes för oändlig för oss

Rädslan kryper längs ryggen.

Vi böjer ryggraden i hopp

om att livet kanske inte ser oss

att världen glömmer bort vår existens

liksom vi glömt bort världen

Men smärtan i våra hjärtan

gör sig påmind

och vi faller,

vi faller som offer

för vår egen hjärtesorg.

Kronisk hjärtesorg

i en stad som sväljer

våra hjärtan

Hjärtan som lever kvar

i en förlorad tonårsdröm

där otakt är rätt takt

och där rätt takt är fel takt

___

Någon dag. Då tiden är rätt och så vidare. Då ska jag fortsätta skriva på den här,
för då kankse det kan bli någonting större.

Vill fånga orden

som dropparna i ett sommarregn

spara dem i ett virrvarr

av kaos och liv

Sedan ska jag plocka fram dem

när solens strålar är avlägsna

och mörkret gömmer sig

i varenda cell i din kropp

Små vaga ord

som beskriver stora

kärlekssanningar

Från mig till dig.

Kärlek är för dom –

Kärlek är för oss.

Andetag i symbios

hjärtan som bultar

BULLSHIT.

Men om jag kunde skulle jag skriva en sång till dig

och sjunga den om och om igen.

Radion skulle spela den

och alla skulle sjunga den

min sång till dig.

Och allting skulle vara som på film.

hjärtan i symbios

puls i obalans

vakna nätter

och allt sådant

som hör förälskelsen till.

Sedan kommer dagen

då vi vaknar

inser att livet inte är en film

att förälskelsen inte varar

för evigt

och att lyckliga slut

inte var så enkla

som i manuskriptet.

Verkligheten,

som ett slag i ansiktet

tränger sig på

testar våra gränser

för att ta det till nästa nivå:

Kärlek.

Kärlek är för dom –

Kärlek är för oss.

dina rörelser skär igenom mig
som knivar, som eld
rakt igenom allting som en gång
slog för dig.

ett hjärta
som bara fanns där
för dig,
för att du skulle fånga det
ta hand om det.

ta hand om mig.

din ryggrad möter min blick
ett svek i mängden
tre fyra hundra
tappar räkning
tappar kontrollen
tappar dig,
men mest är det du som tappat mig.

Jag står tyst i din skugga
för allting som är jag
känns så litet
i din närhet.

Dina andetag
får min skugga
att krympa
och tystnaden
lägger sig som en barriär
mellan oss.

Allting som en gång
var jag
känns så litet
i din närhet.

Du tar liksom all plats
och jag,
jag står liksom
vid sidan av
och ser hur min skugga
reflekteras i ditt damm.

Din explosion
blir till min
implosion
när du kommer för nära
min hud
det liksom bränns
och jag skriker stopp
innan du når
mina känslor
för jag vet att jag
skulle förlora mig
om du fick veta
hur mycket som kan
rymmas i ett hjärta
som slår för liv.

Jag behöver dig
och din närhet
för att kunna känna mig
hel
för att kunna kontrollera
alla känslor jag aldrig
lyckats fånga.

Du skapade motivation
för andetagen.
när jag viskar ditt namn
så fylls mina lungor av
din värme igen.
för staden brinner
när jag viskar ditt namn.

Om du bara kunde
komma ihåg att
tänka på mig
ibland
precis som jag
tänker på dig
varje dag
så kanske du
skulle komma på
att du faktiskt
saknar mig
ibland.

för allting
skulle bli så mycket
lättare
om jag kunde få
leva i vetskapen om
att jag faktiskt
betyder något för dig.

Jag ville
berätta för henne,
för dig
om hur det är
att leva med
känslostormar
som finns någonstans
där revbenen slutar
mitt bland alla
svidande magsår
och hur det känns
när ens värld
rasar samman
gång på gång
som ett korthus
i stormväder.
men du
ville inte lyssna
du hade inte tid
sa du.
nu ser jag
ifrån ett bussfönster
hur du
försvinner
bort ifrån mig.
och ännu en gång får
känslostormarna
mig på fall.

Snön smälter under dina converse skor
och fåglarna cirkulerar
ovanför ditt huvud.
Den klara blåa himlen
får horisonten att bli avlägsen
och avståndet
mellan
dig och mig 
växer i takt med
himlens blåa konturer.

Vårsolen torkar dina
vintertårar
och du säger att
du är lycklig
för du kan känna hur
sommaren snart är här
för att rädda dig
från din
eviga kyla.

Men vännen
jag tror att du
glömde bort att
himmlen växer om våren
och snart så kommer
du och jag endast vara
ett minne blott. 
För när himlens konturer
växer så smälter isen
som håller
dig och mig
ihop.