.

Tänk om jag skulle väcka den här bloggen igen. Tanken har slagit mig. Och efter alldels för många månader har jag nu loggat in här och sitter och skriver ett inlägg. Minns inte ens hur blogg.se är uppbyggt. Minns knappt hur man bloggar? Kanske borde våga prova här igen? Kanske borde stanna på min mer anonyma blogg. Lär väl inte orka hålla fast vid bloggandet här igen. Men tänk om. Jag saknar det. Saknar er som läste. Saknar att kunna ventilera. Ni vet. Undrar om ens några av er finns kvar där ute? Förmodligen inte. Men jag tänker på er ibland. Minns er.

Den är öppen. Mest för jag hört att vissa av er saknar den.
Men ni får nöja er med att bläddra i arkivet bland gamla inlägg
för jag lär inte producera några nya. Jag finns på andra platser
på internet. Vill ni veta vart, fråga, så kan ni få svar, men då jag inte
lär kolla in här hänvisar jag till [email protected]

Ikväll ska jag dansa bort allt det jobbiga i bröstkorgen till Håkan Hellström.
Ni vet inviga hösten med fina vänner, dans dans dans, konsert och falsksång
och sedan avsluta allt med en efterfest som förhoppningsvis också blir fin.

Är vi inte söta?

Vissa kvällar går man ut med vänner på en bar någonstans, men man råkar bli
hon som går hem först på grund av jobbiga känslor i bröstkorgen. En annan kväll
ligger man bredvid honom och önskar att tiden kunde stanna till. Sen finns det
dagar man tillbringar med en fin vän på ett café och i en säng och avslutar den med
att bli bjuden på middag hos en annan fin person. Sedan kan man även ha ångest
inför att börja skolan, så man går och köper en triss ihopp om att vinna sisådär
en miljon, då det skulle lösa ungefär alla nuvarande problem. Vi vet alla hur det
gick med den lösningen. Plötsligt händer det inte.

I lördags firade vi att jag bott i Göteborg i exakt ett år. Det var kalas med
partyhattar, fiskdamm och annat som hör till. Det blev dans. Jag krama välbekanta
människor, men även nya. Allting slutade kanske inte som det borde, men jag blev
nöjd ändå. Jag somnade bredvid honom och vaknade upp i en lägenhet som hade
serpentiner, trasiga partyhattar och tomma plastmuggar överallt. Som ett mindre krig
ni vet.

Imorgon ska jag dansa fastän. Ja, ni vet.

Ligger i sängen bland lakan, kuddar och den nyinköpta kurslitteraturen. Jag blundar
helst för den. Vill inte börja plugga igen. Vill inte drunkna bland böcker, tentor och
människor jag egentligen inte vill veta av. Men jag biter ihop och säger till allt och
alla att det kommer gå okej. För det måste gå, även om insidan skriker något helt
annat till mig - Låt mig gå sönder i fred och låt mig få ligga mellan trassliga lakan i
sängen. Men det är sådant man inte säger högt. Så jag ler och säger att det kommer
gå bra istället. För jag vet lika bra som ni att jag kommer överleva detta på någotvis.

Golvet är fullt med oöppnade brev. Räkningar, hemförsäkringspapper brev från
universitetet och andra saker jag inte orkar ta tag i.  Jag kom in på det jag ville,
men jag kommer inte börja. Mest för att jag inte vill flytta till Växjö just nu.

Borde städa, borde köpa mat, borde laga mat, borde söka lägenhet, borde söka jobb.
BORDE TA TAG I LIVET.

Men jag trycker in paus och blundar för allt ett tag till.


Det handlar om överlevnadsstrategier.
Precis som det alltid har gjort.

Som ni ser är jag ganska lik mig nowadays. Kan hända att håret är lite kortare pga
klippt mig. Men annars har inte så mycket hänt utseendemässigt. Inga rynkor än inte!

Jag jobbade klart mitt sista arbetspass idag. Mer än halva augusti har jag hängt i
Borlänge och jobbat. Jag har arbetat på ett stödboende för personer med asperger.
Vad kan jag säga om jobbet? Jo, att det är det chillaste jobbet i stan, men vad gör
det när pengarna rullar inte som det ska? Ca ingenting.

Imorgon återvänder jag till mitt älskade Göteborg och har en plan på att stanna där
ett tag nu. Nästa gång jag lämnar den staden vill jag göra det för att vandra på
främmande gator någonstans där de pratar ett främmande språk. När detta blir
får tiden utvisa, men jag hoppas på ganska snart.

Nu vet ni lite mer. Men jag längtar till Göteborg nu. Till mitt hem, till vännerna, pojken
och allt annat där nere. Nu vet ni.

Små delar av några sommarveckor. Det har varit dans, dans, dans. Någon festival
någonstans. Det var way out west med världens finaste Thåström. Jag blev med jobb
i Borlänge i några veckor. Tågstationer överallt. Men mest har det varit långa tåg av
längtan. Oftast bort från där jag är. Jag har slitits mellan det som är och det som var
och jag vet nu att nuet alltid är det bästa. Men mellan det jobbiga har det ibland varit
Hemmafester. En gång var det hemmafest i Borlänge. Det var partyhatten på och så skål.
Och sen en annan dag så satt den där på armen. Tatueringen jag planerat i flera år.
Nu bara sitter den där och är världens finaste. Och helt plötsligt är det nu slutet av
augusti och sommaren liknar mer höst för jag fryser i alla kläder jag har på mig.
Men ändå har den här sommaren varit den finaste på länge.

Skjutit på allt det där jobbiga i alldeles för många månader nu. tiden har kommit då jag måste ta tag i det. Försöker utan större framgång. Så jag blundar lite till pussar på honom efter han har åkt 46 mil för att träffa lilla mig.  Hamnar på en hemmafest hos en vän.  Han är med såklart.  Vaknar upp dagen efter alldels för trött, men lycklig för jag vaknar bredvid världen finaste. Helgen försvann likaså han. Nu är han 46 mil bort igen. I staden där mitt hem finns och mitt hjärta. Home is where your heart is och så vidare.

 

Det handlar om att överleva igen. Som så många gånger förut. Ovissheten dödar. Men på torsdag åker jag till Göteborg igen. Jag ska dansa till The Ark och försöka ordna upp oredan som kommit.

Kanske att jag även kommer skriva om sista dagen på Way out west.

Fredagen avklarad. Och oj, så fint det var. Det skulle räcka med att bara skriva
ordet Thåström för min del, men antar att det inte säger er lika mycket som mig.
Därför börjar börjar vi dagen från början istället.

Det var Edward Sharpe och hans homies. De var ojämna, men helt okej.
Jag och Kirsi vaskade dock dem efter ca halva konserten för att hänga utanför
området och äta pastasallad och dricka vin och lyssna på musiken på avstånd.
Det vill säga vi fick allt av livets goda!



Sedan mötte jag upp Dainel och stod i kö med Rebecca och Fiona. Chillade även
med Rebecca i toakön. För övrigt borde de tjejerna lära sig att platåskor aldrig varit
snyggt och heller aldrig kommer bli snyggt. Men de visade oss till vip-området, så
det vägde upp deras hemska skoval. Vip-området blev jag inte övertygad om, men
jag såg Daniel Adams-ray och Sarah dawn finer, Kitty Jutbring. Om ni vill veta är Sarahs
bröst lika enorma irl som på tv.

Men låt oss nu komma till kvällens höjdpunkt; Thåström! Ni som följt den här bloggen
en längre stund vet redan om min kärlek till den mannen. Han var lika bra som vanligt.
Det märktes att det var hans enda konsert iår för han hade massa energi. Jag tänker
nog inte ge mig in på att beskriva den konserten närmare än så. Det var magi och det
var bra sådan. Punkt.


Avslutningsvis skulle jag se Prince, någonting jag peppat för länge. Men vi hamnade långt
bak och ljudet var kasst och människor pratade mer än de lyssnade. Därför valde vi att
gå och se Empire of the sun istället. Hur ska jag ens försöka beskriva detta spektakel?
Daniels ord "En rymdsaga på knark" är rätt nära i alla fall. Det fanns allt och lite till på scenen.
Dansare med fiskhuvudet, halvnakna män och massa mer. Helt urflippat! Det känds helt
klart som ett värt att gå från Prince för att se detta.


en halvkass bild för att försöka illustrera detta spektakel. Men man måste nog se det med
egna ögon för att förstå.

Det var en dagen. Om ni kommit så här långt i inlägget och faktiskt orkat läsa allt.
Grattis till er, ni har nog inte så mycket liv trots allt! Skämt åsido.

Nu ska jag peppa för sista dagen som bland annat kommer erbjuda Noah and the whale
och Kanye West. Kommer bli feting bra!


Puss, kyss över och ut!

Första dagen på Way out west är nu avklarad och dag 2 har börjat.

Igår valde vi att ta det rätt lugnt, eftersom Daniel skulle upp och jobba tidigt idag.
Vi bestämde oss för att hänga på trädgårn för att se The radio dept. Vi åkte dit 2
timmar innan de skulle gå på scenen och hängde runt. Vi mötte även upp Kirisi.
Jag måste nog säga att timmarna innan konserten var bättre än själva konserten.
The radio dept. i all ära om man vill sova, vilket jag inte alls ville. I mina öron lät
de mest som de spelade en enda lång vaggvisa. Ledsen, men jag blev inte övertygad.

Men jag är ändå nöjd med kvällen.
Nu är det en ny dag och idag peppar jag för Thåström och Prince. Kommer bli fett!




Roligare bilder än såhär blev det inte heller. Men vi (Jag & Daniel) gör ett bättre
försök med att fota idag!

Hej!
Nu blev nu förvånande va?

Anledningen till att jag skriver här är för att jag tänkte försöka blogga under
helegens festivaläventyr och med tur håller bloggandet i sig även efter. Den som
lever får se helt enkelt.

Nu vet ni. Så håll utkik här från och med imorgon, så får vi se när det dyker
upp något inlägg!